Namn: Rooy Rodriguez Ramirez

Yrke: Vårdbiträde på äldreboendet Hammarhus i Göteborg, och frilansande designer.

Ålder: 25

Bor: Nyinflyttad i egen lägenhet på Hisingen i Göteborg

Familj: Fru, de firar sin första bröllopsdag nu i dagarna. Viktiga är också mamma, pappa, tre bröder, en syster, två svägerskor och fyra syskonbarn.

Fritidsintressen: Mode och design förstås, samt musik. Rooy har en karaokemaskin och gör gärna sin egen variant av Gloria Gaynors I will survive.

Motto: Jag brukar säga det på engelska: "It always takes one to know one". Man ska rannsaka sig själv innan man säger något negativt om andra.

Rooy Rodriguez Ramirez lever ut sin kreativitet på två skilda sätt. På dagen är han vårdbiträde, på natten designer. Han brinner för båda sina yrken.

TEXT: LENA KVIST FOTO: JERKER ANDERSSON

Vi sneddar genom hjärtat av Hammarkullen mot ett höghus vid kanten av torget. Där ligger äldreboendet Hammarhus, 130 pensionärers hem och Rooy Rodriguez Ramirez arbetsplats.

Förorten strax utanför Göteborg blev känd genom Peter Birros teveserie Hammarkullen, som skildrade en brokig samling människor.

Hammarkullen nådde också rubrikerna när ett gäng nazister ordnade en spelning i Folkets Hus, mitt i Göteborgs mest mångkulturella förort. Det ledde till en kravallnatt och en uppvisning i hat som hammarkulleborna sent ska glömma.

Rooy Rodriguez Ramirez är uppvuxen i Hammarkullen, och utövar båda sina yrken där. Just i Folkets Hus visade han för första gången sin glamourösa, glittriga, galna kollektion med över 100 plagg. På kvällarna när han kommit hem från äldreboendet har Rooy satt sig vid symaskinen och låtit den surra igång.

Rooy slår upp dörren till sin avdelning klädd i blårutig skjorta och vita standardarbetsbyxor.

Men vänta nu: det borde stå Alingsås Tvätteri på byxorna står det istället Rooy med en stjärna i blått efter. Rooy skrattar lite, och erkänner att han inte kan låta bli att ändra, dekorera, designa och styla också på Hammarhus.

- Du kan fråga vem som helst här. Jag har fashion show med pensionärerna varje morgon. Fina kläder ska det vara, gärna smink och parfym också. Att rulla hår är svårt, men jag har faktiskt lärt mig det nu.

En kortklippt äldre kvinna i rosa- och glönblommig blus passerar i korridoren, en dam i prydlig blå blus med matchande halsband tittar på teve. Rooy lägger alltid lite extra tid på att välja pensionärernas kläder. Också i lokalerna ska det vara fint, med vackra dukar och nya gardiner då och då. I personalrummet - där whiteboardtavlan berättar att det blir kålsoppa med frikadeller och mjukt bröd till lunch - står ett vitrinskåp fullt med vackert gammalt porslin.

- Det tar vi fram på söndagarna.

På avdelningen finns sex stycken boende , alla dementa. Att det inte finns så många boende på demensavdelningen är en fördel.

- Vi kan göra roliga saker ganska ofta. Baka, gå på picknick, gå till Liseberg före jul. Men vi måste vara på alerten, de boende kan försvinna iväg om vi vänder ryggen till.

Rooy vet inte om de boende märker så mycket av vad de har för kläder på sig. Men de anhöriga uppskattar att han ägnar omsorg åt att klä upp de äldre lite i smyg. Ofta är de anhöriga ledsna för att deras mamma eller pappa inte är sig lik, och kan i alla fall tröstas något av att han eller hon ser fin ut.

- Det är inte kul när man ser de gamla sitta i fula joggingkläder, eller att de har en orange tröja och lila byxor som inte passar alls ihop. Samtidigt respekterar jag givetvis hur pensionärerna har sett ut i livet innan de kom hit. Jag börjar inte sminka någon som inte har använt smink i hela sitt liv.

Med dementa kan jobbet vara dubbelt så tungt, säger Rooy. Ibland blir de arga och våldsamma, på grund av sin demenssjukdom.

- Utan arbetskamraterna tror jag aldrig att jag skulle orka. Mina arbetskamrater är helt underbara, sammanhållningen här är jättebra. Jag är enda killen, i vården är det alltid vi killar som är i underläge. Det tycker jag är kul. Fem av oss sju här är latinamerikaner, och jag tror att vi har ett speciellt förhållande till gamla människor. De gamla är som en del av vår egen familj.

Också när Rooy bestämde sig för att ordna en egen modevisning i Hammarkullen hjälpte arbetskamraterna till så gott de kunde. En undersköterska övertalade sin man att hjälpa till med musiken, andra hjälpte till genom att byta pass om det behövdes, peppa och stötta.

- Om man ska komma någonstans måste man ha folk som hjälper en och tror på en. Jag har både min familj och mina arbetskamrater.

Modevisningen gick som på räls. Folkets Hus var helt fullsatt när musiken dånade ut och modellerna började gå fram och tillbaka på catwalken. Bakom kulisserna stod Rooy och såg hur den ena efter den andra av hans kreationer svängde förbi i strålkastarljuset. Över 100 plagg passerade förbi. Mest uppmärksamhet väckte nog korsetterna för killar, ett vågat plagg som hittills bara funnits i haute couture-världen utomlands.

- Jag får bli den som lanserar korsetter för killar i Sverige, säger Rooy och skrattar. Det var viktigt att välja riktigt självsäkra killar att bära upp dem på catwalken, så det gjorde jag. Jag har faktiskt sålt några korsetter, till trendiga killar som gillar kläder.

Minimalism är inte Rooy Rodriguez Ramirez stil, det mesta som hänger i butiker är för vardagligt för hans smak. Kläderna ska vara så glamourösa som möjligt. Och de ska inte bara passa smala kroppar.

- Jag hade med en plus-modell och en gravid modell på visningen. Det är viktigt för mig att göra kläder som får även större kvinnor att känna sig vackra och sexiga. Galaklänningar för gravida är en av mina specialiteter. Jag gillar svart, rött, lila och andra starka färger. En del av mina kläder är vågade, väldigt urringade och visar nästan allt, andra är lite mer påklädda. Många är handbroderade eller handmålade. Vi importerar mycket tyger och detaljer från Mexico, och broderier är stort där.

Rooys förebilder är Oscar de la Renta och Carolina Herrera, färgstarka designers med lyxig framtoning.

- I Mexico har jag sålt en del kläder till butiker, och haft modevisningar. Här i Hammarkullen har jag också många privata kunder, jag syr studentklänningar, brudklänningar och annat. Men jag har inte tagit så mycket betalt. Mina kunder har oftast inte så mycket pengar.

Rooy Rodriguez Ramirez har sytt och ritat kläder sedan han var barn, och studerat design i Mexico.

Han kom till Sverige som liten, tillsammans med mamma, pappa och syskon. Nu har han flyttat några gånger mellan Sverige och sitt andra hemland Mexico.

- Jag åkte tillbaka till Mexico City för att utbilda mig inom design och inredningsarkitektur.

Rooy var bara 8-9 år när han började sy och hitta på kläder, säger han. Först sydde han åt sin systers docka, sedan började han skapa gardiner och kläder åt familjemedlemmar.

- Mina föräldrar tyckte nog jag var halvkonstig som bara satt och sydde, men jag fick ändå en egen symaskin. Den lät en hel del, så jag fick lova att inte sy efter klockan tio på kvällen.

Alla pengar Rooy Rodriguez Ramirez tjänar på Hammarhus - det regnar inte guldmynt precis, jobbet är rätt dåligt betalt, säger han - går till material.

- En gång jobbade jag tolv dagar i sträck. Jag gör allt för att kunna köpa tyg och sy upp kläder, och det är så dyrt med bra tyger. Ibland sitter jag och syr till fyra-fem på nätterna.

Att ha fast jobb på Hammarhus känns tryggt. Dessutom hedrande eftersom det är så svårt att få fast tjänst, tycker Rooy.

- Jag är den enda på min avdelning som fått fast tjänst fastän jag inte har utbildning. Det var mina arbetskamrater Carina och Dora som gjorde anställningsintervjun, och jag funderade på vad jag skulle säga som imponerade på två tjejer. "Jag röker inte, jag dricker inte, men jag dansar tryckare", sa jag. Jag började samma eftermiddag. Och sedan dess har jag blivit kvar.

Nu efter modevisningen frågar alla arbetskamraterna när Rooy Rodriguez Ramirez ska sluta.

- Visst vill jag försörja mig på min design någon gång i framtiden. Men jag trivs här, jag njuter av att jobba med människor och ändå kunna använda min kreativitet. Och jag tror på karma, man måste göra sin del av goda gärningar. Här känner jag att jag gör något bra.

Fotnot: Den 18 december ska Rooy Rodriguez Ramirez visa sin kollektion i Stockholm. Vid pressläggningen av Kommunalarbetaren var det ännu inte bestämt var modevisningen blir.