Theresia BrŒkenhielm Šr den fšrsta att erkŠnna att hennes bilder pŒ stallflickor kan vara rŠtt fula och hŒller risig kvalitet ibland. FormsprŒket Šr rŒtt, bilderna tunga av svŠrta, flickornas miner sammanbitna och hŒrda.
Hon funderar, och fšrklarar.
- Det Šr som med Jimi Hendrix. Fšr vissa lŒter det fruktansvŠrt, men andra Šlskar det. Och jag vill hellre att mina bilder ska vara Jimi Hendrix Šn Britney Spears.
Theresias Stallflickor bšrjade som ett projekt pŒ Nordens fotoskola Biskops-Arnš. Nu ska bilderna bli bŒde fotobok (Starfalk fšrlag) och utstŠllning.
Det Šr sina egna rštter, viktiga saker som format henne som mŠnniska som hon skildrar.
NŠr Theresia vŠxte upp Œkte hon varje dag frŒn …stermalm till DjurgŒrdens ridskola i Stockholm. Men vŠnta nu, dra inga fšrhastade slutsatser. DjurgŒrdens ridskola hade visserligen en hel del stallflickor som var bortskŠmda rikemansbarn, men Theresia var inte nŒgon av dem.
- Jag bodde i en lŠgenhet med mamma och tre syskon som alltid brŒkade, jag behšvde nŒgonstans att ta vŠgen.
En kusin tog med Theresia till stallet och hon hittade en ny vŠrld.
- Mamma fšljde mig fšrsta gŒngen och sŒg till sŒ att jag kom av bussen rŠtt. Men sedan fick jag Œka ensam.
NŠr Theresia klev pŒ bussen fšrsta gŒngen var hon liten, nŠr hon klev av ensam pŒ rŠtt hŒllplats var hon nŠstan stor. Resorna till stallet blev fšrsta steget in i vuxenvŠrlden. Theresia blev besatt av hŠstar, som hon tyckte var stora, kraftfulla och magiska, och av stallvŠrlden. Hon lŠrde sig snabbt vad som var viktigt i stallet.
- Man ville vara vŠn med hŠstarna. Om Lady gnŠggade nŠr jag kom betydde det att Lady kŠnde igen mig och tyckte om mig.
I hŠstbšckerna Šr hŠsten alltid en vŠn som fšrstŒr allt och rŠddar flickan nŠr hon behšver hjŠlp.
- Men egentligen kan man inte vara vŠn med en hŠst, i alla fall inte pŒ lika villkor. Man mŒste bestŠmma šver hŠsten. Om man Šr jŠmstŠlld riskerar man att bli biten.
Ett nŠstan osynligt Šrr pŒ Theresias lŠpp visar att hon vet vad hon pratar om. Hon pussade en ponny rakt pŒ mulen, och den nafsade till.
- Jag fick en flŠsklŠpp, men den kunde ju ha bitit av mig hela ansiktet om den hade velat.
Insikten att stallets hierarki var annorlunda Šn skolans fšrŠndrade Theresias – och sŠkert mŒnga andra stalltjejers – syn pŒ vŠrlden fšr alltid. I stallet fick tjejer respekt fšr andra saker Šn annars. Det spelade ingen roll om man hade lŒngt ljust hŒr, om man inte kunde slŠpa skottkŠrror fulla med gšdsel eller lassa hšbalar. Tjejer inte bara fick ha skit under naglarna, de fick respekt om de hade det.
-PŒ GŠrdesskolan pŒ …stermalm dŠr jag gick fanns en tjej som var sjukt fel egentligen. Hennes mamma var ensamstŒende alkoholist. Hon hade tšntiga klŠder, mussepiggbyxor, acne och svintohŒr, sŒnt som vi brukade skratta Œt. Men hon var den enda som vŒgade trŠnsa Bally, en svŒr hŠst som alltid kastade med huvudet. Den hŠr tjejen blev skštare Œt ridskolechefens hŠst och hon stod hšgt i kurs fastŠn hon var sŒ fel egentligen.
Vi hade aldrig rŒd med ridlektioner, men jag fick rida en privatŠgd hŠst gratis mot att jag hjŠlpte till pŒ tŠvlingar. NŠr tjejen som Šgde hŠsten fyllde 18 sŒlde hon hŠsten, och dŒ hade jag inte rŒd att fortsŠtta.
Fšrst ville Theresia skildra stallflickornas inbšrdes hierarki i sina bilder, men det blev alldeles fšr švertydligt.
NŠr Theresia ville ŒtervŠnda till sin barndoms vŠrld som fotograf bestŠmde hon sig fšr att vŠlja en annan sorts ridskola Šn DjurgŒrdens. Hon ville hitta nŒgot allmŠngiltigt fšr stallflickor, utan att riskera att bilderna togs emot som en skildring av šverklasstallflickor.
Alla bilderna Šr tagna pŒ samma stŠlle, pŒ VŠsby Ridklubb i Upplands VŠsby utanfšr Stockholm. Flickorna Šr mellan tio och tolv Œr gamla, stora nog att komma till stallet utan sina fšrŠldrar och stora nog att hantera och skšta hŠstar.
- Annars har jag inte letat efter nŒgot sŠrskilt hos flickorna. Det Šr inte portrŠtt jag velat ta, utan att skildra mina egna minnen.
Redan frŒn bšrjan visste Theresia vad hon ville berŠtta, men inte hur. Hon fick stšd av handledaren pŒ Nordens Fotoskola pŒ Biskops-Arnš, Thomas WŒgstršm. Han hjŠlpte henne att inse att hennes Canon EOS 20 D och de alldeles fšr fŒ minneskorten inte behšvde vara en begrŠnsning utan en tillgŒng.
- Det var ju klockrent fšr mig. Jag ville inte ha detaljrika bilder. Om ansiktena har mindre detaljer Šr det lŠttare fšr betraktaren att identifiera sig, tŠnka att det skulle kunna vara ens mamma eller syster. NŠr jag var liten hade vi en etsning av Zorn pŒ vŠggen. Jag var nŠstan vuxen innan jag insŒg att det inte var min mamma pŒ bilden, nŠr jag var liten trodde jag det stenhŒrt.
FŠrgen bestŠmde Theresia sig fšr att gšra sig kvitt i Photoshop, mest fšr att den Šr fšrknippad med pressfoto fšr henne, men ocksŒ fšr att en av stalltjejerna kom till stallet i en skrikig neongul jacka.
Theresia har inte haft nŒgra principiella invŠndningar mot att regissera bilder. Men i slutŠndan har hon knappt anvŠnt de regisserade bilder, utan valt de spontana.
I bšrjan var en del av tjejerna blyga, eller bšrjade flamsa infšr kameran. Men tŒlamod lšnar sig.
- Jag var dŠr i ett Œr, de kan inte hŒlla pŒ och fŒna sig hur lŠnge som helst. Efter ett tag lŠrde de upp varandra, sa sŒnt som Óhon vill inte att du tittar in i kameranÓ.
Lena Kvist
Att hŠsten Šr ett halvt ton flyktdjur
Thomas WŒgstršm
Klottret pŒ armarna ÓI love horsesÓ pŒminner om sjšmŠns eller kŒkfarares tatueringar pŒ Theresias hŒrda svartvita bilder.
- Fšr mig Šr tjejerna som sjšmŠn. Tre Špplen hšga sjšmŠn.
--
VŠrlden i stallet var nŠstan helt och hŒllet enkšnad. Varfšr Šr dŒ tjejen och hŠsten en sŒ oskiljaktig kombination just i Sverige, nŠr hŠstvŠrlden Šr tvŒkšnad i till exempel Sydeuropa och USA?
- Jag har ingen aning. Men jag tror mŒnga killar kŠnde sig utanfšr i stallets lilla pseudovŠrld.
Visst kom det in killar ibland, men det stšrde arbetet. BŒde tjejer och killar bšrjade leka kull och tramsa istŠllet fšr att skšta hŠstarna.
Den fšrsta fšrlŠggaren tackade nej med motiveringen att portrŠtten var fšr hŒrda och tjejerna sŒg fšr djuriska ut. Han tyckte att bilderna var fula.
- Jag har aldrig pŒstŒtt nŒgot annat, vi Šr šverens om det. Men vakna och kŠnn kaffelukten, det Šr sŒ tjejerna ser ut nŠr de rider. Jag har ŠndŒ sŒllat bort de vŠrsta, det Šr inte sŒ att jag vill att bilderna ska vara elaka mot nŒgon. Betraktaren kan vŠlja sjŠlv om tjejerna ser rŠdda ut eller om de gŒr till attack.
Annica Starfalk pŒ Starfalk fšrlag som ville ge ut fotoboken Šr sjŠlv gammal stallflicka, och kunde kŠnna igen sig i bilderna.
Theresia har tagit sig friheten att skildra stallflickorna som hon sjŠlv vill. Att utomstŒende tycker att bilderna Šr fula bekymrar henne inte, men hon var i Šrlighetens namn ganska nervšs innan hon visade bilderna fšr tjejernas fšrŠldrar.
- FšrŠldrar vill ju att deras barn ska vara sštaÉ Men de tyckte att bilderna var bra.
HŒller alla ryttare med om din bild, eller har du stštt pŒ andra sŠtt att se pŒ stallvŠrlden?
- Alla ryttare som sett bilderna hŒller med om att det Šr sŒ hŠr. Men ŠndŒ dominerar hŠstbilderna som visar en gullig mule i en blomkruka.
Mjuka mular i blomkrukor finns inte pŒ Theresias bilder. Men stallvŠrlden Šr inte bara svart, visst finns det starka inslag av skšnhet, frihetskŠnsla och lycka i stallbilderna.
- Man kŠnner sig stolt och kaxig nŠr man Šr med en hŠst. BŠst i vŠrlden! Det handlar om att hitta rŒstyrka, kontrollbehov och kŠrlek i en salig blandning.
Vissa av bilderna har nŠstan religišsa undertoner.
- Tjejerna kŠnner sig religišsa, kŠnslan Šr lika stark.
Theresia bšrjade fotografera fšr att kunna sŠlja bilder frŒn sina resor. Hon och sambon Stefan var bŒda inbitna lŒngresenŠrer, som bara jobbade fšr att spara ihop till nya lŒngresor. Hon jobbade som vŒrdbitrŠde och butiksbitrŠde, men bestŠmde sig fšr att se om hon hade nŒgon fotografisk talang.
- Jag sškte till Kulturamas fotoutbildning, och sšgs genast tillbaka till stallvŠrlden med kameran. Jag tog tre bilder pŒ flickor och deras hŠstar och resultatet blev fantastiskt. €n idag tycker jag att de bilderna Šr vŠldigt bra. DŒ blev jag fast. Jag insŒg att kameran var ett fantastiskt medium, att man kunde uttrycka saker man inte kunde sŠga i ord. Annars skulle jag nog ha valsat runt som vŒrdbitrŠde Šn idag.
FrŒn Kulturama sškte Theresia Nordens fotoskola och kom in. Stallflickor bšrjade som examensarbete dŠrifrŒn. Nu har hon slutat dršmma om lŒngresor.
- Att Œka till Upplands VŠsby och trŠffa tjejerna Šr en sjŠlslig upplevelse som slŒr en strand pŒ Bali. Det kŠnns som om jag lever min dršm, jag har kŠnt sŒ vŠldigt ofta de senaste Œren.
Theresia slutade fotoutbildningen 2005. NŠr hon inte har fotograferat stallflickor har hon vikarierat som pressfotograf pŒ Norrkšpings Tidningar och Aftonbladet och frilansat lite. Hon vill helst fotografera sport, men har haft svŒrt att fŒ chansen.
- PŒ Aftonbladet fick jag fota en enda trŠningsmatch pŒ tre mŒnader.
NŠsta projekt ska ocksŒ handla om tjejer, men utan hŠst.
- Jag ser mig inte som hŠstfotograf, mer som tjejfotograf och feministfotograf.
NŠr Theresia klev in i stallet med sin kamera hade hon inte ridit pŒ 12 Œr, och hade byggt upp bŒde rŠdsla och lŠngtan. Fotografen brukar ha kontrollen nŠr hon eller han kommer med sin kamera, men i stallet Šr fotografens pondus inte till stšrre hjŠlp Šn en sšt tjejs lŒnga ljusa hŒr.
Fšr att kunna rykta, kratsa hovar och sadla pŒ sin krŒnglande hŠst fick Theresia – som Šr 28 - ropa pŒ en 10-Œrig rŠddare vid namn Frida.
- Hon och tvŒ andra tjejer coachade mig: ÓGŒ nŠrmare! SŒ dŠr fŒr han inte gšra, slŒ till honom!Ó Det gick, jag satt upp. Jag respekterar de hŠr tjejerna helt och hŒllet, vill jag bara sŠga.
Lena Kvist
Stallflickor visas pŒ Arbetets museum i Norrkšping till och med den 3 september, och dŠrefter pŒ Galleri Fiber i Gšteborg.
Theresia BrŒkenhielms andra bilder finns pŒ www.theresiab.se