Smuts

Författare: Katarina Wennstam

Albert Bonniers förlag

Journalisten Katarina Wennstam skakade om hela Sverige med "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman", två böcker om våldtäkt.

Nu har hon tagit ett nytt steg och blivit romanförfattare. "Smuts" kretsar kring en på ytan perfekt familj som är på väg att falla sönder. Samtidigt diskuterar romanen sexköp och kvinnosyn genom att vi får följa en traffickingrättegång och de inblandade där.

"Smuts" är ingen särskilt bra roman, men debatt kommer det att bli — igen.

Familjen Wahl består av blondrufsige kändisadvokaten Jonas, framgångsrika snygga TV-journalisten Rebecca och deras barn Emma, 14 och Oliver, 11.

Det Wahlska hemmet i en lugn villaförort till Stockholm är verkligen perfekt, tack vare mamma Rebecca. Rebecca njuter när hon tittar ut över den danska designen, de moderna oljorna och gardinerna i tungt benvitt tyg som faller mot det dammfria golvet. Men medan hon öppnar en flaska Chablisvin i soffan och väntar på sin man ägnar Jonas sig åt köpt sex med olyckliga baltiska flickor som "Nikita, 21/173/51/C, Blond, long-hair. Brown-grey eyes, partly shaved between legs. Looks Scandinavian."

Samtidigt börjar Rebeccas och Jonas dotter Emma upptäcka sin sexualitet. Hon är nyfiken och vill gärna experimentera, men blir snabbt tillplattad och stämplad av omgivningen.

Familjens kris förvärras när Jonas Wahl blir tillfrågad om han vill bli teves expertkommentator vid en traffickingrättegång. Han kan inte motstå rampljuset, trots risken att själv avslöjas som den sexköpare han är.

Katarina Wennstam har nog haft en ambition att inte göra Jonas Wahl till endimensionellt ond, men han framstår ändå som tämligen vidrig. Utåt sett är han inget machosvin, utan en engagerad pappa och hyfsat jämställd äkta man. Samtidigt är han sexmissbrukare och bär på en revanschlust mot sin fru som kommer från en "finare" familj än han själv.

Romanen tar form genom korta scener från de inblandades liv: från golfbanan, hemmet, advokatkontoret, TV-huset och underjordiska bordeller.

Starkast är berättelserna om Jonas, Rebecca och Emma Wahl, särskilt scenerna från Jonas lumparliv och tiden som FN-tjänsteman i Sarajevo. Där får han sina första kontakter med prostituerade kvinnor och med manlig hö-hö-gemenskap: "What happens in Sarajevo, stays in Sarajevo."

Själv knockades jag sanslös av Katarina Wennstams journalistiska böcker "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman", av att hon orkade gräva och berätta om alla dessa gruppvåldtäkter och sedan gå vidare och sätta fokus på våldtäktsmännen.

Som romanförfattare slår hon inte lika hårt. Det blir ingen knockout, bara en massa små puffar som träffar alldeles för löst i läsarens mage.

"Smuts" är hyfsat spännande, men personerna som skildras inifrån är för många och de flesta får inget riktigt djup. Förutom familjen Wahl möter vi den engagerade åklagaren Madeleine Edwards, tingsrättsdomaren Göran Torheim, idealistiska journalisten Maria Allende och en hel hoper till. De har svårt att bli riktiga människor, inte bara Katarina Wennstams språkrör i samhällsdebatten.

Men diskussionen kring "Smuts" kommer inte att handla om bokens litterära kvaliteter utan om innehållet. Katarina Wennstam har synts i många intervjuer om boken, och på webben debatteras det. Jag ramlade över en debatt i SvD:s webbupplaga där ingen hade läst boken — den kommer ut idag — men diskussionen rasade för och emot sexköp, för och emot feminister i allmänhet och Katarina Wennstam i synnerhet.

Det är ju förstås exakt vad Katarina Wennstam vill uppnå. Inget fel i det. Självklart kan man läsa "Smuts" för samhällsdebattens skull, men inte för att det är en fantastisk roman.

Lena Kvist