Text: Lena Kvist
Om man googlar Vincent
Skoglunds namn fŒr man upp diverse glimtar ur hans liv pŒ skŠrmen.
PŒ en sajt berŠttas
att han blivit Órets snowboardfotografÓ, en annan kan meddela att en
hudvŒrdsserie fšr mŠn har valt Vincent Skoglund till ÓMan of the MonthÓ.
PŒ en vimmelbild i
nŠttidningen Stureplan bŠr Vincent solglasšgon och har en gulgršn drink med
sugršr i handen.
€r Vincent Skoglund en
brattig glidartyp?
Det tar honom inte mer
Šn fem minuter pŒ stamstŠllet Kaffebar pŒ Hornsgatan innan han har punkterat
den fšrdomsbilden totalt.
Dal-mŒlet gšr nog sitt
till. Det lŒter trivsamt, som om Vincent kom frŒn Falun till storstan i
fšrrgŒr. Dessutom visar sig Vincent vara ovanligt hjŠlpsam nŠr han outtršttligt
scannar av folk som trŠngs i ledet bakom bardisken dŠr vi sitter och hjŠlper
till att langa ut kaffe, mackor och vŠxelpengar.
Vincent har bott och
arbetat i London i fem Œr, men flyttade tillbaka till Sverige fšrra Œret. Nu
har han sin studio pŒ Sšder i Stockholm. Det Šr ett gammalt omgjort hšloft med
synliga takbjŠlkar. En snowboard stŒr lutad mot vŠggen, fotobšcker ligger i
hšgar, en till dšds misshandlad krukvŠxt stŒr tšrstande pŒ ett skrivbord.
Han flyttade till
Stockholm frŒn London trots att han egentligen Šlskar den del av šstra London
som var hans hemkvarter.
- …stra London Šr nog
Europas mest internationella plats. DŠr finns Banglatown, massor av italienare
och folk frŒn alla mšjliga lŠnder. Jag var mitt i den kokande grytan och det
var jŠkligt inspirerande.
I London šste
inspirationen konstant šver honom utifrŒn, sŠger Vincent. Tillbaka i Stockholm
fŒr han hitta den sjŠlv, hŠmta den inifrŒn.
- Det gŒr bra det
ocksŒ. Jag kom till nŒgon sorts punkt dŠr jag ville bestŠmma var jag skulle bo
de nŠrmaste tio Œren. Att flytta hem handlade mycket om att komma nŠra
familjen. Jag har inga barn sjŠlv men syrran har tvŒ kids som jag kan trŠffa
mycket oftare nu. I London handlade nŠstan allt umgŠnge om att gŒ pŒ puben, man
tršttnar pŒ det.
Fšr jobbets del spelar
det ingen stšrre roll var Vincent bor. De flesta uppdragen fanns ŠndŒ i Sverige
eller USA, Šven nŠr han bodde i London. MŒnga svenskar har nog sett hans
lekfulla JC-reklam i svart och vitt, eller de vintriga reklambilderna fšr
LŠtt&Lagom.
Sportiga frŠscha
modeller mot en bakgrund av ett vackert vinterlandskap Šr fšrstŒs inte sŠrskilt
nyskapande i sig, tvŠrtom. Men det Šr nŒgot med modellernas blickar och med
iskylan i det vackra vinterlandskapet som biter sig kvar och gšr bilden till
nŒgot mer Šn en dussinreklambild.
Det absolut stšrsta
och roligaste jobbet hittills i karriŠren gjorde Vincent nyligen fšr Adidas.
Han fick i uppdrag att Œka till 12 stŠder pŒ sex veckor och fotografera hos
Adidas samarbetspartners vŠrlden šver. Kampanjen gŠllde Adidas Adicolors, en
sko av basketmodell som Šr en modern klassiker fšr gympaskoŠlskare.
Adicolor handlar
mycket om personligt uttryck och bŠrarnas egen kreativitet. (Den finns bland
annat i en helvit version med sŒlts med Œtta tuschpennor, sŒ att kšparen kunde
fixa sin egen unika design.)
I samma fria kreativa
anda fick Vincent sitt reklamuppdrag fšr Adicolor. Ofta Šr kommersiella jobb
noggrant styrda av diverse reklambyrŒmŠnniskor. I det hŠr fallet fanns inte ens
en art director eller assistent med pŒ resorna. Vincent reste helt ensam, med
fria hŠnder.
- Jag fick jobbet med
fem dagars varsel, och uppdraget var att fota pŒ mitt eget sŠtt.
Han bšrjade resa
frenetiskt. FrŒn Puccis fšrnŠma miljš i Florens, dŠr familjen Pucci visade upp
gamla anor och enorm rikedom, till coola sneakersbutiker som DaveÕs Quality
Meat i New York och Crooked Tongues i London. FrŒn alla klottersanerares
stšrsta fiende, sprejfŠrgtillverkaren Montana Spray Cans fabrik, till den kŠnde
japanske konstnŠren Taro Okamotos fantasifulla verk.
Fšr stor frihet kan
bli fšrlamande. Men Vincent hittade snabbt en form fšr sitt uppdrag.
Kreativitet var den ršda trŒden han hittade hos alla dem han skulle fota. I
švrigt hade de inget gemensamt.
- Styrkan lŒg i att
alla var olika, insŒg jag. SŒ bilderna fick ocksŒ bli helt olika varandra.
Medan Montana Spray
Cans-skildringen bestŒr av dokumentŠra bilder av fabriken Šr till exempel
Crooked Tongues-bilderna lekfulla skrŠckbilder. Jack UppskŠraren gŒr genom
Londons gator, och en samling gympadojor pŒ en ledning i skyn hŠnger som onda
fŒglar mot himlen. (Ingen av bilderna visar fšr švrigt Adidasskor, om nu nŒgon
trodde det.)
Efter sex veckor kom
Vincent tillbaka till England och visade bilderna fšr reklambyrŒn. De hade inte
sett en enda ruta i fšrvŠg, sŒ han var fšrstŒs ganska spŠnd pŒ vad
uppdragsgivaren skulle tycka.
- Jo, dom gillade det,
konstaterar Vincent blygsamt.
Det Šr en underdrift.
Projektet startade utan bestŠmt mŒl, men nu ville uppdragsgivarna gšra en
utstŠllning i fem stŠder: Rom, Berlin, Stockholm, Paris och Hongkong.
Dessutom fick Vincent
den stora Šran att designa sina egna Adicolors. Hans modell ger ordet fŠrgstark
en ny dimension och har Vincent Skoglunds portrŠtt i guld pŒ tungan. NŒgon
fotograf har knappast blivit utvald som gŠstdesigner hos Adidas fšrut, dŠremot
har hiphopstjŠrnor som Run DMC och Missy Elliott och en del basketstjŠrnor fŒtt
Adidasmodeller uppkallade efter sig.
Vincent Šr fšdd 1974
och vŠxte upp i Falun. Han bšrjade fotografera pŒ gymnasiet i Falun, dŠr av en
slump en av Sveriges fšrsta foto- och mediautbildningar pŒ gymnasienivŒ fanns.
Fšrst ville han syssla med regi, och fšrsškte gšra tungsinta skandinaviska
kortfilmer i Roy Anderssons anda.
-
Men det blev sŒ
urvattnat och dŒligt. Man skulle grupparbeta hela tiden och den kreativa cykeln
var sŒ lŒng att jag tappade sugen.
NŠr Vincent tog med
sig en kamera ut i stŠllet var det som om allt fšll pŒ plats.
- Jag fick en egen
ršst. Sen var det kameran och jag.
PŒ den tiden –
mitten av nittiotalet - hade Vincent sinnessjukt mycket energi, sŠger han. Han
Œkte snowboard, som fortfarande var ganska nytt dŒ, och han fotograferade.
Efter gymnasiet hade
han tvŒ spŒr i livet att vŠlja mellan.
Antingen flytta till
Stockholm och bli assistent hos en professionell fotograf – mycket
matnyttigt, fšrstŒs – eller sticka till re med snowboarden under armen
och ett halvtidsjobb pŒ Konsum som enda fšrsšrjning.
Det blev re.
- Jag Œkte varje dag
och byggde ett svartvitt labb i garderoben, minns Vincent.
Kameran fanns ofta med
i backen och efter ett tag bšrjade Vincent gšra sig ett namn som
snowboardfotograf. Under sent 1990-tal drog han frŒn skidort till skidort med
kamera och snowboard fšr att hitta nya hŠftiga backar och kameravinklar.
-
Det tog lŒng tid innan
jag vŒgade skicka in mina bilder till nŒgon tidning. Men nŠr jag vŠl gjorde det
small det till och jag blev publicerad i skid- och snowboardtidningar i hela
vŠrlden: amerikanska, tyska, franska och sydamerikanska. Snowboard var en subkultur dŒ, inte
mainstream som idag, men den vŠxte snabbt.
Vincent var med och
skapade en ny estetik. Han tog med hasselbladaren och studioblixtarna i backen och jobbade med nya vinklar och
nytt ljus.
Efter ett tag insŒg
Vincent att han kunde fšrsšrja sig sŒ sina bilder, han behšvde inte lŠngre
jobba pŒ Konsum eller pŒ tryckeri som var ett annat bršdjobb.
- Det var en av mitt
livs gladaste stunder nŠr jag fšrstod det. DŠr jag kommer ifrŒn Šr jobbet inte
nŒgot som man har sŠrskilt kul pŒ, bara ett stŠlle som man suckar lite šver
ibland och gŒr till igen pŒ mŒndagsmorgonen. Min pappa Šr snickare, och ingen i
min familj har haft ett fritt yrke. Samtidigt mŒste jag ge min familj cred fšr
att alltid ha peppat mig. De har aldrig tjatat om att jag mŒste ha ett
ordentligt jobb eller utbildning, utan haft en fullstŠndig tillit till mig
oavsett vad jag har hittat pŒ.
Att vŒga fšlja sina
dršmmar Šr viktigt. Att stštta andra att gšra det likasŒ.
- Jag ska tillbaka
till min gamla gymnasieskola och hŒlla fšredrag snart. Det blir mitt fšrsta
fšredrag och jag Šr helt sinnessjukt peppad infšr det. Det kŠnns bara sŒ
viktigt.
Vincents egen favorit
fšr tillfŠllet Šr Edward Burtynsky, en kanadensisk fotograf som tar storslagna
bilder av landskap som mŠnniskan varit med och pŒverkat.
En smŒtt
Papphammar-artad scen uppstŒr nŠr Vincent ska rota fram sin favoritfotobok med
Burtynsky, Manufactured landscapes,
ur den provisoriska
bokhyllan.
- Carl! Det rasar hŠr,
kan du hjŠlpa mig, hojtar Vincent till sin assistent medan han knŠar under
fotobšckerna i famnen som hotar ramla.
Till sist fŒr han fram
boken ur hšgen och bšrjar visa:
- Titta hŠr. Visst Šr
han solid?
--
Under 2000-talet har
Vincent glidit bort frŒn snowboardsfotografens roll. Han hade lŠnge 300
resdagar om Œret, och tršttnade ganska rejŠlt pŒ det.
En gammal brŠda stŒr
fortfarande lutad mot vŠggen i studion och han Œker gŠrna, men han fšrknippar
sig inte lika starkt med snowboardlivet varken som fotograf eller Œkare. Ibland
kastar han sig nerfšr en backe med Leican i innerfickan, men sjŠlva
snowboardvŠrlden Šr inte lŠngre hans.
- Det var friare fšrr.
Nu har det blivit mer som en sport. Jag Šr totalt ointresserad av resultat och
vem som vinner tŠvlingar. Det jag gŒr igŒng pŒ Šr kreativiteten, ršrelsen och
kŠnslan av vad kroppen kan gšra.
Friheten och
kreativiteten har Vincent velat behŒlla, och han sŠger att det finns fšretag
som fšrstŒr vŠrdet av att det kommer fram i bilder. MŒnga av hans kommersiella
bilder kommer indirekt frŒn Œren som snowboardfotograf. Skid- och
snowboardtillverkare som Salomon och Burton har varit viktiga kunder. Senare
kom andra sportrelaterade jobb som kampanjer fšr Nike och senare det stora Adidasjobbet. Till och med ett jobb fšr
Unicef, nŠr Vincent Œkte till Nepal och till en gruvby i Bolivia kom via
snowboardfotograferandet.
- Det var nŒgon pŒ
Unicef som kom frŒn snowboardvŠrlden och kŠnde till mig.
De stora reklamjobben
kšper honom tid att gšra egna konstprojekt. Han plockar fram nŒgra fšrsta
kopior av det egna arbetet: naturbilder.s
- Jag Šr intresserad
av naturen, men de flesta naturbilder Šr inte sŒ intressanta. NŠr jag Šr i
naturen kŠnner jag. Men nŠr jag ser pŒ mŒnga naturbilder kŠnner jag ingenting.
Vincents egna
naturbilder Šr ganska oroande. Mšrk suggestiv skog i dramatiskt ljus. Som om
utomjordingarna kommit pŒ besšk och fšrt bort nŒgot som egentligen skulle vara
dŠr. Trots att bilderna Šr, tja, rŠtt tomma, bŠr de pŒ stum spŠnning och
efterlŠmnar en stark magkŠnsla. Vackra Šr de ocksŒ, fšrutsatt att man har en
dragning Œt det storslagna och lŠtt makabra. €nnu Šr han inte redo att visa
sina naturbilder, men det kommer.
- Ett galleri har
visat intresse.
Fler bilder pŒ www.adicolorbyvincent.com och www.familymanagement.se
Liten ruta:
Vincent Skoglund anvŠnder Leica,
Hasselblad och digitalkameran Canon 20D. Han Šr noga med ljus och var tidig med
att ta med studioblixtar till skidbacken. Till egna projektet anvŠnder han
Linhof storformatkamera. Vincent tror inte pŒ att fastna vid datorn, utan sšker
bilder med en rŒare kŠnsla och utan stora ŒthŠvor.
Assistenten Carl Kleiner Šr
ofta med pŒ fotograferingar och gšr visst Photoshoparbete, i mŒn av tid.
Vincent lŠmnar annars oftast
bort Photoshop-arbetet till nŒgon som kan det bŠttre Šn han sjŠlv.
- Det Šr som att ha en
kopist. Man mŒste synka med personen och nŠr man jobbat tillsammans fšrstŒr de
vad han vill ha.
MŒste man ha en
jŠttebudget fšr att lŠmna bort Photoshoparbetet?
- Nja. MŒnga av bilderna
krŠver inte sŒ jŠttemycket jobb. Ibland kan det handla om 20 minuters jobb fšr
nŒgon som Šr van medan det tar fyra timmar fšr mig. Om jag dŒ har tio bilder Šr
det veckas arbete. Det handlar lite om hur man vŠrderar sin egen tid.