Kviberg – tjuvarnas marknad

Det är lördag på Kvibergs marknad, strax efter klockan tio på morgonen.

Hundratals försäljare håller fortfarande på att göra i ordning sin egen vrå i väntan på att kunderna ska komma.

Grågröna presenningar viks upp och fästs undan. Handdukar travas högt, rasslande guldpaljettschalar hängs på väggar, dvd-filmer ställs prydligt i hyllor.

Kylan tränger igenom tegelväggarna och biter till och med inomhus. Huttrande slinker kunderna in genom dörrarna och börjar trängas vid borden.

Helgmarknaden Kvibergs marknad består av tre längor med öppna marknadstorg emellan. Det kommunala aktiebolaget Higab äger lokalerna genom ett dotterbolag. Det privata företaget Kvibergs marknad AB hyr av Higab. Kvibergs marknad AB hyr sedan ut åt mängder av olika försäljare: det finns runt 280 platser inne och ute.

Den ena bilden av Kvibergs marknad är ljus och härlig. Där finns en livlig kommers med allt mellan himmel och jord. Man kan köpa stans godaste och billigaste cashewnötter, ett knippe färsk koriander för en femma eller en glittrig broderad prinsessklänning för en hundring.

Den andra bilden är mörk och sjaskig. Fasta försäljare – vissa har varit på marknaden i flera år – som säljer stöldgods och piratkopior helt öppet. Här finns mobiler och Appleliknande mp4-spelare, läppglans, ögonskugga och exklusiva hudkrämer - till och med läkemedelklassade varor.

Om man går till Kvibergs marknad många veckor i sträck börjar man snart känna igen flera av försäljarna.

Den här dagen sitter som vanligt en ung glad tjej vid sitt avlånga bord, som är fullt med filmomslag. Hon säljer pirat-dvd och empanadas, en sorts piroger som ligger i ena ändan av bordet och värms upp i en mikrovågsugn. Empanadas-tillverkning är en liten sidosyssla, huvudinkomsten kommer från filmerna.

De allra senaste biofilmerna går att köpa här för 50 kronor styck, eller tre för 120. Här finns Pirates of the Caribbean 3, Simpsonsfilmen och animerade Ratatouille som ligger etta på biotoppen.

Tjejen och hennes pojkvän sköter försäljningen tillsammans. Att filmerna är piratkopierade är uppenbart, många av dem är så nya att de inte släppts på dvd ännu.

Vi köper de tre filmerna och öppnar ett fodral. Inuti ligger en vanlig blank dvd-skiva för hemmabruk med handskriven text.

- Den fungerar, jag har själv bränt den på dvd, försäkrar tjejen.

Skulle vi trots allt bli missnöjda är vi välkomna tillbaka till samma bås veckan därpå.

Hon berättar att hon har sålt filmer på marknaden i någon månad. Ingen har hittills sagt något varnande om högarna av piratkopior som fyller bordet.

Men känner ägarna av Kvibergs marknad verkligen till vad hon säljer? undrar vi. Det är hon övertygad om:

- Ja, annars är de dumma, de går ju runt här och tar betalt.

Hon berättar att hon brukar kalla Kviberg den svarta marknaden

- Det är det som är så bra här på Kviberg. Allt är inte så lagenligt.

Är du inte orolig för att någon ska upptäcka dina piratkopior?

- Nej, alla laddar ju ner hemma. Det här är min försörjning.

När vi går därifrån med Pirates of the Caribbean sträcker hon genast ner handen under bordet, plockar fram ett nytt ex av samma film och lägger den på den tomma platsen i väntan på nästa kund.

Mitt emot informationen står en annan försäljare av piratkopior, en man med en pärm uppslagen framför sig på bordet - kopierade utsidor till dataprogram i plastfickor. Det är bara att välja mellan de senaste dataprogrammen, Windows XP eller Officepaketet. Det som inte finns i pärmen går att beställa till nästa helg. Vi skriver upp den senaste versionen av registerprogrammet Filemaker Pro på en lapp och får veta att det kommer kosta oss 150 spänn. 

Vi tar oss mot en av utgångarna där en ung kille säljer parfymer och fusk-Lancômekrämer. Här finns märken som Chanel, Joop, Lacoste, Boss, Dolce&Gabbana, Carolina Herreras 212, Diors J’adore, Escada och många fler.

Vi köper en parfym, Dolce&Gabbanas Light Blue.

För den som vet hur parfymen ska dofta är det solklart att just den här flaskan är en piratkopia med hyfsat snygg flaska men ganska rävgiftliknande innehåll.

Men även om det är en bluff är försäljaren ärlig: samma falska Dolce&Gabbana-doft finns i testflaskan på bordet, så att kunden trots allt kan veta vad hon eller han köper. När vi frågar om parfymen är äkta eller en kopia ler försäljaren lite:

- Det är äkta parfym, ja.

Äkta Dolce&Gabbana?

- Det är den parfym du prövade.

Men jag ser och känner att det är en kopia. Tror du att kunderna inser det?

- Jag tror faktiskt att de flesta ser det. Parfymerna kostar 95 kronor här och mycket mer i affären, jag tror att folk fattar att det inte är samma.

Har du aldrig fått problem för att du säljer kopior?

- Nej, i princip inte. Och Dolce&Gabbana tjänar miljarder, varför skulle dom bry sig om att någon privatperson som jag säljer några kopior?

Var kommer parfymerna ifrån?

- Jag är bara tredjehandsförsäljare och det är inte jag som köper in. Jag vet inte var de kommer ifrån, men det är olika grossister. Vi köper våra i Sverige i alla fall.

Den unga killen har det ganska lugnt vid sitt bord.

Så har han också hård konkurrens på Kvibergs marknad.

Det finns många små parfymbutiker och de flesta säljer äkta vara. Vid de borden trängs kunderna. Unga tjejer i hästsvansar granskar läppglans och mascara, kvinnor i alla åldrar plockar bland hudkrämerna. Män köper Gillette-rakblad och hyvlar.  Smink- och hudkrämutbudet är stort: det finns L’Oreal, Nivea, Isadora, och Max Factor i nästan lika många varianter och nyanser som i ett vanligt parfymeri. Det är nya produkter, bra märken och inget gammalt skräp.

Nära utgången i en av längorna finns en välsorterad butik som ser ut som ett riktigt parfymeri, om än ganska litet. Framme på disken ligger läppstift och läppglans från L’Oreal och ögonskuggor från Isadora.

Här handlar det inte om kopior.

Fredrika Folkesson från Linnéstaden är en av kunderna som väljer bland varorna. Hon köper L’Oreal-läppglans, ett L’Oreal True Match-puder och en Nivea Peel Soft peeling, får dem i en liten plastpåse och går ut.

Hon visar gärna upp det hon köpt:

- Tror fasen det är stöldgods. Hur skulle det annars kunna vara så billigt? Glam shine gav jag 40 för, den kostar 100 på Grand parfymeri. Pudret kostade 50 här och går på 130 i stan. Den här peelingen kostade 30 kronor, den borde kosta 80-90 i stan.

Fredrika Folkesson kom inte till Kvibergs marknad för att köpa smink. Men hon tyckte det var svårt att låta bli när hon fick se de välfyllda butikerna.

- Tillfället gör tjuven. Även när det gäller mig. Jag gynnar ju deras stöldgodshandel, så det är fel egentligen. Varför åker inte polisen hit? Det är ju så uppenbart att mycket är stöldgods. Men de hinner och orkar kanske inte.

Fredrika Folkesson har kommit till Kvibergs marknad med sin pappa Robert Kriparacos. Han har gått hit i många år, några gånger om året, men det är första gången hon är med.

- Mina tjejkompisar sa att jag skulle hålla hårt i handväskan och vara beredd på att 75 procent av det jag köper är stöldgods.

Smink går bra, men mobiltelefon eller dator skulle Fredrika Folkesson inte köpa på Kvibergs marknad.

- Det finns flera skäl. Om grejerna inte funkar och jag går hit helgen efter säger försäljaren kanske att han aldrig har sett mig förr. Dessutom skulle det kännas värre att köpa grejer som kanske stulits från någon privatperson. Kläder skulle hon inte heller köpa.

- Men det är bara för att jag är för mycket snobb för det.

- För mig är Kvibergs marknad bara en del av klassamhället. Jag bor i Linnéstaden, där ser alla ungefär likadana ut och det finns nästan inga invandrare. Jag har praktiserat i Bergsjön nyligen och det är en helt annan värld. Alla ska ha samma möjligheter som de som bor i Linné. Och så länge samhället inte ser ut så är det kanske inte så konstigt att en del sysslar med stöldgods.

Spåren av stöldgodsets väg till Kvibergs marknad hittar vi i Göteborgs tingsrätts arkiv.

I en utredning från i fjol finner vi bilden från en övervakningskamera på Coop Forum Bäckebol. En grånad medelålders man lämnar lugnt butiken. Framför sig skjuter han en kundvagn med tre pappkassar fyllda med Sensodyne tandkräm.

Femhundra tuber för femtontusen kronor försvinner på en liten stund. Bara kartongerna lämnas kvar på hyllorna.

Dagen därpå grips mannen tillsammans med en yngre kompanjon när de lämnar samma butik med 187 flaskor schampo och 35 hudkrämer av märket L'Oréal, stöldgods värt 8 000 kronor.

I polisförhör berättar de att varorna ska till en kvinna på Kvibergs marknad och att de får fyrtio procent av priset som står angivet på prislappen.

- Vi hade träffat en kvinna på en loppis, en liten marknad vid ett slott eller liknande. Hon undrade om vi ville tjäna pengar. Då skulle vi leverera tandkräm, schampo och L'Oréalkrämer, säger den ene.

De är båda polska medborgare och kom helt nyligen till Göteborg och har körts runt till stora varuhus i en svenskregistrerad folkabuss. De har olika förklaringar till varför de är här, men har redan bekantat sig med Kvibergs marknad.

Liknande historier berättade flera nyanlända polacker som greps vid samma tid för stölder av framför allt hygienartiklar, men också kläder och teknikvaror.

En del nämner marknaden vid namn. Andra talar om en stor marknad vid en stor borg eller ett slott.

- Det är något som heter Kibel, jag skulle ta spårvagn nummer 7, säger Radoslaw som stulit två tröjor på Intersport i Nordstan i en specialpreparerad väska som slår ut butikens larmbågar.

Den grånade mannen på Coop Forum i Bäckebol är 55 år gammal och heter Boguslaw. Han säger att han egentligen var här för att söka upp en vuxen dotter han inte träffat på tjugo år. Han vände på slantarna från byggjobbet i Polen och sparade ihop till en resa till Sverige. Istället fick han åtta månaders fängelse och utvisning.

--

Hygienartiklar är stöldbegärliga eftersom de är anonyma och svåra att spåra tillbaka till stöldstället. De säljs ju i varje varuhus. Men det finns också ett sortiment som bara kan köpas på Apoteket till öppen försäljning på Kvibergs marknad.

Det handlar mest om Vichy hudkrämer, ett exklusivt franskt märke som Apoteket är ensam svensk importör av. Krämerna på Kvibergs marknad finns i nästan alla parfymerier och har svensk text på askarna. Här finns också Clearblue graviditetstest och uppiggande hälsoprodukter som Ginseng.

I en hög smal glasmonter vid sidan ligger nikotintuggummin och naturläkemedel. Vi ber att få se på en av Nicoretteaskarna.

En liten smal kvinna i yngre medelåldern plockar fram asken.

Är det säkert att det inte är en kopia?

- Ja, det är säkert.

Är det Apotekets?

 - Ja, det är Apotekets.

Vad kostar den?

- Etthundra kronor. (På Apoteket kostar samma tuggummi 199 kronor.)

 Men hur kan den säljas här, Nicorette finns ju bara på Apoteket?

Försäljaren mumlar något ohörbart.

Och det är samma sak med Vichy, de finns ju också bara på Apoteket? Men det är inte heller kopior?

 - Nej, det är inte kopior. Men jag jobbar inte här, jag vet inte så mycket.

 Tre försäljare står bakom disken, två av dem är unga flickor.

 Jobbar du här? frågar vi en av dem.

- Nej, jag hjälper bara till.

 Vem jobbar här egentligen?

 Alla i parfymeriet tiger. Men en flicka i tolvårsåldern, som sitter bakom försäljarna på en fällstol, upplyser glatt:

 - Hon och hon och hon jobbar här, och pekar på de tre vid disken.

 Vem köper ni in produkterna av?

 - Av en man som kommer hit.

 Kommer han idag?

 - Nej.

 Har du hans telefonnummer?

 - Nej, jag kommer inte ihåg det.

Vi går vidare till nästa parfymeri, där försäljarna är ännu mer tystlåtna.

 - Jag har inget att säga. Vi köper våra varor från utlandet.

 Köper ni Vichy-krämerna också från utlandet?

 - Ja. Jag vill inte säga något, gå och fråga någon annan.

En annan försäljare, en nätt liten kvinna i röd dunjacka är inte överens med oss när vi säger att Nicorette bara skulle finnas på Apoteket. 

- Nejnej. Det finns inte bara där. Nicorette finns överallt här på Kviberg.

 Anette Falk, säkerhetssamordnare för Apoteket region väst, verkar ganska resignerad. Hon vet om att Apotekets varor säljs på Kvibergs marknad.

 - Det känns frustrerande. Problemet är att när vi pratar med polisen säger de att någon kan ha köpt produkterna, ångrat sig och sedan valt att sälja vidare. Även om det är ganska genomskinligt när det rör sig om de mängderna.

 Att de exklusiva Vichykrämerna säljs i stor skala på svarta marknaden är ett bekymmer för det statliga bolaget och har lett till att många Apotek bara har tomma askar ute bland kunderna i butiken.

 - Naturligtvis ser vi det som ett problem, speciellt för personalen som känner sig frustrerade över att gå runt och se att här är de varor som försvunnit från den egna Apoteket-butiken.

 Varför är det just Vichy-produkter som stjäls?

- De är dyra, enkla att omsätta och folk förstår inte att det är produkter som bara säljs på Apoteket. Jag vet att det är svårt för polisen eftersom de inte kan säga att en viss krämburk är stulen från ett visst apotek. Därför vore det bra om ägarna för marknaden kunde portförbjuda försäljning av Vichy helt, tycker Anette Falk.

 Att det förekommer brottslig verksamhet på Kvibergs marknad har varit känt hos Kortedalapolisen i många år. Polisen Håkan Svedberg har varit där i tjänsten, liksom de flesta av hans kollegor.

 - Det säljs stöldgods där, men det är ingen stor ekonomisk motor för kriminella. Det är inte Kvibergs marknad som gör att någon gör de stora klippen och kommer med ny BMW och guldkedja, säger Håkan Svedberg.

 Han ser dubbelkaraktären i marknaden som ett skäl till dess framgång. Att sälja en stulen mobiltelefon på Kviberg är mycket mer lönsamt än att sälja den till en vanlig hälare.

 - Hälaren vet ju att den är stulen, det vet inte köparen på Kviberg. Folk vet rent allmänt att det förekommer stöldgods där, men räknar inte med att det gäller det de själva köpt och kanske fått kvitto på, tror Håkan Svedberg.

Enligt honom åker polisen bara ut till Kviberg om någon ringer efter dem och vill göra en anmälan. Det finns inte resurser till någon spaning.

Samma bild har Per-Axel Berndt på polisens godsgrupp som arbetar med att spåra stöldgods. 

- Kvibergs marknad har öppet på lördagar och söndagar. Med det övertidsuttag som polismyndigheten har är det svårt att ha folk där, säger han.

På hans kontor hänger en gulnad GP-artikel från den 14 oktober 2001. Ett minne från den enda riktigt stora insatsen som riktats mot marknaden. Det var efter att en intern rapport visat på stora problem med stöldgods på Kviberg. En uppskattning från skatteverket visade då att 70 procent av verksamheten var helt svart.

- Då gick vi in på Kvibergs marknad tillsammans med Skattemyndigheten och Försäkringskassan. Det är rätt så många år sedan, säger Per-Axel Berndt.

- När vi gör en insats drar de iväg och stänger sina bås. Det finns handlare som har spanare som luktar sig till poliser på lång väg. Det är svårjobbat, men jag skulle nog inte gråta om de fick flytta därifrån.

Gunilla Olsson vid polisens kriminalunderrättelsetjänst arbetade också vid tiden för sex år sedan och har följt verksamheten även senare.

 - Jag tycker ju att Kviberg bara ska stängas. Det är kommunen som låter det fortgå. Det är upp till dem om de vill ha ett sådant här ställe, där det är uppenbart att så mycket stöldgods säljs.

Verkar ägarna göra något åt problemen tror du?

- Det vill de väl naturligtvis inte, eftersom det håller på och det är så övertydligt. Det är frustrerande för man ser det så tydligt. Jag har varit där privat också någon gång och gått igenom marknaden och då ser jag kända brottslingar som står där. Det är i häleriledet vi har problemen och behöver komma åt.

När GP har lämnat Kvibergs marknad kommer piratkopiejägare Calle Zakrisson från Sveriges videodistributörers förening dit, i sällskap med två uniformerade poliser från Kortedala. Han åker från Stockholm till Kvibergs marknad regelbundet i sitt arbete och tycker att den sticker ut mot andra marknader.

- Kanske känner försäljarna att det är ofarligt, förklarar han.

Den här gången har han fått ett tips från en samarbetspartner om att en tjej står och säljer piratkopierade filmer på marknaden tillsammans med sin pojkvän – och har gjort så varje helg i flera månader.

På hennes bord och bakom disken hittar polisen över 200 filmer, välgjorda kopior med snygga omslag. Filmerna beslagtas och bärs ut i lådor. Paret får följa med till Kortedala polisstation.

Bland de beslagtagna filmerna finns den bioaktuella Disneyfilmen Ratatouille.

Calle Zakrissons rapport nämner dock aldrig något om empanadas-piroger.

--

Kviberg: ”Propaganda och elaka rykten”

Visst finns det stöldgods på Kvibergs marknad. Men att det skulle säljas i

någon större omfattning är propaganda och elaka rykten från politiker som

vill stänga verksamheten.

Det anser Kvibergs marknads grundare Hans Cederberg.

Det är en rå novembermorgon mitt i veckan när vi träffar honom i det enkla

kaféet i en av stallarna. Sonen Staffan Cederberg som numera har ansvaret

för marknaden ordnar med hett vatten för pulverkaffet.

Marknaden är Hans Cederbergs livsprojekt.

– Detta är visionen, mångfald. Hela miljön är suverän med stallarna, rymden

med spiltorna.

Hans Cederberg beskriver uppgifterna om att det skulle pågå en större

försäljning av stöldgods och piratkopior på Kvibergs marknad som

trakasserier:

– Det kommer ju från polisen, det är propaganda. Vem som styr den

propagandan tror jag mig veta, det kommer från samma håll som all annan

skit, säger Hans Cederberg och låter oss veta att det rör sig om

kommunledningen.

Staffan Cederberg flikar in:

– Det var en som hade haft inbrott i sin lägenhet i Högsbo eller Frölunda.

De hade ringt polisen och de sa ”åk till Kviberg, det är stans största

hälericentral”. Så kan ju inte en polis säga.

Båda medger att det finns piratkopior, kanske också stöldgods på marknaden,

men det finns inte mer på Kvibergs marknad än på Tradera eller Blocket.

Stöldgods är ett problem för begagnathandeln som helhet.

– Vi har 170–180 platser inomhus och 100–110 platser utomhus. 8 000–10000 besökare på helgerna. Med tanke på hur många säljare och hur mycket besökare det är så är andelen som handlar med stöldgods så liten. Men är det någon som säljer cigaretter ur bakluckan på en bil så är det vad som syns mest, säger Staffan Cederberg.

Att aktivt gå runt och hålla borden fria från stöldgods finns det inga

resurser för, menar de.

– I grund och botten är det polisens verksamhet. Det är en väldigt svår grej

att förhindra och väldigt svårt att handskas med. Jag skulle vilja samarbeta

mer med polisen, säger Staffan Cederberg.

Men hans erfarenhet är att polisen i nittio procent av fallen har ont om tid

och vältrar över ansvaret på marknaden.

När vi lägger upp en ask med Nicorette nikotintuggummi och en stöldmärkt

hårsprej från Willys Hemma som vi köpt på marknaden – båda exponerade fullt synliga hos säljare - blir både far och son Cederberg upprörda.

– Hur sjutton kan de sälja det här. Det är ju från apoteket, säger Hans

Cederberg.

– Vi skulle ha reagerat om vi sett Nicorette. Då är det väldigt konstigt att

polisens spanare inte ser detta, säger Staffan Cederberg men tillstår att

marknaden trots allt har ett moraliskt ansvar för vad som finns i båsen.

Hans Cederberg tycker att den positiva delen med marknaden väger över. Han hoppas att Kvibergs marknad kan finnas kvar:

– Jag tycker det är fullständigt fantastiskt. Folk mår bra här. Om det finns

en som säljer Nicorette här så ska den få en rejäl spark i ändan så det

visslar om det bara. Om Kvibergs marknad försvinner drabbas enormt många

människor som redan är utsatta, som inte har ett skit att välja mellan, som

inte har något alternativ.

--

Göran Johansson: Vi har inte gjort speciellt mycket

I tolv år har Kvibergs marknad hyrt in sig i kommunens lokaler på gamla LV6. Det kommunala fastighetsbolaget Higab har känt till problemen på marknaden länge.

Ändå förlängdes nyligen hyreskontraktet för ytterligare tre år.

Frågan om Kvibergs marknad är känslig. Turerna har varit många. Kraftiga hyreshöjningar och uppsägningar har aviserats för att sedan dras tillbaka efter protester. Namninsamlingar har organiserats, debattartiklar har skrivits.

Och marknaden har fått vara kvar.

- Jag är tveksam till marknaden i dess nuvarande form, jag skulle vilja att man behöll den seriösa delen och utvecklade den till en bra grej, säger kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson som länge varit för att hela Kvibergsområdet ska präglas av idrottsrörelsen.

Han medger att man från kommunens sida inte har gjort mycket för att komma till rätta med problemen.

- Vi har inte gjort speciellt mycket, diskussionen har blossat upp i samband med att avtalet har gått ut. Nu har vi förlängt det avtalet men utan besittningsskydd. Man borde hitta en mer varaktig lösning, men inte på Kviberg.

Tycker du att Higab har gjort vad de har kunnat för att göra verksamheten vit?

- De är ju inte de som hyr ut båsen, det är de som hyr av Higab som är ansvariga. Higab kan inte gå in och säga till en säljare att ni kan inte vara här, för de har ju kontrakt med en mellanhyresvärd.

När vi pratat med grundaren Hans Cederberg säger han att olagligheter framför allt är en polisiär fråga?

- Om han vet att någon som har ett stånd där medvetet arbetar svart och säljer stöldgods, då borde han för sin egen och för sin marknads skull hålla rent. Att hänvisa till att man är privat näringsidkare och därmed är det grönt med stöldgods kan jag aldrig acceptera.

Enligt kommunens ägardirektiv ska Higab i sin verksamhet ”tillvarata och vara lyhörd för de värden som präglar Göteborgssamhället”. Upprätthåller Higab direktiven?

- Jag vet inte om polisen och andra gått till Higab och sagt att här borde ni göra någonting, jag kan inte gå in på vad de har gjort eller inte gjort.

Har du själv varit på marknaden?

- Jo, men jag handlar inte där. Jag kan inte skilja agnarna från vetet. Om man skulle få en bra marknad med ordning och reda skulle jag gärna göra det, men som Kviberg ser ut så känner jag inte riktigt för det.

Den 28 maj i år förnyades hyreskontraktet på nytt och gäller till och med den 28 februari 2011. Det sker trots att Higab känner till att delar av verksamheten är problematisk.

– Jag har själv sett med egna ögon att allt inte verkar stå rätt till, säger Berndt Svensson, vd för kommunala fastighetsbolaget Higabgruppen.

Enligt honom var det fem år sedan som Higabgruppen första gången påtalade för Kvibergs marknad att det fanns problem som de måste rätta till. Kunskapen om att det förekommer stöldgods och svarthandel på marknaden har funnits ännu längre.

– Det finns också mycket på marknaden som är bra. Det hoppas jag man kan bevara, säger Berndt Svensson.

Han menar att det kommunala fastighetsbolaget har gjort vad man kunnat för att rätta till problemen.

– Självklart vill vi att de ska köra vitt hela vägen. Vi har krävt vissa förändringar. Det största är väl att området hägnades in. Innan dess kunde det vara så att försäljare kom redan på fredagskvällen och stannade till lördag morgon när marknaden började.

I samband med hyresförhandlingarna har Higab krävt att marknaden ska minska andelen fasta säljare. Idag är de fasta säljarna med egna inredda bås helg efter helg i kraftig majoritet. Bland dem finns försäljarna av piratkopior och stulna apoteksvaror.

– Alla som är återkommande ska också ha F-skatt och det hoppas jag att marknaden kontrollerar, säger Berndt Svensson.

GP:s granskning visar att flera av säljarna visserligen har F-skattsedel, men utan att några pengar rullar in till skattemyndigheten.

Enligt kommunens ägardirektiv till Higab ska bolaget i sin verksamhet ”tillvarata och vara lyhörd för de värden som präglar Göteborgssamhället”. Går det ihop med att den här verksamheten funnits i Higabs lokaler i tolv år?

– Verksamheter som inte tål dagens ljus stämmer ju inte överens med de intentioner som varken vi eller staden har. Därför har vi nu sett till att marknaden inte har någon förlängning av kontraktet att vänta. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi inte är poliser. Att kolla att allt går rätt till är en polisiär uppgift, säger Berndt Svensson.

Varför har då inte Higab sagt upp kontraktet tidigare?

– Redan 2004–2005 var Kvibergs marknad uppsagd och skulle lämna området. Men vi fick i uppdrag av dåvarande styrelsen att ge dem tidsfrist och rimlig chans att hitta en ny lokal.

Hur motiverade styrelsen det?

– Som jag minns det handlade det om att Kvibergs marknad betyder mycket för många invandrare i Göteborg. De utgör 25 procent av Göteborgs befolkning, och det var nog ett klokt beslut av styrelsen att ge en tidsfrist.

Men det betyder ju att ni har varit tvungna att fortsatt acceptera svarthandel och handel med stöldgods i kommunens lokaler.

– Varken vi eller styrelsen accepterar svarthandel. Vi gör det vår styrelse ger oss i uppdrag att göra. Jag har egentligen inga mer kommentarer till det. Den senaste gången var vi väldigt tydliga: det blir ingen förlängning nästa gång.

--

Kvibergs marknad – en historik

1995 flyttar Kvibergs marknad in i de gamla stallarna på nedlagda LV6.

Marknaden slår upp portarna samma sommar.

1996 Kommunen köper hela Kvibergsområdet genom det helägda fastighetsbolaget

Higab

1999 Stadsbyggnadskontoret presenterar ett förslag som innebär att hela

Kvibergsområdet ska användas för idrottsrörelsen. Namninsamlingar

organiseras.

2000 Krav på marknadshyror. Tvist i hyresnämnden och beslut om bibehållen

hyra under två år. Därefter är det slut, meddelar Higab.

2001 En samordnad insats genomförs mot säljare på marknaden av gränspolis,

trafikpolis, skattemyndigheten, kronofogden, försäkringskassan och

ekobrottsmyndigheten.

2002 Higabs styrelsen meddelar strax före jul att marknaden trots allt ska

få vara kvar.

-Nu ska vi se över de yttre förutsättningarna, försöka strukturera upp

verksamheten och sätta gränser för försäljningen utomhus, säger Berndt

Svensson, vd för Higab till GP.

2003 Nytt hyreskontrakt sluts med Higab som innebär en dryg tredubbling av

hyran.

2007 Higab och Kvibergs marknad kommer överens om ett nytt hyreskontrakt som

sträcker sig fram till våren 2011, men utan besittningsskydd för marknaden.

--

Fakta/Kvibergs marknad

Kvibergs marknad AB bildades 1994.

Företaget leds på papperet av Staffan 
Cederbergs storasyster Ulrika Cederberg. Övriga styrelseledamöter är
 Staffan Cederberg och mellanbrodern Christian Cederberg, som bor i Brasilien.


2005 var bolagets nettoomsättning 7,2 miljoner kronor. 
Aktiebolaget har ännu inte lämnat årsredovisning för 2006.


Företaget har en bifirma: Cederbergs Konst & Antikviteter


Kvibergs marknad AB har också ett dotterbolag: Carolus Rex AB. Där är 
Hans Cederberg ensam ordinarie styrelseledamot och Staffan Cederberg suppleant.


Carolus Rex har i sin tur 20 olika bifirmor. Bifirmorna sysslar med bland annat
 champagnehandel på Internet och handel med golfkläder.

--

Fakta/Higabgruppen




Det kommunala fastighetsbolaget Higab ägs av Göteborgs stad genom
 moderbolaget Göteborgs Kommunala Förvaltnings AB.


Styrelseordförande är socialdemokraten Anders Hulterström. Vd är Berndt
 Svensson.
 Bolaget äger Kvibergs marknads lokaler genom dotterbolaget AB Långedrag.
Totalt äger och förvaltar Higabgruppen runt 300 byggnader, bland annat
 Konserthuset och Stadsteatern.


Higab cirka 1,3 miljoner kronor om året på att hyra ut lokaler till Kvibergs marknad.