För en del människor slutar livet förändras när de blir äldre.

Inte för författaren Claes Hylinger. På sitt sextionde år har han blivit husägare och sambo. Och han har gett sin förläggare nedbitna naglar genom att nästan, nästan missa senaste bokens deadline.

- Nu får du ta en pepparkaka. De är faktiskt hembakta, säger författaren Claes Hylinger och skjuter fram det lilla fatet som balanserar på en pappersbunt på skrivbordet.

Han har avbrutit arbetet med en artikel om vännen Lennart Aschenbrenner en stund, och bjuder på glögg i sin arbetsvrå. Snart ska han börja packa: Claes Hylinger och sambon Elisabet Erikson ska resa till Amsterdam, för att fira Hylingers 60-årsdag tillsammans med goda vänner.

- Jag har aldrig varit i Amsterdam, så det ska bli trevligt. Vi har inte bestämt vad vi ska göra på min födelsedag, men det blir väl ett besök på någon bra restaurang kan jag tro.

För många människor stillnar livet och förändras inte så mycket när de blir äldre. Men för Claes Hylinger har det sextionde året i livet varit ovanligt händelserikt.

Han har blivit husägare, efter att ha bott i samma lägenhet sedan 1970-talet. Han har blivit sambo. Och han har gett ut sin bästa bok någonsin: "I det hemliga sällskapets tjänst". Den är kronan på en författargärning som inleddes 1972 med "I krig och kärlek".

Huset Claes Hylinger flyttat in i ligger på en tyst villagata i Kärralund i östra Göteborg. Det är ett vitrappat tvåvåningshus med översnöade rhododendron i trädgården och julkrans på dörren.

- Det här är mitt föräldrahem. Mitt pojkrum låg därinne, säger Hylinger och nickar mot en stängd dörr.

Han har bott i föräldrahemmet ungefär ett år, tillsammans med sambon operasångerskan Elisabeth Erikson som är känd från Stora Teatern och Göteborgsoperan. De hade varit särbor i många år innan de flyttade ihop.

- Att bli sambo efter att ha bott ensam så länge var inte så svårt som jag hade trott. Det har gått väldigt smidigt.

Något som däremot var mycket svårare än vad Claes Hylinger trott var att bli husägare. Huset var i stort behov av upprustning, och en hel hord hantverkare kallades in.

- Jag trodde det skulle gå bra att jobba samtidigt som de höll på, men det var ju omöjligt. Det var därför boken blev så sen.

Jo, Claes Hylinger gav förläggare Eva Bonnier en nagelbitande sommar genom att bara lämna halva den beställda boken på utsatt deadlinedatum den 1 juli. Resten hade inte blivit klart.

- Hon blev...inte irriterad, men vid en punkt såg hon sig tvungen att meddela mig att om jag inte lämnade resten om tio dagar kunde det inte bli någon bok, säger Hylinger stillsamt.

Kanske är det så att han blivit mer nonchalant med deadlines med åren, funderar han.

- Det verkar som om jag behöver den där adrenalinkicken av att det är bråttom.

Boken kom till sist, och älskades av en enig kritikerkår. Claes Hylinger är förstås glad för fina recensioner, men egentligen vill han ha ännu mer.

- Det är svårt att recensera, jag vet det eftersom jag själv har försökt. Men när jag läser recensioner av mina böcker letar jag efter någon som har förstått. Lovord är nog bra, men det bästa är när det är någon substans i dem.

Claes Hylinger väjer för frågan om hur han förändrats som människa med åren och berättar istället hur någon annan beskrivit att han förändrats som författare.

- En recensent hade läst Det hemliga sällskapet som kom 1986, samtidigt med den nya boken. Han tyckte att jag skrev bättre i den tredje, men att det fanns en valpigare livsglädje i den första. Man kan förstås inte vara storögd, levnadsglad och ung hela tiden, då får man vara något annat istället.

Själv tycker han det är svårt att bedöma sina böcker.

- Men skam till sägandes sitter jag och småskrattar ibland när jag läser gamla texter. "Så ska det låta!" tänker jag.

Vilken ålder som är bäst har han svårt att avgöra.

- Det vet jag inte ännu, jag är bara 60. Jag ska be att få återkomma om 20 år med svar på den frågan.

Hylinger håller den muslimska kulturen högt, och vid sidan av sitt eget författarskap har han översatt Idries Shahs berättelser om Mellanösterns Bellman, Mulla Nasruddin, till svenska.

- De antimuslimska åsikterna som förs fram nu är primitiva. Även intellektuella som

Michel Houllebecq i Frankrike och Oriana Fallaci i Italien har uttalat sig om muslimer på ett vis som nästan luktar lite brun skjorta. Det gillar jag inte.

Men Claes Hylinger är inte den typen av intellektuell som sätter sig och skriver en arg debattartikel. Det får andra göra. Själv ska han ägna sig åt att skriva en klarläggande kultursidesartikel om Jesus i den muslimska traditionen.

Claes Hylinger reser inte lika mycket längre, säger han.

- Förra året var jag visserligen i London, Paris och Rom, men det blir korta resor. Egentligen tycker jag bäst om att stanna så länge att man börjar tänka på franska.

Göteborgsrestaurangen Kometen - som han gjort ännu mer odödlig än den redan var med sina böcker - får fortfarande ett och annat besök.

- Vi var där i julas och åt lutfisk. Det är ett trevligt ställe, det är det.

Lena Kvist

Namn: Claes Hylinger

Fyller: 60 år den 9 januari.

Yrke: Författare och översättare. Senast utgivna bok är "I det hemliga sällskapets tjänst", som är tredje delen i en serie.

Bor: Kärralund, Göteborg.

Familj: Ganska nybliven sambo med Elisabet Erikson, operasångerska.

Tycker om: God mat och dryck. - Jag gillar fisk, och det passar ju bra för en göteborgare. Min favoritdryck är champagne, gärna Krug, men den är så dyr att jag bara druckit den några få gånger.

Bilden: