Text och portrŠttfoto: Lena Kvist

 

Niklas Maupoix har lŠmnat sitt fasta jobb pŒ Gšteborgs-Posten. Han har tio extra mŒnadslšner pŒ banken, Šr nybliven frilans och dessutom nyseparerad.

Vilken normalt funtad mŠnniska som helst skulle vŠl Œka jorden runt.

Men Niklas Maupoix vill hellre stanna i vŒrvŠdret i Gšteborg.

Det toksnšar, regnar och haglar om vartannat medan vi Œker genom centrum i hans lilla grŒ miljšbil. Vindrutetorkarna kŠmpar.

Polisradion stŒr pŒ. Det pŒgŒr en biljakt mellan tjuv och polis. Den tar slut i en rondell i Kortedala, mitt utanfšr polishuset. Niklas verkar smŒtt intresserad, men konstaterar:

- Vi hinner aldrig dit innan det Šr šver.

 

Pressfotografer med hšga ambitioner fnyser ofta Œt blŒljusfotografer, som Œker pŒ larm och kommer hem med bilder av olyckor eller annan vardagsdramatik. Men Niklas Maupoix visar att man kan vara bŒde och, snabb blŒljusfotograf och lŒngsam reportagefotograf. Dessutom har han en ovanlig specialitet: Han har blivit expert pŒ att fotografera mŠnniskor som inte vill bli igenkŠnda pŒ ett uppfinningsrikt vis.

 

Ibland har han fŒtt rŒdet att tona ner blŒljusdelen och satsa pŒ reportagedelen.

- Fast det vill jag inte. Jag gillar nyheter, saker som sker framfšr mina šgon.

Niklas tycker inte sjŠlv att han har nŒgot speciellt bildsprŒk, utan blir ovanlig genom att han kommer sŒ nŠra mŠnniskorna han fotograferar. Hellre vidvinkel och nŠra Šn teleobjektiv.

Han hoppar helst šver lŒngresorna, han tycker att jobben blir bŠttre hemma.

- Jag gillar att berŠtta mŠnniskors historier, och det gŒr inte pŒ samma sŠtt pŒ en utlandsresa.

Och vill man skildra krig kan man gšra det pŒ hemmaplan ocksŒ, sŠger han.

Niklas stod alldeles intill nŠr Hannes Westberg blev skjuten av polis under Gšteborgskravallerna.

Han var fšrst pŒ plats vid den stora diskoteksbranden i Gšteborg, kom samtidigt med den fšrsta brandbilen, stod bredvid nŠr en kille som snackade helt normalt ena minuten la sig ner och dog nŠsta.

Han har suttit bredvid nŠr rškheroinist ršker sig bortom sans och vett i en kŠllare i HjŠllbo, och han har fŒtt kasta sig ner bakom en bil nŠr en pŒtŠnd man drog pistol och hotade att  skjuta honom.

- Jag sšker inte faran. Hade jag vetat att nŒgon skulle dra pistol hade jag aldrig Œkt pŒ det dŠr larmet.

 

Stor humanism, respekt fšr dem han fotograferar och ett socialt patos syns i Niklas bilder. Men han pratar inte om socialt patos nŠr han berŠttar hur och varfšr han jobbar, det Šr enklare Šn sŒ:

- Jag jobbar fšr att det Šr kul. Oftast Šr det sŒ att jag stšter pŒ nŒgot i mitt eget liv som jag vill veta mer om.

 

Det dŠr ryktet att Niklas Maupoix sover med polisradion under huvudkudden Šr faktiskt inte sant. Polisradion har aldrig legat under kudden, men den har varit viktig och Šr det i viss mŒn fortfarande.

Han skaffade en polisradio under ett vikariat pŒ Expressen i Stockholm 1997, den fšrsta och enda gŒngen Niklas har bott och jobbat nŒgon annan stans Šn i Gšteborg.

- Jag fick i uppdrag att Œka ut till Ludmila Engquists grannar i KungsŠngen nŠr hon skulle tŠvla och frŒga om dom sett hennes lopp pŒ teve. DŒ hšll jag pŒ att sŠga upp mig i fšrtid. Jag kŠnde mig sŒ jŠvla dum nŠr jag kom och stŠllde en sŒ korkad frŒga. Mamman i familjen hade inte sett Ludmila, men hon hade hšrt loppet pŒ radio.

NŠr Niklas skaffat polisradion och kom med bilder frŒn olika larm slapp han Ludmilajobben, dessutom lŠrde han sig hitta i Stockholm.

 

DŠremot Šr det sant att Niklas grep en tjuv nŠr han fšljde med piketpolisen.

NŒja, nŠstan sant i alla fall.

Niklas hŠngde efter polisen nŠr de jagade nŒgra inbrottstjuvar genom trŠdgŒrdar. De sprang och sprang. Poliserna hade ficklampa, men inte Niklas, och det var helt kolsvart ute. Han snubblade, slog och rev sig pŒ trŠd och buskar och kŠnde efter ett tag att han inte klarade mer.

- Jag var helt slut, blšt och blodig. SŒ jag sa att jag skulle gŒ ner till vŠgen och vŠnta istŠllet.

Det gjorde han, och plštsligt dšk nŒgon upp i mšrkret. Det var tjuven som kom gŒende med hŠnderna i vŠdret och sa Ójag ger uppÓ. Han var lika slut som Niklas, och tillrŠckligt pŒtŠnd fšr att ta den smalt byggda, 170 cm lŒnga, dyngsura och blodiga fotografen fšr en piketpolis.

Niklas fick ringa till poliserna som fortfarande sprang runt i trŠdgŒrdarna och meddela att den misstŠnkte stod nere vid vŠgen med honom.

- Vad slša ni Šr, det stŒr ju en nŠr nere och vŠntar pŒ er, sa jag.

 

Niklas fšljde piketpolisen i Gšteborg av och till under elva mŒnaders tid. Han kom dem nŠra och fick deras fšrtroende.

- Jag har till och med en bild nŠr poliserna sitter och dricker šl innan dom ska ut och jobba. Bara folkšl, det Šr ingen farlig bild. Men ŠndŒ. Nu fŒr inte polisen ha med folk i bilarna lŠngre. Fšrbudet kom i samma veva som nŒgra som fšljt polisen visade ett uppbrunnet lik pŒ bild i VŒr Bostad. Jag vet inte om det hade ett samband med fšrbudet, men jag kan tŠnka mig det.

Det krŠvs mod fšr att komma nŠra i reportagen, mšta mŠnniskor. Egentligen Šr Niklas blyg, sŠger han. Han har lŠtt fšr att bli social med mŠnniskor om han trivs med dem.

- Men jag var inte den som gŠrna pratade infšr klassen i skolan.

 

Reportagen mŒste fŒ ta tid. Ofta Œker Niklas och trŠffar dem han ska fotografera utan kamera fšrst. Grundregeln Šr att han ska fotografera allt som hŠnder nŠr han kommer šverens med nŒgon att skildra hans eller hennes liv.

Det fungerar inte riktigt alltid, som nŠr han skulle fšlja prostituerades kvinnors vardag i Varberg. NŠr kunderna kom pŒ besšk kunde han inte vara med:

- DŒ fick jag stŠlla mig i garderoben. Jag klev in fšrst, men det var bara fšr absurt sŒ jag gick ut igen. Jag var inte i samma rum som tjejen och kunden, jag sŒg dem bara gŒ in i ett annat rum.

 

Han Šr den fšrsta fotografen som blivit nominerad till fšreningen GrŠvande journalisters prestigefyllda pris Guldspaden, som delas ut pŒ GrŠvseminariet varje vŒr. Reportaget handlade om illegala spelautomater, och var ett samarbete mellan Gšteborgs-Posten och radions grŠvprogram Kaliber. Men i fšrsta skedet fanns inte Niklas namn med nŠr GrŠv presenterade vilka som lŒg bakom det nominerade jobbet.

- Jag skickade ett mejl och frŒgade varfšr, och fick till svar att vi fotografer har rets bild, medan Guldspaden Šr ett reporter/researcher-pris. Jaha, skrev jag tillbaka, jag trodde att det var ett journalistiskt pris. Och sŒ Šndrade juryn sig, det var tydligen inte bara jag som hšrt av mig utan flera GP-medarbetare.

 

Om man jobbar pŒ redaktion och ŠndŒ vill ha tid till sina egna projekt Šr god planering nyckeln, sŠger han.

- SŠg till i god tid, annars Šr det svŒrt att fŒ loss tid. Jag blev bŠttre pŒ det efter hand pŒ GP. Tar man emot en lapp med en bestŠllning fŒr man snart en till. PŒ samma sŠtt blir det lŠttare att fŒ gšra egna jobb fšr varje gŒng.

LŒnga projekt tar mycket tid och energi. Men Šr det okej att smita undan dagens uppdrag fšr nŒgot som bara ger resultat pŒ lŒng sikt om man Šr en i gŠnget pŒ en redaktion?

- GP:s bildredaktion Šr en vŠldigt konkurrensfri arbetsplats, det var aldrig nŒgra sura miner frŒn dom andra fotograferna. Men visst har det varit konflikter med chefer ibland. Jag fšrstŒr ju att bildredaktšrerna mŒste ha nŒgon som gšr jobben, det blir ohŒllbart annars. Samtidigt kan inte jag Œka och fotografera Greta, 75, som fyller Œr om jag fŒr ett sms dŠr det stŒr ÓLivet pŒ gatan Šr hŒrt. Ha ett bra liv. Din vŠn Magnus.Ó DŒ gŠller det kanske livet.

Niklas var rŠdd att Magnus skulle ta livet av sig, och det var viktigare Šn dagens lista med fotojobb. Reportaget om drogmissbrukaren Magnus var det stšrsta och mest krŠvande han gjort hittills i sitt fotografliv. Ursprungstanken var att skildra livet fšr nŒgon som suttit i fŠngelse och just muckat frŒn anstalten. Magnus satt pŒ Hšgsboanstalten i Gšteborg fšr narkotikabrott, misshandel och olaga hot.

- Jag visste inte det dŒ, men han hade jagat sin flickvŠn med en kniv. Han var vŠrldens snŠllaste kille, utom nŠr han var pŒtŠnd. DŒ blev han som galen.

Under de tvŒ Œr som Niklas fšljde Magnus blev de vŠldigt bra vŠnner.

Men Niklas var Magnus enda ickemissbrukande vŠn, och ibland blev lasset tungt att dra fšr honom. Magnus blev drogfri, fick ett jobb och fšrsonades med flickvŠnnen. Sedan dog hans pappa, och Magnus trillade dit igen. Han bšrjade droga, fšrlorade jobbet, slog sin tjej och Œkte i fŠngelse. NŠr han blivit utslŠngd av sin sambo flyttade han in i kŠllaren under sin egen lŠgenhet, pŒ en adress i HjŠllbo dŠr ingen brydde sig.

- Jag kom till kŠllaren och satt och sŒg honom dra i sig rškheroin Œtta-nio gŒnger pŒ 20 minuter. Sedan tappade han bara allt han hade fšr hŠnder och fšll bakŒt i sŠngen. NŠr han vaknade till igen rškte han grŠs, fšr det smakade sŒ illa i munnen av folien han dragit i sig rškheroinet med, sa han.

Genom att bli Magnus vŠn hade Niklas frivilligt tagit pŒ sig att bli anhšrig till en missbrukare, med allt vad det innebar. Han lyckades fŒ in Magnus pŒ avgiftning och var helt slut som mŠnniska nŠr han vinkat av Magnus pŒ tŒget mot …rkelljunga och behandlingshemmet.

Nu Šr Magnus drogfri, jobbar som snickare och bor i London. Niklas och han hšrs fortfarande av regelbundet, Šven om det gŒr flera mŒnader mellan gŒngerna.

- Jag hade gamla kompisar frŒn barndomen som gŒtt in i drogberoende. Och jag har Œkt mycket skateboard, hŠngt i garage dŠr man trŠffar narkomaner och uteliggare. Jag brinner fšr dom mŠnniskorna. Jag Šr glad att det har gŒtt bra fšr Magnus.

Men hur nŠra kan man gŒ? Fanns det nŒgot Niklas inte kunde gšra fastŠn han blivit Magnus vŠn?

- Jag kunde inte lŒna ut pengar till honom, och jag kunde inte kšra honom nŠr han skulle kšpa droger. Fast sedan fick jag veta att han hade Œkt med mig nŠr han hade droger pŒ sig.

ngrade du nŒgon gŒng att du gav dig in pŒ att komma Magnus sŒ nŠra?

- Inte nu sŒ hŠr i efterhand. Men jag hšll pŒ att strunta i alltihop flera gŒnger under tiden.

Egentligen ska inte Niklas lŠgga sig i skeendet som dokumentŠrfotograf. Men om han mŒste vŠlja mellan att Magnus fŒr vŒrd och att han fŒr sitt dokumentŠra reportage Šr valet enkelt. Regeln att inte pŒverka skeendet gŠller inte alltid.

Han vill inte arrangera, men Šr medveten om att fotografens nŠrvaro alltid riskerar att pŒverka det som hŠnder.

- Det gŒr inte att vinna en diskussion om den saken, sjŠlvklart kan fotografen pŒverka. Dom enda riktiga dokumentŠrfotograferna Šr vŠl paparazzis. Men mitt mŒl Šr att vara med sŒ lŠnge att den jag fotograferar inte bryr sig om mig.

 

--

Niklas egen tonŒrstid skulle kunnat bli ett fantastiskt dokumentŠrreportage, om nŒgon fotograf fšljt honom pŒ den tiden.

Han vŠxte upp som sladdbarn i en vŠlbŠrgad fransk-svensk familj i Johanneberg i centrala Gšteborg. Hans pappa var fransk generalkonsul, och de bodde i den sortens stora lŠgenhet som kallas ÓvŒningÓ, dŠr de hšll cocktailpartyn fšr exilfransmŠn.

NŠr  Niklas var 16 flyttade hans mamma och pappa till sommarstŠllet. Han hade nyss bšrjat gymnasiet och bodde plštsligt utan sina fšrŠldrar i en paradlŠgenhet pŒ 160 kvadratmeter, med nŒgra matlŒdor frŒn mamma i frysen. Varje helg i ett Œrs tid hade han fester sŒ att takkronorna gungade hos granntanterna.

- NŠr nŒgon granne hade klagat en gŒng bšrjade jag kšra ut folk, och dŒ insŒg jag att det var šver 100 personer hemma hos mig. Mina fšrŠldrar gav mig mycket frihet, och det kunde ballat ur. Men det gjorde det inte. Jag testade det mesta i drogvŠg bara fšr att veta vad folk pratade om, men det var inte sŒ kul.

Han ville bli fotograf och gick medielinjen pŒ gymnasiet. Fšr att kunna kšpa sin fšrsta kamerautrustning diskade han pŒ HarleyÕs, en stškig krog pŒ Avenyn pŒ helgerna.

- Alla andra gick pŒ fest, jag diskade. HarleyÕs var dessutom ett riktigt ršvhŒl. Nu hoppas jag vi aldrig ses igen, sa jag till vakterna nŠr jag gick frŒn min sista kvŠll i disken.

Det gjorde de inte heller.

Niklas blev fotograf, och med sin nykšpta kamerautrustning fotograferade han fšrst pŒ Arbetet, sedan pŒ GT och GP. Han har Óinte satt sin fot pŒ Avenyn sedan dessÓ, nŠr han sjŠlv gŒr ut sitter han hellre pŒ ett av alkishaken pŒ Andra LŒnggatan.

- LŒnggatorna Šr mitt favoritomrŒde i Gšteborg. Det paradoxala Šr att det Šr porrklubbarna som hŒller uppe trivselfaktorn. Jag sympatiserar inte med deras innehŒll, men dom gšr gatorna mer levande. Dšdsstšten fšr LŒnggatorna vore om det kom Šnnu fler antikaffŠrer.

 

--

 

I januari Œr 2000 blev Niklas utbrŠnd. Han var 23 Œr gammal. Han hade mŠrkt ett tag att synfŠltet smalnade sŒ att han fick tunnelseende. Efter en pastamiddag svimmade han pŒ restaurangtoaletten, dubbelvikt med pannan i golvet. Det tog šver ett Œr att komma tillbaka.

- UtbrŠndheten berodde pŒ en kombination av olika saker. Jag hade jobbat mycket, men tidningen var inte sŒ intresserad  av mina bilder. Dessutom hšll mitt dŒvarande fšrhŒllande pŒ att ta slut.

Han lŠt kameran vila, men under EU-kravallerna i Gšteborg i juni 2001 kunde han inte lŒta bli att ge sig ut pŒ stan och ta bilder.

- Jag hade mŒtt Šnnu sŠmre om jag inte fŒtt vara med och plŒta kravallerna.

Niklas hade polisradion pŒ, och visste att det var stškigt vid Vasaplatsen. Han tog sig dit, och nŠr Hannes Westberg blev skjuten av polis stod han bredvid.

- Vad inte sŒ mŒnga vet Šr att det var polisens kolleger som fšrband Hannes nŠr han blivit skjuten. Jag skulle tro att han har dom att tacka fšr sitt liv.

Niklas tog inte bilder fšr publicering i tidningen. Men pŒ grund av en pinsam slump hamnade han sjŠlv pŒ ett Œttaspaltig bild i GP dagen efter, med kameran i hand.

- Bildchefen ringde, jag fick Œka dit och lŠmna in kamerorna direkt. Det var nog av omtanke av mig.

--

Under Œren pŒ GP funderade Niklas av och till pŒ att sŠga upp sig. NŠr sŒ tidningen erbjšd en sŒ kallad utvŠxling, ett antal mŒnadslšner till dem som slutar frivilligt, slog han till. Tidningen hade nog tŠnkt sig att de Šldre skulle sluta, men Niklas fyller 30 i maj.

- GP ska kšpa in allt featurematerial frŒn frilansar i fortsŠttningen. SŒ det som jag kan gšra Œt dem nu som frilans skulle jag inte kunnat gšra som fast anstŠlld. Allt ska visst bli mindre i vardagstidningen, jag misstŠnker att det inte precis kommer att gynna bilden.

En bidragande orsak till att han bestŠmde sig var utbrŠndheten samt en annan livsavgšrande hŠndelse. Hšsten 2004 blev Niklas nedslagen pŒ stan nŠr han fšrsškte avbryta ett slagsmŒl. PŒ polislarmen eller i Gšteborgs invandrartŠta fšrorter, dŠr mŒnga tror att det Šr farligt, har Niklas aldrig rŒkat ut fšr nŒgot. Men pŒ Linnegatan, en ÓfinÓ gata i centrala stan, blev han nersparkad av en vuxen man. Han blev svŒrt sparkad i ansiktet: sprŠckte nŠthinnan, fick en spricka i benet och under šgat och fick nŠsbenet avsparkat.

- Det var ganska nŠra att jag hade strukit med. Jag fick tŠnka pŒ att livet inte varar fšr alltid, och att man mŒste passa pŒ att gšra det man vill. Misshandeln hade en del i beslutet att lŠmna GP.

Som frilans kan han gšra allt det dŠr som blev svŒrare och svŒrare att fŒ utrymme fšr som fast anstŠlld. Han har gjort tvŒ lŒnga reportage fšr GP:s helgbilaga TvŒ Dagar sedan han slutade, ett om fotbollslaget Qviding och ett om domstolsvŠsendet.

Till vardags jobbar han mycket fšr Metro. DŠr blir fŒ bilder stšrre Šn tvŒ spalt, sŒ sina bildutsvŠvningar fŒr han gšra nŒgon annanstans.

- Jag har haft jŠttemycket jobb sedan jag blev frilans, jag fŒr tacka nej ganska ofta.

Av bara farten gjorde han som nybliven frilans ett reklamjobb fšr en byrŒ som frŒgade. EfterŒt funderade han pŒ om det kŠndes sŒ bra egentligen. Skrivande journalister kan ju inte blanda journalistik med reklam och samtidigt behŒlla sin trovŠrdighet, sŒ varfšr skulle bildjournalister kunna gšra det?

- Jag tycker inte det. Dessutom ska man ju fotografera pŒ ett visst sŠtt som kunden vill ha, jag Šr urusel pŒ det. Helst vill jag att dom som anlitar mig vet hur jag fotograferar, sŒ att jag kan gšra det jag Šr bŠst pŒ.

 

Nackdelen med frilanslivet Šr ensamheten. Han Šr nybliven singel, har lŠmnat sina kolleger som han arbetat med i mŒnga Œr, och fšr inte sŒ lŠnge sedan gick hans pappa bort.

- Det har varit stora fšrŠndringar i mitt liv pŒ mŒnga sŠtt

Han tŠnker akta sig fšr att bli utbrŠnd igen och har lŠrt sig kŠnna av nŠr han nŠrmar mig bristningsgrŠnsen.

- DŒ fšrsšker jag att boka av sŒ mycket mŒsten jag bara kan.

--

Han gillar amerikanen Eugene Richards sŠtt att komma nŠra mŠnniskor i sina reportage. Richards har levt med mŠnniskorna han plŒtat pŒ ett sŠtt som Niklas respekterar. Och han rabblar upp en hel rad svenska fotografer som han inspireras av:

- Chris Maluszynski, Pieter ten Hoopen, Peter Claesson, sa Sjšstršm, Paul Hansen, Roger Turesson. Och Torbjšrn Andersson, han Šr en fantastisk fotograf. Den dŠr bilden pŒ nŠr Christian SvŠrd tar studenten Šr nog den bŠsta bild jag har sett.

Niklas exflickvŠn Emily Šr hans egen bŠsta bildredaktšr.

- Vi Šr fortfarande goda vŠnner, sŒ hon tittar pŒ mina bilder och hjŠlper mig vŠlja. Annars beror det pŒ vem jag gšr jobbet Œt, jag diskuterar ju med de olika bildredaktšrerna.

Han Šr fŠrgblind och ser till exempel inte sjŠlv om nŒgot Šr šverdrivet rštt i bilden, utan mŒste mŠta och stŠlla in i efterhand.

- MŒnga fotografer Šr fŠrgblinda har jag mŠrkt, fler Šn vad det borde vara statistiskt.

 

NŠsta projekt ska handla om LŠrjedalens trŠdgŒrdar, ett koloniomrŒde i fšrorten Angered dŠr mŠnniskor frŒn mŠngder av olika lŠnder har kolonilotter.

- Ute i  vŠrlden ligger en del av deras lŠnder i krig med varandra,  men i koloniomrŒdet Šr dom vŠnner och grannar.

 

Niklas Maupoix tillhšr de fotografer som brukar ta hem priser i rets Bild, och fšr nŒgra Œr sedan fick han Pressens Bilds stora fotopris. Men stšrsta pressfotografpriset, rets fotograf, brukar alltid gŒ till nŒgon som fotograferat tunga utlandsreportage som Pieter ten Hoopen senaste.

- Det har jag inte ens reflekterat šver. Men om det nu Šr sŒ att man inte kan bli rets fotograf med bilder hemifrŒn, dŒ fŒr det vara sŒ.

 

Det piper igen. En arg fyllerist terroriserar passagerarna pŒ 9:ans spŒrvagn pŒ vŠg mot JŠrntorget, meddelar polisradion.

- 1524. Det Šr en Angeredsbil.

Kort paus. Niklas skrattar lite:

- Tror jag. Jag har faktiskt inte sŒdan koll lŠngre.

Den lilla bilen girar lite och med ett splasch Œker Niklas Maupoix ner med vŠnster framhjul i en extra vattenpšl. Bara fšr att det Šr kul.

--

Fler bilder finns pΠwww.maupoix.com

 

Teknik:

Niklas Maupoix anvŠnder digitalkamerorna Canon Eos 5D och Canon Eos 30D. NŠr han kšr med film har han Canon Eos1-V. 

Objektiv: 28mm/1,8

50mm/1,4

100mm/2,0

24-70mm/2,8

70-200mm/2,8

Han efterbearbetar bilderna i Photoshop, men Šr ingen stjŠrna:

- Jag trycker pŒ kringla l – stŠll in nivŒer – och sedan pŒ autoknappen. Jobba i lager och sŒ vet jag inte ens hur man gšr. Jag har kameran pŒ auto ocksŒ.

--