I en klass för sig

Författare: Curtis Sittenfeld

Förlag: Wahlström&Widstrand

Översättning: Gudrun Samuelsson

Jag vet inte om det var alla highschoolfilmer vi drunknade i på sent 1980-tal som förstörde oss. Men jag vet att jag inte är den enda vuxna svenska kvinna som hyser ett orimligt stort intresse för skildringar av amerikanska tonåringars liv.

Här kommer en godbit för oss: I en klass för sig är mycket bra debutroman med en amerikansk tonåring som huvudperson.

Den är starkt och osentimentalt berättad, och helt omöjlig att lägga ifrån sig.

Romanen kan läsas dels som en modern Amerikaskildring, dels som en roman om hur det är att vara ung och försöka hitta sin plats i ett sammanhang.

Preppy literature, privatskolelitteratur, är stort i USA fastän det egentligen inte finns så många titlar i genren.

J D Salingers Räddaren i nöden - som lästs även av varje svensk gymnasist med självaktning - och John Knowles A separate peace är de viktigaste romanerna hittills.

Nu tar I en klass för sig plats vid deras sida.

Lee från oglamourösa South Bend i Indiana i Mellanvästern börjar på den anrika internatskolan Ault utanför Boston som 14-åring. På Ault pratar man aldrig om pengar, men de flesta elever som går där har väldigt, väldigt rika föräldrar (läs pappor). Det ska vara gamla pengar, att vara nyrik är inte fint. Lees pappa är inte ens nyrik, utan pinsamt nog en bullrig madrassförsäljare med magert bankkonto och dålig humor. Lee anstränger sig hårt för att dölja sin enkla bakgrund; när hennes föräldrar kommer på besök ser hon till att de parkerar på en avlägsen P-plats så att så få elever som möjligt ska se familjens skruttiga Datsun.

Lee går från att vara en tyst, ensam och ständigt livrädd förstaårselev till en någorlunda accepterad sistaårselev. Hon är både rätt självupptagen och fixerad vid vad andra människor säger, gör och tycker. Under nästan hela highschooltiden är Lee dessutom totalt uppslukad av sin kärlek till Cross Sugarman. Han kommer från New York, är lång, snygg och en av "bankpojkarna" som ser ut att vara född på internatskola. Jo, han är bra på sport också.

När man beskriver det så här låter det hela väldigt trivialt. Som direkt ur Mitt livs novell.

Och Curtis Sittenfeld berättar kanske inget vi inte hört förut, ändå gör I en klass för sig ett oförglömligt intryck. Den gör ont, inte minst om man tar på sig de feministiska glasögonen eller funderar på hur klassamhället tar sig uttryck på internatskolan. Samtidigt är romanen inte särskilt svart, utan väldigt rolig mitt i allt elände. Lee är både rätt outhärdlig och oemotståndlig.

Kort sagt: berättelsen är underbar. Det största problemet är att romanen inte får något riktigt språkligt flyt i sin svenska version. Jag har läst en del av det engelska originalet "Prep" och gissar att boken varit svåröversatt med sina många bisatser och snåriga meningskonstruktioner. Ändå önskar jag att redaktören och översättaren tillsammans gett texten en extra genomgång innan de skickade de iväg den till tryckeriet. Då hade boken blivit ännu bättre.

Lena Kvist