För fel

för bugg

Café Orion, måndag

Fia valde en amerikansk chokladmuffins, stor som en mindre stubbe, och

jag - som inte kände mig särskilt fantasifull alls - tog en

kanelsnurra överströdd med pärlsocker. Vi slog oss ner vid fönstret.

- Hur var det i dansbandsland, då? undrade Fia.

- Runt dansgolv; beläget nära tallskog och naturskön svensk insjö. Träd

dekorerade med färgade lampor, inom parentes vilt svängande i iskall

blåst från naturskön svensk insjö, sa jag. Och det var rätt bra röj på

dansgolvet, men jag passade inte in åldersmässigt i Lidköpings Folkets

Park.

- Nej, jag kan tro det, nickade Fia.

- Jag var för gammal. Fast det var halvmörkt, jag vet inte om det

syntes. Några var äldre än jag, Bert Karlsson var där. Och en skäggig

farbror som hette Alf och var danskvällsarrangör i Boråsparken. Han sa

att generationen mellan 30 och 40 är den förlorade generationen i

dansbandsvärlden. Men folk i 20-30-årsåldern buggar tydligen loss helt

obesvärat. Precis som jag märkte där i Folkets park.

- Jaså, sa Fia. Jag var faktiskt på fest hemma hos en kollega för ett

tag sedan. Jag la märke till att han och hans coola 22-åriga kompisar

hoppade upp och dansade som galningar till Barbados. Du säger alltså

att detta är en trend.

- Du skrattade ruskigt elakt när du ringde mig i bilen och jag spelade

Gamblers svängiga "En man som han", påminde jag. Men nu har du avslöjat

dig som helt enkelt gammal och bitter.

- Dansbandsmusik gör mig nervös, sa Fia. Har jag berättat om när jag

var och hälsade på Sanna i Dalsland? Vi skulle åka till ett ställe som

hette Lane loge. Det var ett gäng av hennes kompisar och jag, och vi

åkte från förfesten genom skogen, i en stor taxi. "Men var har du

vinaren, Fia?" frågade alla i taxin. Alla andra hade tagit med sig

sprit att ha på vägen.

- Lägg av, sa jag.

- Och sen när vi kom in dansade Sanna oavbrutet. Medan jag stod där

ensam med en sillmacka jag hade köpt. Det var som om det stod "konstig

stadstjej" stämplat i pannan på mig. Jag hade ju inte ens gått på

buggkurs.

- Jag buggade i alla fall, sa jag. Med en snickare från Trollhättan.

Han var kanske 25, hade svartfärgat spretigt hår och såg ut lite som

Dregen i Backyard Babies. Men buggkurs hade han gått.

- Lägg av, sa Fia.

- Jag blir faktiskt också lite nervös av dansbandsmusik, erkände jag.

Särskilt om den ska föreställa den nya ungdomsmusiken. Jag menar,

ungdomsmusik ska väl vara rebellisk? Vad händer med en generation som

växer upp med svängiga trallar som är sådär... helylle och

kristdemokratiska som dansbandslåtar kan kännas?

- Dom klarar sig nog, sa Fia.

- Förresten såg jag den där Casper i Arvingarna i folkparken också, sa

jag. Han hade skaffat en sorts tuppkamsfrisyr. Han verkade inte förstå

vad jag menade när jag hävdade att dansbandsmusiker ju brukade ha

matchande kostymer.

- Ur led är tiden, sa Fia.

Lena Kvist