Café Orion, måndag

Några gula björklöv hade fastnat på min ryggsäck, märkte jag belåtet när jag drog upp plånboken för att betala min nougatruta.

Jag vände mig till Fia och pekade på löven.

- Titta, den vår de svage kalla höst är äntligen här. Som Stagnelius skrev, om du nu inte visste det, tillade jag.

- Tsk. Karlfeldt, din sorgliga bluff till bokrecensent, sa Fia och valde en banankaka som såg väldigt saftig ut.

Anna skrattade lite och tog en likadan banankaka.

Vi hade varit flytthjälp alla tre. Anna och Fia suckade och pustade när de slog sig ner vid bordet, fastän de mest hade burit golvlampor, krukväxter och en och annan hopsnörpt sopsäck med kläder eller sängtäcken.

- Man hade kunnat tro att ni var handikappade på något vis, sa jag. Fia, var du verkligen tvungen att lämna över karmstolen åt den där jobbige programmerarkillen? Och skulle det vara så svårt att ta tag i ena sidan av ett skrivbord?

- Jag kan inte hjälpa att jag har så klena armar, sa Fia. Min styrka är mental. Killar är bättre på fysiska prestationer.

- Killar gillar att bära saker åt tjejer, sa Anna. Då kan dom väl få göra det? Dom är trots allt starkare.

- Just det, sa Fia.

- Varför är det så farligt att erkänna att killar är starkare? sa Anna.

- För att dom inte är det, sa jag. Till exempel, ta min mamma. Om pappa och hon tävlade i bänkpress skulle pappa klara mer, men innan han hunnit komma i position på bänken skulle mamma ha gjort tjugo lyft med en något mindre vikt. Är han då starkare?

- Nej, men kanske smartare, sa Fia och skrattade högt åt sin lustighet.

- Det sitter i hjärnan, sa jag och ignorerade henne. För att någon ska kunna vara stark måste någon göra sig svag. Fia, folk tror att du är tuff. Dom skulle bara veta att du kan inte se en kille utan att få en impuls att räcka honom en svåröppnad syltburk. Du är en skam för din stam.

- Den här diskussionen verkar kunna leda till att man bär en massa tunga karmstolar i framtiden, sa Fia.

- Men killar är faktiskt starkare, sa Anna.

- Och det värsta är minigolfen, sa jag, som eldat upp mig rätt rejält.

Anna och Fia tittade menande på varandra.

- Varför, varför, varför är killar bättre i minigolf? sa jag. Det behövs inga överdimensionerade bicepsmuskler för minigolf. Det behövs ingen skäggstubb. Det behövs inget testosteron. Det behövs bara 20 spänn, ett sinne för Lars Tunbjörk-miljöer och en sensommarkväll att slå ihjäl i Träslövsläge.

- Hur många fick du? sa Fia.

- Det minns jag inte, sa jag. Jag minns bara ögonblicket när jag lämnade tillbaka klubban och såg griffeltavlan med dagsbästa: Herrar 36 slag, Damer 47. Så pinsamt. Jag ville bara dö.

- Testosteron, serru, sa Fia och tog ett ovanligt ljuvt bett av sin banankaka.

Lena Kvist