Hendrik Zeitler Šr mannen som tog med sig storformatkameran in i ladugŒrden.

Nu har han gett den svenska kon en plats  i fotografihistorien.

 

Koprojekten bšrjade med att Hendrik Zeitler funderade kring portrŠttfotografi. Han var kritisk till tankarna om att det lyckade portrŠttet var ett samspel mellan fotografen och den avportrŠtterade.

- Alla fotografer vet att det egentligen Šr falskt, eftersom det Šr fotografen som styr. Jag ville testa vad som skulle hŠnda fotografiskt om man tog portrŠtt av nŒgon som inte vet vad bildsprŒk Šr, nŒgon som Šr omedveten om kameran.

Hendrik Œkte till en gŒrd utanfšr Valdemarsvik i …stergštland, dŠr en kompis till honom vuxit upp, och monterade upp sin storformatskamera i ladugŒrden. Han fortsatte hos en bonde i TvŒŒker i Halland.

- De fšrsta bilderna Šr pŒ ganska lŒngt avstŒnd, sedan kom jag nŠrmare och nŠrmare. Fšrst experimenterade jag lite med grisar ocksŒ. Men de har sŒ smŒ šgon, sŒ det blev inte lika bra.

 

Han ville skapa riktiga portrŠtt, och avbilda varje ko som en individ. De Šr olika belysta allesammans. Precis som en portrŠttfotograf har han anvŠnt sig av Óbeauty dishesÓ, blixtreflektorer som ger ett speciellt ljus och smŒ blŠnk i šgonen.

Projektet har fŒtt namnet ÓDe utvaldaÓ. Korna pŒ bilderna bŠr alla identitetsbrickor, som gšr dem till en del av ett system dŠr de bara Šr en vara. Men nŠr Hendrik fryser šgonblicket och gšr det odšdligt lŒter han oss tro att just dessa kor, i detta šgonblick, blir individer.

I fŠrdigt format Šr bildernas kor lika stora som riktiga djur. Resultatet Šr starkt, slŒende, obšnhšrligt. Och det ser faktiskt ut som om kon och fotografen har ett intensivt samfšrstŒnd, precis som pŒ portrŠtt av mŠnniskor.

- Problemet var att korna var ganska ointresserade av mig i verkligheten, de tršttnade efter tvŒ minuter. Jag fick stŒ och vifta med halm och allt mšjligt fšr att fŒ kon att titta in i kameran.

Trots att det gŒr lŒngsamt att ta bilder med storformatskamera ville Hendrik inte vŠlja nŒgot annat.

- Jag tycker att det oftast Šr enklare att komponera en bild med en storformatskamera. Visst, man blir lŒngsammare, men eftersom man mŒste koncentrera sig sŒ mycket fšr att fŒ en bra bild, blir det ofta bŠttre. Tar man en massa bilder med smŒbildskamera fšr att gšra urvalet senare blir man lŠtt slarvig.

 

Han har gjort tvŒ olika serier, pŒ grund av den stora efterfrŒgan pŒ bilderna.

- NŠr jag skulle visa kobilderna inom utstŠllningen Ny Svensk Fotografi pŒ Hasselblad Center sommaren 2005, var korna redan bortlovade till Sšrmlands Museum i Nykšping. Jag hade dessutom redan visat dem i och nŠra Gšteborg flera gŒnger och bestŠmde mig fšr att ta nya bilder, svartvita, och med en vit fond.

Den nya serien Šr svartvit. Fokus har flyttats lite, och sjŠlva kon – istŠllet fšr portrŠttet – har den verkliga huvudrollen. I den fšrsta serien Šr ÓkornaÓ bŒde kor, kvigor och tjurar, men i den svartvita serien Šr alla djur nyfšrlšsta kor.

- Kon anses ofta vara en moderssymbol. Men i verkligheten har en modern ko ingen kontakt med sina kalvar, och hon kommer aldrig nŠra en tjur utan insemineras fšr att bli drŠktig.

 

PortrŠtt av kor skulle kunna bli komiska, men jag tror inte sŠrskilt mŒnga betraktare skrattar Œt Zeitlers bilder. De kan tolkas pŒ mŒnga olika sŠtt, men en och annan kšttŠtare skjuter nog tallriken med lunchbiffen ifrŒn  sig efter att ha mštt kornas blick. Korna tittar rŠtt in i vŒra šgon, stumt anklagande.

Hendrik Šr sjŠlv vegan och djurrŠttsaktivist. ÓAnklagelsetolkningenÓ var inte hans ursprungliga mening, men han fšrstŒr att den kan uppstŒ och motsŠtter sig inte den.

- Inga tolkningar Šr direkt fel, och jag tycker ofta att det Šr

intressant nŠr folk lŠser in nya meningar i mina bilder. Det anklagande ligger ju ganska nŠra om man plštsligt konfronteras med en stirrande blick av ett djur som utsŠtts fšr ganska mycket av oss.

 

En av kobilderna hŠnger nu pŒ Hendriks vŠgg i lŠgenheten i Hammarkullen i nordšstra Gšteborg. Kossan blickar ut šver ett vŠlstŠdat vardagsrum med vŠl valda secondhandmšbler. En del fotobšcker i bokhyllan. Ingen teve. August Strindbergs Ršda rummet pŒ nattduksbordet.

Just idag Šr det mulet och snšdisigt, men pŒ klara dagar kan man se šver skogen Šnda in till stan frŒn Hendriks fšnster.

 

Hendrik flyttade till Gšteborg 1999, som utbytesstudent pŒ Hšgskolan fšr fotografi och film. Han Œkte aldrig tillbaka till Tyskland igen, utan blev kvar. Medan andra studenter offrade blod, svett och tŒrar fšr att fŒ bo nŒgonstans kring JŠrntorget flyttade Hendrik till Hammarkullen, en fšrort mŒnga rynkar pŒ nŠsan Œt.

- Jag vet att mŒnga som bor hŠr skulle bo nŒgon annan stans om de hade rŒd att vŠlja. Men jag trivs hŠr. LŠgenheten Šr billig men ŠndŒ stor, sŒ min flickvŠn har nŠstan flyttat in ocksŒ.

Han bjuder pŒ rykande het hemgjord linssoppa, och berŠttar.

Hendrik vŠxte upp i en liten by, nŠra Hamm i vŠstra Tyskland. Han tyckte om hardcorepunk, Œkte skateboard och pratade politik med sina kompisar. Han blev mer och mer politiskt engagerad pŒ vŠnsterkanten, Hendrik och hans kompisar kallade sig antifascister.

- Men i Sverige fšrknippas AFA med nŒgot vŒldsamt, vi var inte alls vŒldsamma.

 

Ganska tidigt blev han ocksŒ intresserad av naturen. Hendrik reste och fjŠllvandrade i Sverige, Norge och Finland, ensam eller med kompisar. NŠr han var utbytesstudent i Malmš 1991-92 fick han en kompaktkamera, lite senare skaffade han en Leica och en Hasselblad. Kameran var alltid med, och nŒgonstans pŒ vŠgen blev fotograferandet Šnnu viktigare Šn naturupplevelsen och resorna.

Det var naturfotografi som gŠllde.

- Jag lŠrde mig allt som Šr viktigt fšr naturfotografer. Naturfotografer Šr ofta tekniknšrdar, skapar tekniskt perfekta bilder och vŠntar lŠnge pŒ rŠtt ljus.

 

Hendrik Œkte ensam till Alaska, tŠltade och cyklade i tre mŒnader. Han letade efter sŠllsynta djur och storslagna miljšer – och de var inte svŒra att hitta.

- Det Šr inte alls svŒrt att fotografera djur, det gŠller bara att resa dit de finns. Till exempel vithšvdade havsšrnar finns i mŠngder runt fiskfabrikerna i Alaska. Fotograferna brukar kšpa en lŒda fiskrens, och stŒ och kasta fšr att fŒ bra bilder nŠr šrnen tar maten. Men man visar aldrig miljšn runt omkring. Bjšrnar var ocksŒ lŠtt att fotografera, det fanns en plattform dŠr fotograferna kunde stŒ. Det blir trŒngt bland fotograferna, nŠr alla jagar samma sorts bilder samtidigt.

Hendrik tršttnade ganska snabbt pŒ den sortens fotografi. Han tog ett steg Œt sidan, och valde att ha med turistbussen och fotograferna pŒ bilden av det storslagna landskapet. Han bšrjade fotografera šverkšrda djur, lika gŠrna som levande djur.

- €rligt talat Šr det i den formen man oftast mšter djur i Alaska.

Problemet med naturfotografin Šr kanske att den sjŠlv sŠger sig ha ett uppdrag, medan ingen vet riktigt vad det bestŒr i, tycker Hendrik. Bilderna har oftast bara en estetisk dimension.

- Det finns ju en uppenbar konflikt mellan att producera vackra bilder och att dokumentera en del av naturen, och estetiken verkar ha vunnit dŠr.

 

SpŒren av bŒde naturfotografin och det politiska syns i Hendrik Zeitlers fotografi fortfarande fšr den som tittar noga. FrŒn naturfotografin har han kvar det tekniskt skickliga, kŠnslan fšr ljus och form. VŠnsteridealen har han ocksŒ kvar, och en del av hans bilder kan tolkas politiskt.

Ett pŒgŒende projekt visar bilder frŒn platser som spelat en roll i 1900-talshistorien: ett hus i arbetarkravallernas dalen, platsen pŒ Vasagatan dŠr en demonstrant blev skjuten av polis under Gšteborgskravallerna, hyreshuset i Karlstad dŠr Osmo Vallo blev misshandlad till dšds. Han har fotograferat djurrŠttsaktioner och demonstrationer.

- Jag Šr intresserad av den fotografiska bilden som historiskt dokument.

Ett annat ÓhistorisktÓ projekt Šr att gšra ett fotoalbum om sitt eget liv.

- Nu nŠr alla har digitalkameror gšr inte folk fotoalbum lŠngre. Det finns en risk att en massa bilder gŒr fšrlorade, man byter mjukvara och sŒ gŒr det inte att lŠsa bilderna lŠngre.

 

Att Hendrik blev medveten om att fotografi kan vara mycket mer Šn estetik tackar han Hšgskolan fšr fotografi och film – det vill sŠga Fotohšgskolan - i Gšteborg fšr. NŠr han kom till Sverige som utbytesstudent en andra gŒng kom han frŒn fotografiutbildningen pŒ Designhšgskolan i Dortmund.

Den Šr inte alls lika konstinriktad som Hšgskolan fšr fotografi och film i Gšteborg, och Hendrik sŒg sig sjŠlv som dokumentŠrfotograf. NŠr han fšrst kom till Gšteborg blev han chockad šver hur fritt allting var pŒ skolan.

- Fšrst tyckte jag att det var F…R fritt. Sedan insŒg jag vilka mšjligheter som šppnade sig. Vi kunde gšra vad vi ville, och det fanns alltid lŠrare som stšttade nŠr det behšvdes. Det fšrs alltid en ganska djupgŒende diskussion om fotografins innehŒll.

Ett skolprojekt om stol blev en vŠndpunkt. NŠr han paddlade mot stol var Hendrik en dokumentŠrfotograf. NŠr han vŠnde om och lŠmnade šn vad det som konstnŠr. Han hade tŠnkt sig att fotografera šn vintertid, men fick ett infall och frŒgade om han fick komma hem till en dam han trŠffat pŒ fŠrjan. Hon sa ja, och han fortsatte knacka dšrr och tog bilder av mŠnniskor som tittar ut frŒn sina hus. De kan tolkas bŒde som att mŠnniskorna lŠngtar bort, eller som att de kollar vad grannen har fšr sig som folk i smŒ samhŠllen brukar ibland.

Exterišrbilderna frŒn šn skildrar en stillsamt intensiv, nŠstan šverjordisk stŠmning.

- NŠstan alla som bor dŠr Šr med i pingst- eller missionskyrkan. MŒnga Šr fšre detta fiskare eller fiskarŠnkor. Fem av sju hushŒll Šr slŠkt med varandra, och barnen flyttar frŒn šn. Det var kŠnslan av det samhŠllet jag ville fšrmedla.

 

Korna har Hendrik lŠmnat bakom sig sedan lŠnge. Just nu Šr han mest engagerad i en serie nattbilder som han tar bland annat frŒn sin egen balkong.

Nya Nationalmuseum i Oslo, som inte ens Šr fŠrdigbyggt Šnnu, har redan bokat in att visa en serie bilder Hendrik tagit av kollektivet Ya Basta i Oslo.

Han har undervisat i foto pŒ Folkeuniversitetet i Oslo, och bodde ett tag sjŠlv i Ya Basta. Det var ett intressant stŠlle, tyckte han, inte bara fšr att kollektivet lŒg mitt i ett av Oslos exklusivaste villaomrŒden.

- Jag var i Marocko nyligen, och mitt i kaoset av mŠnniskor, mopeder och bilar fanns det en viss balans. Ya Basta pŒminde om det fungerande kaoset. Alla rummen var olika, ŠndŒ fanns dŠr nŒgonting jag kŠnde igen. InredningsmŠssigt fanns dŠr en stil som Œterkommer i vŠnster-vegan-kretsar i hela Europa. Med Ya Bastabilderna Šr det det dokumenterade rummet, inte den fotografiska bilden som Šr viktig.

Finns det nŒgon som du visar dina bilder fšr och rŒdgšr med?

- Jag har nŒgra fŒ vŠnner, bŒde konstskapande och sŒdana som Šr helt enkelt ganska insatta i mitt liv som jag diskuterar mina bilder med. Utšver detta har jag nŠra kontakt med en av mina fšre detta lŠrare pŒ Hff, Lasse Lindkvist, samt min nuvarande ÓchefÓ, Annica Karlsson-Rixon.

Hendrik scannar bilder, kopierar och hŠnger utstŠllning Œt fotografen Annica Karlsson-Rixon, som ocksŒ Šr professor pŒ Hšgskolan fšr fotografi och film i Gšteborg.

Han har fŒtt ett assistentstipendium Sveriges bildkonstnŠrsfond, som ska motsvara ungefŠr halvtidslšn i tio mŒnader.

- Men man fŒr alla pengarna pŒ en gŒng, och dŒ fšrsvinner de ju pŒ en dag.

PΠen dag?

- Ja, kanske inte riktigt, men nŠstan. Det kostade mig 38 000 kronor att producera fyra bilder till utstŠllningen pŒ Hasselblad Center. Jag tar mycket kommersiella jobb fšr att klara mig. Det Šr ganska kul. MŒnga konstnŠrer jobbar inom vŒrden fšr att fšrsšrja sig, men jag tar jobb som press- eller reklamfotograf.

Fast nŠr det gŠller vissa jobb drar han en grŠns.

- Slaktaren hŠr nere pŒ Hammarkulletorget frŒgade om jag kunde ta bilder pŒ hans butikÉ DŒ sa jag nej.

 

Lena Kvist

 

Fler av Hendrik Zeitlers bilder finns pΠwww.hendrikzeitler.com

 

Zeitlerruta:

 

Hendrik Zeitler anvŠnder en Arca-Swiss storformatkamera med 4x5" och 8x10"-bakstycke. Till hus, rum och landskap anvŠnder han ofta vidvinkelobjektiv, dvs 47, 58, 80, 115 mm fšr 4x5" och 165 och 210 mm fšr 8X10". Till portrŠtt och liknande vŠljer han 180, 210 eller 360 mm till 4x5" och 360 och ibland Šven 210 mm till 8x10".

Dessutom har han en Pentax 6x7-mellanformatskamera och en Ricoh GR1s-smŒbildskamera.

Blixtutrustningen, tvŒ batteridrivna Profotoaggregat med tre lampor och en massa olika reflektorer Šr lika viktig som kameran.

Hendrik kontaktkopierar och gšr testkopior sjŠlv pŒ traditionellt sŠtt, men lŠmnar bort kopierandet av utstŠllningskopior.

- Sen monterar jag gŠrna pŒ plŒt eller fŒr ibland bilder ramade. NŠr det behšvs, till exempel nŠr negativet Šr skadat, scannar jag bilderna och producerar dem som lambdakopior pŒ Ilfochromepapper.