Kafka på stranden

Författare: Haruki Murakami

Förlag: Norstedts

Översättning: Eiko och Yukiko Duke

Kafka på stranden är en 518-sidig japansk pageturner, bisarr, orimlig, fascinerande, fantastisk.

Den tar avstamp i den grekiska tragedin om Oidipus. När 15-årige Kafka lämnar Tokyo på en långfärdsbuss i regnet vet han inte vart han är på väg. Han vet bara att han måste bort och att han har en profetia, eller snarare förbannelse, över sig. Hans far har sagt att Kafka kommer att mörda sin far och ligga med sin mor och sin storasyster, som båda varit försvunna sedan Kafka var fyra år.

Haruki Murakami är storsäljare i hemlandet Japan och internationellt. Han har skrivit en lång rad böcker, varav bara tre tidigare är översatta till svenska: novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser, intervjuboken Underground om Aumsektens giftgasattentat i Tokyos tunnelbana och romanen Norwegian Wood.

I år har han för första gången nämnts i Nobelprisdiskussionerna, visserligen som en outsider men ändå.

Murakami tycker om och inspireras av amerikansk litteratur och har bott länge i USA. Huvudpersonen Kafka i Kafka på stranden är en japansk kusin till litterära amerikanska tonårspojkar som Salingers evige Holden Caulfield, en ensam grubblare med stort intresse för sex. På ett plan är också Kafka på stranden en utvecklingsroman om en ung man.

Men medan de amerikanska tonårshjältarna brukar stanna i en rätt jordnära verklighet lever Murakamis huvudpersoner både i verkligheten och i olika drömvärldar.

Murakami gillar inte bara amerikanska realister, han gillar också — ni hade redan gissat det — Franz Kafka.

Kafka på stranden är befolkad av outsiders. Parallellt med 15-årige Kafka får vi följa gamle Nakata, som råkat ut för något underligt och oförklarligt i barndomen. Nakata låg i koma i veckor. När han vaknade kunde han inte längre läsa och skriva, däremot kunde han tala med katter. Nakata har ett osynligt inre band med Kafka som han aldrig träffat. (Dessutom kan han göra så att det regnar småfisk och iglar från himlen.)

Handlingen i Kafka på stranden ska jag inte ens försöka sammanfatta, men viktiga personer är den androgyna bibliotekarien Oshima och den vackra och sorgsna bibliotekschefen fröken Saeki, samt en mystisk ond kattplågare. Viktiga platser är en stuga i en djup skog och ett pedantskött privat bibliotek, viktiga frågor är "hur hänger dröm ihop med verklighet?", "hur tar man ansvar?" "vad betyder våra minnen?".

Det här skulle förstås kunna bli väldigt pretentiöst, men det är inte så farligt med den saken. Haruki Murakami har lyckats med den stora utmaningen att få personerna högst verkliga, och ändå få läsaren att acceptera allt det bisarra som händer med dem, småfiskregn och annat. Kafka på stranden är så skickligt skriven att den håller läsaren naglad vid sidorna, och man behöver inte förstå allt för att sugas in.

Man behöver heller inte köpa alla romanens beståndsdelar för att njuta av den. Själv tröttnar jag på vissa av de mer new-ageaktigt bisarra inslagen och suckar lite över att perspektivet är väldigt manligt: de kvinnliga huvudpersonerna är ofta Mystiska och Åtråvärda och bär på stora Hemligheter, typ som i Kieslowskis filmer.

Men ändå - vilken bok. Murakamis språk i Eiko och Yukiko Dukes tappning är lekfullt varierande och blir aldrig tråkigt att läsa. Ibland är det "regndroppar trummar mot fönstret och löser upp gatlyktornas ljus", i nästa sekund meddelar någon att han ska gå och skita.

Jag kan inget om traditionella japanska berättelser, men skulle gissa att den som kan det har ännu större behållning och hittar mängder av referenser i romanen. I japansk tecknad film finns ofta övernaturliga inslag, och romanens andar påminner om dem i den kritikerrosade Hayao Miyazakis Spirited Away, som också gått på bio i Sverige.

I grekiska tragedier vet man alltid hur det ska gå redan från början. Så är det inte i Kafka på stranden. Faktum är att efter sådär 300 sidor är man inte säker på någonting längre.

Författaren har sagt i en intervju att han skulle egentligen skulle vilja att läsaren läste Kafka på stranden flera gånger. Själv har Haruki Murakami läst boken dussintals gånger medan han arbetat om den — och han försäkrar att allt blev klarare för honom efter hand.

Lena Kvist