Lena, 45, är konsult och driver eget företag.

Hon har dottern Elvira, 2 1/2. Pappan Erik är gift med en annan kvinna och har familj på annat håll.

I cirka fem år hade Lena ett förhållande med Erik. Det har inte tagit slut förrän nyligen.

- Någonstans finns ändå starka känslor kvar. Som i en tidningsrubrik jag såg: ”Min man är gift med en annan.” Men jag är väldigt arg på honom för att han inte tar sitt ansvar för Elvira som jag skulle vilja att han gjorde.

Elviras pappa är väldigt förtjust i henne, hon är hans ögonsten. Erik träffar Elvira flera gånger i veckan, men Lena tycker att det bara är på hans villkor.

- Som älskarinna kunde jag klara det, jag är vuxen och kan bestämma själv om jag vill ha det så. Men mot Elvira är det inte rätt.

Lena var 43 år när hon blev gravid. Först trodde hon att hon fått magkatarr. Hon var på mässa i Köpenhamn när mensen var så försenad att hon köpte ett gravtest. Ensam på sitt hotellrum satt hon där med två blå streck på en sticka: ett streck för mycket.

- Jag blev alldeles chockad. Samtidigt, någonstans tyckte jag att det var fantastiskt. Vi hade skyddat oss men slarvat en del också. Och folk blir med barn. Hela tiden, även om det är oplanerat.

Först tänkte Lena göra abort. Men när hon såg fostrets lilla hjärta picka på ultraljudet visste hon att hon inte ville. Erik blev fullständigt tokig när Lena berättade.

- Han påstod att jag hade planerat alltihop, att jag var en förslagen kvinna.

Hade du stöd från andra?

- Ja, från alla mina väninnor och från mamma och pappa. Alla. Jag har aldrig fått höra att jag är en idiot som sätter mig i en sådan situation. Mest nervös var jag för vad min son Karl, som var 13 år då, skulle säga. Karl visste redan att jag träffade Erik, och att han hade familj. Ingen mår bra av hemligheter, även om man inte måste veta alla detaljer. Det är en grundpelare i min livssyn.

Karl tyckte att det var helt okej att bli storebror, och hans killkompisar i 13-14-årsåldern klappade magen och undrade hur bebisen mådde.

Erik och Lena var fortfarande ett kärlekspar, trots att graviditeten komplicerade deras förhållande.

Vad kände du under graviditeten?

- Frustration. Men passionen fanns kvar. Det hade varit lätt för oss att bryta då, men ingen tog initiativet till det under graviditeten.

Var Erik med på förlossningen?

- Nej. Elvira föddes på midsommar, och han och hans familj skulle ha midsommarfest. Då kunde han inte smita undan, tyckte han. Han berättade för sin fru någon vecka efter att Elvira var född. Det var ett stort jäkla antiklimax för mig. Det hände ingenting. Någonstans hade jag hoppats jag på en reaktion.

På vissa sätt är Erik en bra pappa åt Elvira, tycker Lena. Han är varm och kärleksfull mot sin dotter, Elvira älskar honom och hon är hans ögonsten. Han betalar det underhåll han ska, och han köper presenter.

Räknas Elvira till Eriks familj?

- Nej. En gång har han tagit hem Elvira, men det är jobbigt för hans fru. Jag skulle önska att Erik hade en egen lägenhet, så att han kunde ha henne där varannan helg. Två gånger har han haft henne över natten, då har han bott på hotell. Jag driver på en del, som mamma kan man bli tvingad att ställa ganska mycket krav i sådana här fall.

Lena tycker också att situationen är svår, och hon förstår att den är det för Eriks fru.

- Men någonstans måste man ändå ta konsekvenserna av sina handlingar. Man kan inte förneka ett barn. Elvira längtar efter sin pappa ibland. När hon frågar säger jag att pappa är hemma hos sig, i sitt hus.

Finns det fortfarande något skambelagt i att ha barn med en gift man?

- Jag har funderat på det här med otrohet. Man kör igång en process som man inte vet vart den leder. Det kan såra. Man ska vara rädd om varandra och tänka sig för innan man gör något. Dessutom verkar det vara mer okej i samhällets ögon att inte ta ansvar för barnet om man är gift. Det bästa är att vara helt öppen med att pappan har en annan familj, både inför barnet och andra. Då skambelägger man mindre. För att det inte ska finnas några hemligheter heter Elvira Eriksdotter i efternamn.

Lena Kvist

Fotnot: Några detaljer i berättelserna är ändrade. Eftersom papporna inte valt själva att vara med i Amelia har alla fått fingerade namn.