Text: Lena Kvist

Om man hittar en riktigt sunkig, sliten, nerklottrad gränd i USA är chansen stor att Dave Hill har varit där.

Men Dave Hill är ingen USA-skildrare - han målar en alldeles egen, ännu mer skruvad värld med hjälp av sin kamera.

Den amerikanske fotografen lyfter luren på andra sidan Atlanten, efter att några signaler gått fram. Han är på resa från hemstaden Nashville, Tennessee, och befinner sig just nu i San Diego där han växte upp.

- Vädret är jätteskönt här. Men jag blev trött på Kalifornien och fick ett infall och flyttade till Tennessee.

Dave har bara varit fotograf i fem år, men har redan utvecklat en egen stil med filmiska scener, intensivt ljus och overkliga färger.

Han arbetar med reklam och älskar sitt jobb. Det USA han fotograferar både finns och inte finns i verkligheten. Daves värld är mer färgstark och dramatisk, urspårad och overklig.

Dave kan hålla på i dagar med att samla rekvisita och bygga scen inför en fotografering. Ofta är det pop- rock- eller hiphop-artister som står framför kameran. Eller mindre kända skådisar, som C-skådisen Dax Shepherd som Dave fotograferade för AP Magazine. Han hade fått idén att hänga Dax i en hangglidingdrake. Dessvärre hade Dave ingen hangglidingdrake bland sin rekvisita.

- Min assistent och jag satte igång att bygga en drake av rör, rep och segelduk dagen före fotograferingen och vi byggde hela dagen tills den var klar. När Dax kom till studion såg han först ganska nervös ut, men han vande sig och slappnade av efter ett tag. Han hänger ju bara någon meter ovanför marken… Bakgrunden fotograferade jag separat utanför Nashville i Tennesse

Senaste stora uppdraget var att fotografera R&B-artisten Cassie för en kalender som var ett samarbete mellan bilmärket Chevy och tidningen Rolling Stone Magazine.

Först och främst gällde det att hitta rätt ställe för fotograferingen. Just det, en gränd – eller kanske snarare en gata med grändkänsla. Gatan med graffitisprejad tegelvägg och den gammaldags frisérsalongen ligger i Brooklyn i New York.

- Det var två tjejer som hittade den åt mig. Om man ska fotografera i en stad man inte känner till är det billigare att anlita några som hittar i stan än att behöva flyga dit själv och leta. Många jobbar så i USA. Platsletarna tar foton och skickar förslag på miljöer till mig, och så väljer jag ett ställe.

I efterhand kan Dave till exempel tömma vissa delar av en vägg på färg med hjälp av datorn, och framhäva andra. 60-70 procent av bilden blir till vid fotograferingen, resten hemma vid datorn.

- Jag kan inte säga att jag har något speciellt trick för att få till min stil. Men jag jobbar i många lager i Photoshop och lägger mycket tid på efterarbetet.

Ljuset är viktigt för en Dave-Hillbild, gärna starkt blixtljus även utomhus mitt på dagen. Andra varianter är de sparsamt ljussatta, overkligt magiska kvällsbilderna, som den melankoliska Los Angeles-bilden utanför Chinese Theatre. Han har två assistenter som riggar ljus och flyttar lampor under fotograferingarna.

- Ljuset måste vara perfekt redan vid fotograferingen.

Han använder sin egen digitalkamera Canon 5D för fotograferingar med mindre budget och hyr en Hasselblad H2 om kunden vill slå på stort.

- Jag gillar Canon 5D bättre än Canon 1DS Mark II. Canonkamerorna är smidiga och lätta att använda. Hasselbladarna är krångligare och tar tid men bildkvaliteten är oslagbar.

Ofta handlar jobbet också om att baxa runt en massa rekvisita.

- Jag älskar att bygga scener, gärna sånt som är omöjligt. För en fotografering byggde vi en stor vattentank i min trädgård och fyllde den med vatten. Det får gärna vara storslaget i övrigt också, jag gillar när det är mycket folk och mycket som händer i bilderna. Som när jag samlade 30 ungar till en stridscen. Jag gav dem leksakssvärd och sa ”Tjejerna mot killarna”. Då har man inte längre kontroll som fotograf, så får man vara glad över bilden man får. Det är svårt att sammanfatta mina bilder, men man kan väl säga att jag inte gillar det traditionella porträttet särskilt mycket.

Miljöerna är en viktig beståndsdel. Dave letar ofta runt i Tennessee och på andra ställen efter de perfekta suggestiva platserna: raviner, en sliten sydstatsveranda på ett gammalt hus, öppna fält, dramatiska broar och blånande berg.

- Men det finns alldeles för många träd i Tennessee. Jag saknar öknen i Kalifornien. Jag är ökengalning. I öknen kan bilden inte bli fel, det vidsträckta öppna landskapet bara inbjuder till dramatiska bilder.

För många träd - men ändå har Tennessee fördelar framför Kalifornien, tycker Dave.

- Det är lite lugnare och trafiken är inte så hysterisk som i L.A. Alla mina kompisar bor inom ett par kilometers avstånd här i Nashville, men i Los Angeles måste man alltid sitta i bilen.

Dave är född 1979 och växte upp i San Diego i södra Kalifornien. Efter high school flyttade han till Los Angeles för att gå på universitetet UCLA. Dave pluggade historia men fotade vid sidan av.

- Pappa hade gett mig en småbildskamera och vi hade ett mörkrum och labbade svartvitt i garaget hemma. Medan jag pluggade var jag bildredaktör för studenttidningen, och när jag kommit igenom halva college insåg jag att jag inte ville bli något med historia - jag ville fotografera.

Redan då gillade Dave att leka med ljus. Han riggade lampor, köpte fjärrutlösare och fotograferade sina kompisar när de åkte skateboard och snowboard.

Efter examen 2001 fick han ett jobb som fast fotograf för Loyolauniversitetet i Los Angeles.

- Men jag tröttnade på mitt Los Angeles-liv. Jag gjorde samma saker hela tiden, men många av mina kompisar hade flyttat från stan. Jag kände mig ensam och ville göra något helt annat. Det var då jag fick ett infall och flyttade till Nashville, jag tänkte att jag skulle frilansa och fotografera för musikindustrin. Vartenda amerikanskt band kommer till Nashville åtminstone någon gång om året.

Musikindustrin var ganska svårflörtad till en början, Dave försörjde sig på att göra gudstjänstvideor för en kyrka.

- Men efter ett tag lossnade det. Jag gjorde jobb gratis åt kompisar som höll på med musik, och när skivbolagen fick se bilderna frågade de vem den där fotografen Dave Hill var. Nu rullar det på och jag har precis fått en agent som förhoppningsvis ska leda till ännu mer bra jobb.

Den amerikanska gränden är för övrigt ett passerat stadium i hans fotografiska utveckling, försäkrar Dave.

- I’m so over that. Förut gick jag igång på gamla slitna miljöer, ju smutsigare gränd desto bättre. Men förfallna storstadsmiljöer är inte riktigt min grej längre. Jag har klivit ur gränden och går mot en renare stil.

Fler bilder på www.davehillphoto.com