Text: Lena Kvist

 

- , det dŠr stšr mig verkligen, muttrar David LaChapelle och stannar till pŒ sin vŠg genom utstŠllningshallen.

Han rynkar pannan och tittar surt pŒ Drew Barrymore som hŠnger pŒ vŠggen iklŠdd vit brudklŠnning. HollywoodstjŠrnan nojsar runt med en bršllopstŒrta. Men Drew mŒste bort. NŒgon skyndar fram med en bild av Leonardo DiCaprio och en hamburgare. Nej, Leonardo fungerar inte heller just dŠr. Det fŒr bli Pamela Anderson istŠllet, i sŠllskap med en fet nŠstan naken Ronald McDonald-clown som ligger ner medan den blonda sexsymbolen sprŠtter ostbŒgar šver honom. Ja, Pamela och Ronald blir bra. Alla pustar ut.

 

Det Šr bara timmar kvar tills utstŠllningen ska šppna, men mŒnga Šndringar ŒterstŒr.

David Šr inte svŒr, han vill bara att det ska vara perfekt, fšrklarar en av de italienska kuratorerna som fšljt med utstŠllningen till Stockholm frŒn Milano. Efter Stockholm ska bilderna vidare till Paris och varje gŒng mŒste utstŠllningen anpassas efter ett nytt utrymme.

Fotografen sjŠlv slŠntrar runt i lappade jeans och en basebollkeps med texten ÓMaui - Hang looseÓ. Han Šr solbrŠnd och trots sina 45 Œr ser han ut som en kalifornisk skateboardkille. I tumvecket – just dŠr sjšmŠn brukar ha sina luffarprickar – har han tatuerat ett litet kristet kors och pŒ hšgra handens fyra fingrar stŒr det L-U-I-S med versaler. (Senare ska han berŠtta att Luis var hans hšgra hand i studion och dog hastigt ung. David ville tatuera in hans namn sŒ att folk skulle fortsŠtta frŒga vem den dŠr Luis var.)

 

David LaChapelle har kallats fotografins Fellini, men skulle ocksŒ kunna kršnas till Kungen av kitsch. Han har fotograferat jordens alla kŠndisar: Britney Spears, Michael Jackson, Madonna, Eminem, Courtney Love, Dolly Parton och i stort sett alla andra som dominerat topplistor eller filmdukar under 1990- och 2000-talen.

Nu Šr det David sjŠlv som Šr superstjŠrnan, om man ska dšma av pressuppbŒdet. Utanfšr konferensrummet dŠr David och jag trŠffas vankar den svenska utstŠllningsarrangšren frŒn Fotografiska museet och tittar pŒ klockan, bekymrad eftersom hans noggrant planerade schema fšr dagen hŒller pŒ att spricka. Till slut kommer han in och sŠtter sig uppfordrande vid vŒrt bord.

David vŠnder sig till honom, ler vŠnligt och sŠger:

- €r det okej om du gŒr ut? Fšr det hŠr Šr vŠldigt privat. Det handlar om mitt sexliv, detaljer och sŒ.

Sedan talar han šverdrivet hšgt och tydligt tills arrangšren i frŒga lomat ivŠg och stŠngt dšrren bakom sig igen:

- OCH SEDAN TOG JAG HANS PENIS IÉ

Det Šr fšrstŒs ett skŠmt, vi pratar inte om Davids sexliv. Men episoden sŠger lite om vem David LaChapelle Šr. Han ligger gŠrna pŒ grŠnsen till det chockerande. Och han har alltid haft problem med att gšra som han blir tillsagd; innan han kunde fšrsšrja sig som fotograf fick han sparken frŒn vartenda jobb.

ena sidan Šr David den amerikanska dršmmen personifierad.

Han Šr en self-made man, en lŒgmŠld hŒrt arbetande keps-kille som aldrig gŒtt pŒ nŒgot universitet men jobbat hŒrt fšr sin framgŒng.

andra sidan Šr han det konservativa Amerikas vŠrsta mardršm: šppet homosexuell och med en fšrkŠrlek fšr extrema nakenbilder pŒ kŠndisar eller pŒ silikonbršstade transsexuella.

Nu har han lŠmnat kŠndisbilderna bakom sig, och gšr fotografier som ska visas pŒ utstŠllningar och gallerier istŠllet. Mellan kŠndisbilderna och galleribilderna gjorde han ett helhjŠrtat och serišst fšrsšk att bli - bonde.

- Jag vaknade en morgon och kŠnde att jag inte var fšrŠlskad lŠngre. Jag som Šlskade att ta bilder. Men en dag var det bara slut och jag kŠnde att jag inte ville fotografera en enda bortskŠmd kŠndis till. Jag ville inte jobba med Madonna. Hon Šr inte snŠll. SŒ dŒ kšpte jag en stor gŒrd pŒ Hawaii och bestŠmde mig fšr att bli bonde.

Det var 2006. Lika mycket energi som David hade lagt ner pŒ fotograferandet la han nu ner pŒ att lŠra sig odla, bland annat ris. Det var slitsamt och nŠr en vŠn pŒpekade att David slitit i elva mŒnader utan att ta en enda dag ledigt insŒg han att vŠnnen hade rŠtt.

- DŒ kom Fred (Torres, Davids agent i New York) och rŠddade mig. Han fšreslog att jag skulle fšlja med honom till Europa och han ordnade en visning av Sixtinska kapellet utanfšr ordinarie šppettider. Jag hade varit dŠr fšrut, men det Šr alltid sŒ mycket folk, man kan knappt se mŒlningarna. Nu var vi ensamma och kunde titta i lugn och ro. Fšr mig blev det en andlig upplevelse och jag fšrstod hur stor konst kunde vara. Tidigare har jag bara haft den sortens andliga upplevelser i naturen, eller nŠr jag suttit hos vŠnner som dštt. Nu fšrstod jag att konsten kunde vara lika stor, att den kunde ge samma kŠnsla.

Men Fred Torres ville inte bara visa David Michelangelos verk, han hade en annan plan ocksŒ: att presentera David fšr galleriŠgare och utstŠllare, som kunde tŠnkas vilja stŠlla ut hans bilder. Det ville de, och David behšvde inte ens ha en enda kŠndis med pŒ bilderna. NŠr han fick bšrja ta fotografier som inte skulle hamna i tidningar eller bli till reklam fšr klŠder eller andra varor fšll allt pŒ plats. Han valde vanliga mŠnniskor som modeller och lŠt dem flyta i vattentankar medan han fotograferade. Resultatet blev Awakening, en serie bilder med starkt religišs kŠnsla.

- Jag Šlskar att skapa och fotografera. Men jag var fŠrdig med mode- och reklamvŠrlden. Nu kŠndes det som om cirkeln var sluten. Jag bšrjade ju fotografera fšr att kunna sŠlja mina bilder pŒ gallerier, men pŒ den tiden ville ingen kšpa dem.

 

Det var i New York i bšrjan av 1980-talet David bšrjade sin fotokarriŠr. Han vŠxte upp i Fairfield i Connecticut, dŠr han var ett udda mobbingbarn som Šgnade all sin tid Œt att rita och mŒla. Han vantrivdes med smŒstaden och blev retad av klasskamraterna som kallade honom bšg. Som tonŒring flyttade han till North Carolina och bšrjade pŒ high school dŠr. Fotografi var ett av Šmnena.

- Sedan ritade jag inte mer. Jag blev helt uppslukad av fotografi. Ganska snart bšrjade jag ta nakenbilder. Skoluppgiften kunde vara att ta bilder av hur ljuset fšll pŒ nŒgra sprickor i trappan, men pŒ ruta 36 slutade det ŠndŒ alltid pŒ nŒgot sŠtt med att mina klasskamrater poserade nakna framfšr kameran.

 

FastŠn han trivdes mycket bŠttre i high school Šn i Connecticut ville David vidare. Han rymde frŒn skolan och stack till New York. Han var 15 Œr och fick jobb som diskare pŒ den legendariska nattklubben Studio 54. Pappa LaChapelle hŠmtade tillbaka David till skolan, men efter ett tag Œkte David till New York igen.

- Jag bodde i en rivningslŠgenhet pŒ Manhattans Lower Eastside och var verkligen luspank, en svŠltande konstnŠr i ordets rŠtta bemŠrkelse. Jag stŠllde ut pŒ Gallery 303 pŒ Manhattan tvŒ gŒnger, men det var vŠldigt svŒrt att sŠlja mina bilder.

IstŠllet trŠffade han Andy Warhol, som gav honom jobb pŒ tidskriften Interview.

- Det var pŒ en Psychedelic Furs-konsert jag vŒgade mig fram till Andy. Jag visade honom nŒgra bilder jag hade tagit, och ungefŠr i samma veva hade nŒgra redaktšrer fšr Interview sett mina bilder pŒ 303 och gillat dem. Att jag fick jobb pŒ Interview fšrŠndrade allt. Snart fotograferade jag fšr alla stora tidningar: The Face, Vogue, alla. Jag flšg runt jorden som en galning och jobbade jŠmt.

PŒ senare tid har han utškat repertoaren med musikvideor och dokumentŠrfilm, men det Šr stillbildsfotografin som Šr kŠrnan i hans arbete.

Det var pŒ Interview David LaChapelles stil vŠxte fram. SjŠlv vill han inte prata sŒ mycket om sin fotografiska stil, han sŠger att han bara tar bilder han gillar.

Han bytte frŒn svart-vitt till fŠrg i slutet av 1980-talet, och sŠger att han fšrst i efterhand fšrstŒtt varfšr.

- Det var nŠr jag verkligen insŒg att jag inte hade aids och skulle dš som jag gick frŒn svartvitt till glada fŠrger. Min fšrsta pojkvŠn dog i aids 24 Œr gammal. Jag var bara 19. LŠnge trodde jag att jag skulle gŒ samma vŠg som han och som mŒnga av mina vŠnner.

En milstolpe i gayvŠrlden var bilden fšr Dieselreklamen som blev en av 90-talets mest kŠnda reklambilder: andra vŠrldskriget Šr šver, vŒra tappra soldater Šr hemma – det Šr bara det att paret som kysser varandra i glŠdjeyran pŒ kajen bestŒr av tvŒ mŠn.

Den transsexuella Amanda Lepore har dykt upp i olika sammanhang pŒ mŒnga av Davids fotografier. Hennes nakna silikonbršst och jŠttelŠppar gšr kvinnoexploateringen švertydlig – det Šr bara det att hon Šr en han.

Overklighet och šverdrifter Šr šverhuvudtaget Davids signum, och nŠr de glŠttade bilderna Šr aningen fšr skruvade - eller aningen fšr porriga – kan de istŠllet passera som kritik av den mode- och reklamvŠrld som han sjŠlv Šr en del av. Eller?

- Jag tycker inte riktigt att jag har varit en del av modevŠrlden. Jag har flšrtat med den, men jag har aldrig varit riktigt accepterad dŠr.

Det sista modejobbet David gjorde var ett jobb fšr Vogue, dŠr kvinnor i vackra haute couture-klŠnningar kliver ut frŒn spillrorna av raserade hus. Samtidigt som bilderna publicerades slog orkanen Katrina ner och šdelade New Orleans. Tidningen tvekade att publicera bilderna, och nŠr de trots allt gjorde det fick de mŠngder av arga insŠndare frŒn lŠsekretsen.

- DŒ fšrstod jag att jag hade kommit till en ŒtervŠndsgrŠnd. Jag vill fotografera vad jag tŠnker pŒ. Just dŒ var det klimatfšrŠndringar och orkaner. Jag vill alltid att mina bilder ska ha ett innehŒll. Men modevŠrlden behšver inte innehŒll, den behšver bara yta.

Civilisationskritiken i Davids bilder Šr šverhuvudtaget inte sŠrskilt lŒgmŠld. I jŠttebilden Deluge, som Šr nio meter bred, visar han den nya syndafloden som drabbar – nakna, givetvis - mŠnniskor. Burger King, casinot CaesarÕs Palace i Las Vegas, fina bilen och mŠrkesgympaskorna, allt spolas bort i David LaChapelles egen version av en Sixtinska kapellet-mŒlning.

Samtidigt hŠvdar han sjŠlv att undergŒngsfotografierna egentligen inte handlar om kritik frŒn hans sida:

- Jag kritiserar inte. Jag bara visar vŠrlden som den Šr. Vi befinner oss i svŒra tider, men jag Šlskar mŠnskligheten och hoppas pŒ det bŠsta. Men jag stŠller ŠndŒ frŒgan om vad vi vill ha med oss nŠr vi dšr. €r det Gucci-skorna?

 

David anvŠnder Photoshop mycket mindre Šn vad folk tror, sŠger han. De flesta miljšer byggs fšr hand i hans studio i Los Angeles.

Just Deluge Šr ett bra exempel fšr att visa hur lŒng tid det kan ta att skapa ett fotografi. Han bšrjar med casting fšr att hitta rŠtt modeller. Till vissa bilder gšr han fšrst en tecknad skiss, fšr att planera. Till Deluge mŒlade en airbrushkonstnŠr en bakgrund, medan assistenter byggde skyltar och kapade en riktig bil i hŠlften. Och sŒ var det det dŠr med vattnetÉ

- Vi byggde en jŠttebassŠng i min studio och en massa assistenter fyllde den med hjŠlp av hinkar. Vattnet Šr kanske en knapp meter djupt. Det Šr ett dyrt sŠtt att jobba, men en sŒdan bild gŒr inte att skapa med hjŠlp av Photoshop. Det mŒste ske pŒ riktigt. Fast i det hŠr fallet fick jag fotografera bilden i tre delar sŒ att den skulle bli tillrŠckligt stor, och lŠgga samman i Photoshop till slut.

Utrustningen Šr inte sŒ intressant, tycker han, som gŠrna anvŠnder mŒnga olika sorters kameror.

- Det Šr inte utrustningen det hŠnger pŒ, det Šr blicken.

David har runt 15 assistenter som finns i studion pŒ heltid, och anstŠller Šnnu fler tillfŠlligt vid stora fotograferingar som Deluge.

- Det blir som en cirkus nŠr vi Šr sŒ mŒnga. Jag gillar att jobba i kaos, jag koncentrerar mig bra dŒ.

Han Šr fortfarande bonde och gŒrdsŠgare. Men nu delar han sin tid mellan gŒrden pŒ Hawaii och Los Angeles, och odlar mest fšr skojs skull.

- Nu kan jag bŒde odla och fotografera. Jag har balans i mitt liv nu.

 

Fler bilder pŒ www.davidlachapelle.com.