Café Orion, måndag

Lördagkväll med Raggar-Helge

Vårljuset öste in genom Café Orions stora fönster den här dagen. Vi satt i yttre rummet för en gångs skull, och kunde inte låta bli att se hur ljuset avslöjade stolarnas torftiga gamla tyg, hur slitet golvet var.
Café Orion var inte det snyggaste fiket i Borås; vi visste det, alla som satt där såg det. Men det var en institution, som precis som Eldkvarn, restaurang Peking och semmelätartävlingen. Vi gillade det. Vi skulle bli arga om någon fick för sig att klä om stolarna och piffa till, släpa in krom och läder eller bygga en bardisk vid fönstret mot gatan.
I dag var Fia inte så kaxig längre. Förra gången vi fikade hade hon haft övertaget. Hon hade dömt ut krångliga ord på kultursidan genom ilskna utfall med en grön bingolottopenna. Sedan dess hade saker och ting förändrats, närmare bestämt en lördagsförmiddag för några veckor sedan.
Vi gick på stan. Jag ville gå ner till sportaffären i Åhléns källare.
- Jag väntar här uppe, hade Fia sagt.
När jag kom upp igen - nästan genast, eftersom affären var lördagsfull med folk och jag följde minsta motståndets lag när det gällde shopping - fumlade hon just ner sin plånbok i väskan och såg mycket ertappad ut.
- Vad gör du? frågade jag och insåg i samma sekund vad en bingolottopenna kunde användas till förutom att attackera oskyldiga kultursidesskribenter.
- Jo, eh, jag köpte en bingolott, sa hon och rodnade på ett vis jag inte sett henne göra sedan Jennerviks historielektioner.
Senare på kvällen ringde hon och frågade:
- Hur gör man när man har vunnit? Det står här att jag ska få ett presentkort på tusen spänn på Stadium.
Allt var förstås uppgjort. Lasse Kronér och Bingo-Berra lät alla förstagångsspelare vinna, så att de sedan skulle vara fast i bingolottoträsket för alltid.
Fia var kanske inte fast ännu, men det hade mycket riktigt hänt igen; denna gången i sällskap med Raggar-Helge. Fia hade en ny kärlek nu, hon hade träffat honom en kväll på Brasseriet. Han bodde i Halland i ett eget hus på landet. När Fia hälsat på sin nya kärlek hade Raggar-Helge med sällskap dundrat in på lördagskvällen. Raggar-Helge visade sig vara den nya kärlekens far, och den kvällen spelade hela familjen - nio personer - bingolotto tillsammans.
Jag hade inte nämnt bingolotto den här dagen på Café Orion. Men vetskapen om att jag kunde göra det höll Fia lugn och vänlig, hon var inte alls sådär syrlig som hon kunde vara.
- Jag har funderat på en sak, sa hon. Vi har känt varandra länge nu. Men tror du att vi känner varandra så som vi är nu, eller så som vi var när vi lärde känna varandra på gymnasiet?
- Jag tror i alla fall fortfarande att du är precis som på gymnasiet, sade jag. Det är enklast så. Din favoritbok är Mästaren och Margarita. Din idealman är Thåström. Du har aldrig spelat du-vet-vad. Punkt.

Av Lena Kvist