Ebbe – Mannen som blev en affär

Författare: Anders Isaksson

Förlag: Albert Bonnier förlag

Det var som i en agentfilm. Bokförläggaren Ebbe Carlsson köpte avlyssningsutrustning och hade en egen nyckel till polishuset, fick rekommendationsbrev och grönt ljus för att bedriva en hemlig mördarjakt vid sidan av den ordinarie utredningen av Palme-mordet.

Journalisten och författaren Anders Isaksson har skrivit en biografi om Ebbe Carlsson, som minst lika mycket är en berättelse om det politiska livet i den tidens Sverige.

Tidningen Expressen avslöjade Ebbes hemliga mördarjakt den 1 juni 1988, med stora löpsedlar.

Det brukar ofta hända i Hollywood-filmer att helt utomstående personer dras in i mordutredningar, blir hjältar och löser fall trots att de motarbetas av envetna oförstående paragrafryttare.

Stockholm visade sig dock ligga alldeles för långt från Hollywood. Ebbe blev aldrig hjälte, han och alla som hjälpt honom i mördarjakten fick istället stå vid skampålen.

Ebbe Carlsson var nära vän med Hans Holmér, länspolismästaren som först ledde mordutredningen. Redan när Palmes efterträdare Ingvar Carlsson skulle få sin första information om läget i mordspaningarna tre dagar efter mordet fanns Ebbe Carlsson med. Han var en privatperson och hade inget formellt uppdrag eller förordnande, ändå kände Ebbe till fler hemligheter om utredningen än regeringen.

Ingvar Carlsson accepterade att Ebbe var med på mötet, även om han blev förvånad.

Och där på mötet - den 3 mars 1986 - tog Ebbe Carlsson-affären sin början.

Sedan snurrade den på. Ebbes och Holmérs teori var att kurder i PKK mördat Palme med hjälp av grupper i Iran.

När Ebbe bedrev sin spaning fick han en egen livvakt och chaufför av Säpo. Han fick ett hemligt rekommendationsbrev av Anna-Greta Leijon, där det stod att han skulle agera på hennes uppdrag under frilanspolis-resorna utomlands. Han satte upp en hemlig spaningscentral och planerade olaglig buggning, vilket avslöjades när Ebbes livvakt fast i tullen med olaglig buggningsutrustning.

Resultatet av Ebbe Carlsson-affären blev att justitieminister Anna-Greta Leijon, samt dåvarande rikspolischefen Nils-Erik Åhmansson och Säpo-chefen Sune Sandström alla fick avgå.

I Ebbe Carlssons testamente stod det att alla hans privata papper och allt material i hans dator skulle förstöras. Det gjordes också, och det underlättar ju inte precis för en biograf som Anders Isaksson.

Även om boken är informationsspäckad är Ebbe fortfarande något av en undflyende skugga.

Därmed inte sagt att detta är en meningslös bok, tvärtom är ”Ebbe – Mannen som blev en affär” underhållande läsning om både den fascinerande Ebbe och Sverige.

Anders Isakssons skildring är inte särskilt smickrande för vare sig polisen eller politikerna. Mest kritisk är Isaksson mot Ingvar Carlsson, som ju satt kvar som statsminister och klarade sig förhållandevis helskinnad ur Ebbe-affären trots att han kunde ha sagt nej från början till Ebbes inblandning.

Anders Isaksson tar rollen av allvetande berättare som författare, han ser det som nödvändigt eftersom några av hans uppgiftslämnare vill vara anonyma.

Det är till fördel för flytet i texten, men förstås till nackdel om man vill vara källkritisk och veta var Isaksson har fått olika uppgifter ifrån.

För mig framstår Anders Isaksson som en trovärdig berättare, även om hans version bara är en av många.

Isaksson behandlar språket rakt och enkelt för det mesta, nästan torrt, men tillåter sig en och annan liten uppvisningsvolt med begrepp som ”köpenickiad” (vilket jag nu har lärt mig betyder falsk maktutövning).

Lena Kvist