Namn: Elisabeth Albinsson

lder: 37

Bor: I lŠgenhet i Uddevalla

Familj: Sambon Magnus, 37, barnen Jonathan, 3 och Jesper, fyra mŒnader samt bonusbarnen Markus, 10, och Erika, 12.

Yrke: Har sjukersŠttning, men hoppas kunna jobba igen sŒ smŒningom.

 

 

Elisabeth Albinsson var 33 Œr och lycklig.

Hon hade švervunnit sin anorexi och trŠffat sitt livs stora kŠrlek. Hon var nybliven mamma till en fin liten pojke.

DŒ knŠckte det till i ryggen.

 

Elisabeth Albinsson Šr ett levande bevis fšr att osteoporos, eller benskšrhet, inte bara drabbar gamla vithŒriga tanter. Efter anorexin och graviditeten hade hennes skelett blivit svagt som en 110-Œrings.

Med hjŠlp av D-vitamin, kalcium, šstrogen och sjukgymnastik har Elisabeths skelett lŒngsamt blivit starkare igen. Hon har hunnit fylla 36, och hon har blivit tvŒbarnsmamma.

Elisabeth sitter i hšrnsoffan hemma i Uddevalla och ger fyra mŒnader gamla Jesper bršstmjšlksersŠttning med nappflaska. Jesper greppar om Elisabeths pekfinger och ser sin mamma djupt i šgonen medan han dricker i stora klunkar. NŠr nappflaskan Šr tom somnar han belŒtet.

Det var ingen sjŠlvklarhet fšr Elisabeth och hennes sambo Magnus Nilsson att skaffa ett andra barn. Det var graviditeten och amningen av fšrsta barnet Jonathan som hade gjort att hennes redan svŒrt anstrŠngda skelett rasade ihop alldeles.

- Men nŠr lŠkarna inte avrŒdde kŠnde vi ŠndŒ att vi ville fšrsška.

 

Elisabeth var en glad, normalviktig tjej nŠr hon bšrjade jobba pŒ Volvo i Uddevalla efter gymnasiet. I lunchrummet pŒ Volvo fick hon nya tjejkompisar, som alla ville gŒ ner i vikt och pratade vilka nya bantningsmetoder som var bŠst. Elisabeth vŠgde 57-58 kilo till sina 1, 63 och tŠnkte att hon kanske ocksŒ behšvde banta lite.

- NŠr jag gick ner nŒgra kilo blev jag stolt och tŠnkte Ója! lite till dŒ!Ó. Det tog inte sŒ lŒng tid innan jag blev anorektisk. Jag hackade en gurka i smŒbitar och Œt till lunch, eller Œt ett pŠron och en liten yoghurt pŒ en hel dag. PŒ det trŠnade jag jŠttemycket, jag gick pŒ Friskis och Svettis fem gŒnger i veckan och var ute och sprang.

Elisabeths anorexi blev vŠrre och vŠrre. Mensen fšrsvann, och allt kretsade kring mat (nŠstan ingen) och motion (mycket). Som minst vŠgde hon 39 kilo, och blev inlagd pŒ sjukhus fšr att fŒ dropp. Till sist blev Elisabeth inlagd pŒ en specialklinik fšr anorexipatienter i Varberg. DŠr bšrjade den lŒnga vŠgen tillbaka till ett normalt liv.

 - Men inte ens pŒ anorexikliniken talade nŒgon om benskšrhet. De skrŠmde mig med mycket, men inte just det.

 

ren mellan 20 och 30 var mer eller mindre fšrlorade Œr fšr Elisabeth.

NŠr hon var 32 hade hon Šntligen regelbunden mens igen, och hon kunde sŠga att hon var fri frŒn anorexin. I slutet av 2000 trŠffade hon Magnus, efter att kompisar švertalat dem bŒda att chatta pŒ internet. De blev kŠra genast och kŠnde bŒda att de trŠffat helt rŠtt. Efter en och en halv mŒnad var Elisabeth gravid.

- Det var som en belšning. Ett mirakel. Vi hade ju inte tŠnkt att det skulle gŒ sŒ fort. Jag trodde inte att jag kunde fŒ barn sŒ snabbt efter allt jag utsatt min kropp fšr. Det var jobbigt att bšrja gŒ upp i vikt fšrst, jag gick upp 23 kilo nŠr jag vŠntade Jonathan. Men tanken pŒ barnet i magen hjŠlpte mig att klara av det.

Elisabeth oroade sig en del fšr att barnet skulle ha tagit skada av att hon hade misshandlat sin kropp sŒ. Att hon sjŠlv skulle ha tagit skada fšll henne aldrig in.

Graviditeten var normal, och Elisabeth mŒdde bra hela tiden. Men nŠr Jonathan var nŒgra veckor bšrjade problemen. Hon fick smŒvŠrk i lŠndryggen, och gick till vŒrdcentralen fšr att fŒ hjŠlp.

- LŠkaren sa bara att det var mycket hormoner i omlopp, att jag var kŠnslig just dŒ. Han pratade mest om Jonathan och min relation till honom, och inte alls om min rygg.

Elisabeth blev sŠmre och sŠmre. Det var som om šverkroppen inte orkade hŒlla henne uppe, ryggen sjšnk ihop. Hon sov pŒ soffan ganska ofta eftersom det gjorde mindre ont dŒ.

- Jag hade vŠldigt ont, men jag Šr envis och fšrsškte gšra en del hushŒllsarbete ŠndŒ. Jag hade bestŠmt mig fšr att jag skulle bŠdda vŒr dubbelsŠng nŠr jag rasade frŒn stŒende rakt ner pŒ golvet. SmŠrtan var fruktansvŠrd. Jag blev jŠtterŠdd och fick Œka till akuten.

Om lŠkaren tagit sig tid att ršntga Elisabeths rygg hade han sett att en ryggkota gŒtt sšnder i hennes urkalkade skelett. Men han var stressad, sa Ódet Šr nog diskbrŒckÓ och skickade hem henne med vŠrktabletter.

NŠsta gŒng Elisabeth rasade ihop hemma skulle hon sŠtta i en vŠggkontakt. Hon sškte lŠkarhjŠlp igen och skickades hem med vŠrktabletter. Den tredje gŒngen fšll hon rakt ner i golvet, nŠr hon stod vid en tršskel och funderade pŒ hur hon skulle kunna lyfta benet fšr att ta sig šver den.

Varje gŒng hon fšll var smŠrtan obeskrivlig. Hon visste inte Šnnu att varje gŒng hon fšll gick en kota sšnder i hennes rygg

- Den tredje gŒngen vi kom till sjukhuset tog Magnus tag i lŠkaren och vŠgrade ge sig. ÓSer ni inte hur ont hon har!Ó, sa han. DŒ till sist hšrde de vŒrt rop pŒ hjŠlp.

Elisabeth drar ett djupt andetag. …gonen fylls med tŒrar.

- Det Šr ingen fara, det gŒr snart šver, sŠger hon. Men jag kan inte lŒta bli att tŠnka pŒ vad som hade hŠnt om Magnus inte hade vŠgrat ge sig. Hade de skickat hem mig med vŠrktabletter en gŒng till?

Nu ršntgade lŠkarna Elisabeth och tog alla prover som behšvdes. NŠr hon senare mŠtte sig var det nŒgot som inte stŠmde: hon var 1,60 lŒng istŠllet fšr 1,63 som hon alltid varit.

Fšr varje gŒng en kota krossats i ryggen hade Elisabeth krympt en centimeter.

Efter bentŠthetsmŠtningen kom lŠkarnas dom: Elisabeth hade osteoporos. Hennes skelett var skšrt som en 110-Œrings.

- Jag trodde inte det var sant. Benskšrhet var nŒgot som gamla tanter hade. Det lŒg en gammal tant pŒ 90 Œr i rummet bredvid, och jag tŠnkte att det var sŒdana som hon som var benskšra. Inte jag. Men den dŠr tanten var snabbare med rollatorn Šn jag var i det lŠget.

Elisabeth fick sluta amma med omedelbar verkan. Hon lŒg kvar pŒ sjukhuset en mŒnad och behandlades med sjukgymnastik, kalktillskott, D-vitamin och šstrogen.

LŒngsamt, lŒngsamt blev Elisabeths skelett starkare.

- NŠr Jonathan var ett Œr kŠnde jag det som om livet fallit pŒ plats lite. Han var sŒ duktig, det var som om han fšrstod pŒ nŒgot sŠtt att jag inte kunde lyfta honom. Men Magnus och jag hade det tufft.

Magnus fick gšra allt hushŒllsarbete, medan Elisabeth kŠmpade med sina ryggsmŠrtor. Under en period stod inte Elisabeth ut med beršring.

- Jag sa att han fick gŒ om han ville. Och jag hade fšrstŒtt om han inte hade orkat. Men han stannade. Vi har gŒtt igenom sŒ mycket tillsammans. Det kŠnns som om vi har varit ihop i tjugo Œr fastŠn det bara Šr fyra. Och vi har klarat ut alla kriser.

NŠr Jonathan var tvŒ Œr bšrjade Elisabeth och Magnus prata om att fšrsška skaffa ett barn till. Elisabeths skelett var uppe pŒ en 55-Œrings nivŒ, och lŠkarna trodde att hennes kropp skulle klara en ny graviditet relativt bra. I november 2003 fšddes Jesper.

- Jag fŒr inte amma. Det kŠnns tufft att inte fŒ fatta beslut om det sjŠlv. €n sŒ lŠnge kan jag lyfta upp Jesper i famnen, men det dršjer nog inte sŒ vŠrst lŠnge innan han blivit fšr tung.

 

Elisabeth lever varje dag med sin rŠdsla fšr att bryta ett ben i kroppen igen. Den kommer hon fšrmodligen aldrig att bli kvitt. Bra dagar fšrsšker hon dammsuga ibland, fastŠn hon vet att hon inte borde.

€n sŒ lŠnge kan hon inte jobba.

- Jag gillade det fysiska arbetet pŒ Volvo, att kšra truck. Det kan jag inte gšra igen, men nŒgon sorts jobb hoppas jag kunna ha sŒ smŒningom. Kanske i reception. Min sjukgymnasts mŒl Šr att jag ska kunna komma tillbaka till Friskis och Svettis, inte som jag trŠnade fšrut utan pŒ lugnare pass.

Hon har fortfarande ont, och i perioder mŒste Magnus vara hemma frŒn jobbet fšr att Elisabeth inte klarar sig ensam med Jesper. Att ta sig ut till bilen fšr att komma till sjukgymnastiken kan vara ošverstigligt.

- Idag Šr det en dŒlig dag, jag har ganska ont. Men det finns bŠttre dagar. Jag har lŠrt mig ta vara mer pŒ dem nu. €ven om jag inte kan Œka pulka med Jonathan kan jag fšlja med och sitta bredvid i en snšhšg. Och jag har lŠrt mig att Šta och njuta, att en smal kropp inte Šr den stora lyckan.

 

Lena Kvist

 

Bildtexter:

 

Foto: Jerker Andersson

 

Elisabeth och Magnus diskuterade lŠnge innan de bestŠmde sig fšr att fšrsška fŒ ett barn till. Nu har Jonathan, 3, fŒtt lillebror Jesper, fyra mŒnader.

 

- Jag hade ett skelett som en 110-Œring, sŠger Elisabeth Albinsson. PŒ sjukhuset lŒg en 90-Œrig tant i rummet bredvid, och hon var snabbare med rollatorn Šn vad jag var.

 

Elisabeth kan fortfarande hŒlla sin babypojke Jesper i famnen. Men treŒringen Jonathan kan hon inte lyfta. Elisabeths skelett Šr fšr poršst och hon riskerar en fraktur om hon Šr ofšrsiktig.

 

-       NŠr jag skulle mŠta mig pŒ sjukhuset hade jag krympt tre centimeter, en fšr varje gŒng en kota gŒtt sšnder i ryggraden, sŠger Elisabeth Albinsson, 37.

 

Benskšrhet, eller osteoporos, innebŠr att skelettet blivit tunt och poršst. Benen i kroppen kan brytas efter en liten pŒfrestning.

 

Sverige och Norge Šr de lŠnder som har mest benskšrhet i vŠrlden.

En tŠnkbar anledning Šr att vŒra lŒnga mšrka vintrar skapar brist pŒ D-vitamin, som finns i solen. Dessutom Šr vi lŒnga till vŠxten, vilket ocksŒ škar risken fšr benbrott.

Varannan svensk kvinna och var fjŠrde man drabbas fšrr eller senare av benbrott pŒ grund av benskšrhet.

Det Šr inte bara gamla tanter som blir benskšra, utan Šven unga mŠnniskor. Det gŒr att mŠta bentŠtheten pŒ vŒrdcentral eller sjukhus fšr att se vem som har urkalkat skelett.

Ewa Waern Šr šverlŠkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/…stra i Gšteborg. Hon arbetar pŒ en osteoporosmottagning, och har engagerat sig i benskšrhet sedan bšrjan av 1990-talet.

- Det Šr mer regel Šn undantag att unga patienter med osteoporos blir illa bemštta av vŒrden. Kunskapen finns hos specialister, men inte i primŠrvŒrden.

Om man har haft anorexi, ska man krŠva en mŠtning av bentŠtheten dŒ?

- Nej, det behšver man inte gšra. Men om man blir gravid ska man berŠtta fšr sin barnmorska att man har haft anorexi och vara extra uppmŠrksam. Mycket kalk gŒr Œt till bebisen. MŒnga anorexipatienter har kvar sjukdomsbeteendet hela livet, och det Šr mycket viktigt att Šta bra under graviditeten. Kanske behšver man ta tillskott av kalcium och D-vitamin.

Andra grupper som lšper škad risk fšr benskšrhet Šr de med glutenintolerans, tarmsjukdomar, laktosallergier och gruppen som inte fŒr tillrŠckligt med solljus.

Varfšr Šr osteoporos sŒ okŠnt?

- Det fšrknippas med Œldrande, och har setts som en naturlig del av Œldrandet.

StŠmmer det att bara var femte fŒr rŠtt diagnos och vŒrd?

- Ja. TyvŠrr. Det Šr vŠldigt fŒ av alla som borde fŒ hjŠlp som verkligen fŒr det. Det behšvs mer kunskap.

 

Osteoporos kan vara Šrftligt, men behšver inte vara det. Du kan sjŠlv ta hand om din kropp fšr att fšrebygga benskšrhet:

 

á       €t ordentligt, se till att du inte blir underviktig. Glšm inte kalcium, som finns i mjšlkprodukter. Det Šr extra viktigt fšr tonŒringar, eftersom cirka 40 procent av benmassan byggs upp mellan Œldrarna 11 och 15 Œr. Skelettet fortsŠtter sedan byggas upp till 30-ŒrsŒldern.

 

á      Sluta rška. Risken fšr hšftfraktur hos rškande kvinnor Šr upp till tre gŒnger hšgre Šn hos icke-rškare.

 

á      Motionera regelbundet. Aerobics och gympa med mycket hopp Šr bra, liksom uthŒllighets- och styrketrŠning.

 

á      Solen ger dig D-vitamin, se till att vara utomhus. Vitaminet finns ocksŒ i fet fisk som lax och makrill.

 

á      Drick inte fšr mycket alkohol. Hos kvinnor med hšg alkoholkonsumtion (šl, vin, eller sprit motsvarande 56 centiliter starksprit per vecka eller mer) finns en 40-procentig škning av risken fšr hšftfraktur.