Text och portrŠttfoto: Lena Kvist

 

I en pšsig soffa pŒ Grand Hotel i Stockholm sitter modefotografen Gilles Bensimon, amerikanska Elles chefsfotograf.

Han Šr djupt uppslukad i ett samtal med en kvinna frŒn svenska Elle, som har gjort honom sŠllskap vid frukosten. Samtalet ršr sig om priser i olika lŠnder, och om olika sorters kvaliteter, men jag kan inte lista ut vad det Šr de pratar om. SŒ jag frŒgar.

- Cocaiiine, sŠger modefotografen lŒngsamt, med sin sirapstjocka franska accent. Han ler.

 

Gilles Bensimon Šr mannen som tar alla omslagsbilder fšr amerikanska Elle.

PΠElles hemsida kan man se videor av hur fotograferingarna brukar gΠtill.

Scenen kan se ut sŒ hŠr:

En grŒlockig smŒvuxen man, klŠdd i vita jeans och blŒ t-shirt, lyfter sin kamera mot en noggrant ljussatt modell. Fotografen gestikulerar fšrsiktigt, instruerar modellen lŒgmŠlt.

Scenens fŠrger Šr perfekta. Den puderrosa nštta trŠstegen, den ljust sandfŠrgade vŠggen, den turkosa spaljŽn, gula Šrmlšsa klŠnningen, bleka hyn, blonda hŒrfŠrgen och det djupršda lŠppstiftet: allt glider samman till ett perfekt 60-talsvykort och ett portrŠtt av en av Hollywood 2000-talsikoner: Scarlett.

Fšr det Šr Scarlett Johansson som stŒr framfšr Gilles Bensimon digitala Canon just den dagen. Andra dagar har det varit Reese Witherspoon, Keira Knightley, BeyoncŽ, Lindsey Lohan, Victoria Beckham och andra Hollywoodskšnheter eller fotomodeller.

Gilles Šr inte kŠnd fšr sin experimentella vŒghalsighet, snarare fšr sina klassiska stil och fšr sin fšrmŒga att fŒ mŠnniskorna han fotograferar att slappna av och vŒga slŠppa loss framfšr kameran.

Eller fšrresten - kanske Šr han allra mest kŠnd fšr att de han fotograferar Šr sŒ kŠnda, eller fšr att han brukar vara med i teves modelljakt Top Model. Han syns ofta pŒ vimmelbilder pŒ modesajter med nŒgon glamoršs lŒngbent kvinna vid sin sida.

 

Nu Šr Gilles i Stockholm fšr att dela ut pris pŒ Ellegalan och fšr att gšra sin allra fšrsta fotografering fšr svenska Elle.

Den svenska ElleanstŠllda som ska vara med och fixa Šr hon som just nu sitter med Gilles i Grands pšsiga soffa. Hon ser vŠldigt o-knarkig ut och verkar ganska besvŠrad ut av kokainsamtalet som pŒgŒr, mitt framfšr mina journalistšron. Men i samma šgonblick kan hon andas ut. Gilles fšrklarar:

- Jag anvŠnder inte kokain sjŠlv. Men det brukar finnas pŒ festerna. En stor hšg ligger pŒ en spegel pŒ bordet, och sedan nŠr man gŒr pŒ toaletten och kommer tillbaka Šr allt borta. Jag gillar inte droger sjŠlv. Jag tror pŒ sex, love and rockÕnÕroll. Inte sex, drugs and rockÕnÕroll.

 

Att intervjua Gilles Bensimon Šr som att fšrsška hŒlla ordning pŒ ett vattenfall med hjŠlp av en hink.

Han svarar svŠvande pŒ frŒgorna och rŠtt ofta under intervjun drabbas han av lust att fotografera nŒgot han ser: en solstrŒle som faller pŒ tekoppen, tidningen The New Yorker som ligger hopvikt pŒ soffan, min stšvel (ser det ut som i alla fall, nŠr han koncenterat bšjer sig ner mot min fot). Det Šr en digital liten Leica som ligger bredvid honom pŒ soffan, en modern gatufotografs redskap.

Och gatufotograf Šr just vad Gilles Šr, vid sidan av de glamoršsa modejobben med stylister, make-upartister och assistenter. Med sina snapshots slipper han kompromissa, och ingen insisterar pŒ att de ska retuscheras i efterhand. Han mŒste ha minst en bra bild varje dag, eftersom han hŒller pŒ med ett personligt dokumentŠrt projekt som han kallar postcards, vykort.

- Jag skickar dem till mina vŠnner varje dag frŒn olika stŠllen i vŠrlden och till mina fšre detta fruar. KŠnner du till min andra fšre detta fru, Elle McPherson?

Jo, de flesta av oss kŠnner till Elle McPherson, den australiensiska supermodellen som slog igenom pŒ 1980-talet nŠr hon fotograferades – och sedan gifte sig med -  Gilles Bensimon.

I nŒgon modetidning har jag sett Gilles pekats ut som ensam ansvarig fšr skapandet av supermodellernas storhetstid pŒ 1980-talet. Det Šr knappast sant, men han var i hšgsta grad delaktig.

Han gjorde en sommarserie i Elle med Œtta modeller som alla lyftes fram som Óden vackraste kvinnan i vŠrldenÓ, och la en av grundstenarna till modellen ocksŒ skulle bli idol.

Cindy Crawford, Christy Turlington, Tyra Banks – alla har de fotograferats av Gilles.

Men det mesta av framgŒngarna verkar ha skett av en slump, om han ska fšrklara det sjŠlv. NŠr jag frŒgar om hur han bšrjar fotografera verkar han inte ha funderat sŒ mycket pŒ det.

- Folk frŒgade om jag ville jobba, sŠger han.

Gilles fšddes i Paris 1944, som en av tre bršder i en vŠlbŠrgad Parisfamilj. Pappan var art director, mamman konstnŠr och i familjen brukade konversationen runt middagsbordet ršra sig om sŒdant som vem som var den bŠsta kubisten fšr šgonblicket.

- Jag hade alltid starka Œsikter. Som ung var jag vŠldigt arrogant. Men jag hade inga ambitioner, eller tankar om vad jag ville bli. Jag ville inte gšra nŒgot sŠrskilt. Jo, att resa med min farmor, till Venedig, Rom och Grekland som hon tog med mig till. Det var det enda jag ville.

Han fick sin fšrsta kamera som tolvŒring, tog en enda bild av sin bror och lŠt sedan kameran ligga. LŠnge. IstŠllet Šgnade han sig Œt boxning, och Œt att kšra motorcykel. Tre gŒnger stŠllde Gilles upp i škenrallyt Paris-Dakar. En gŒng lyckades han avsluta.

NŠr han plockat upp kameran och bšrjat anvŠnda den igen fick han snabbt jobb. I Paris pŒ 1960-talet fanns redan den franska modetidningen Elle, och Gilles gled in av en slump och bšrjade fŒ smŒjobb.

Han fotograferade reklam och mode, och nŠr franska Elle skulle lanseras i USA pŒ 1980-talet blev Gilles ombedd att flytta med och bli ta hand om den amerikanska upplagan. Han blev senare mer Šn fotograf. Enligt en artikel i New York Times krŠvde ÓMr Bensimon kontroll šver varenda bild i tidningen: klŠderna, frisyrerna och modellerna som skulle synas i tidningenÓ.

- Jag har aldrig behšvt kŠmpa fšr min šverlevnad som fotograf, jag hade framgŒngar redan frŒn bšrjan. Men kanske behšver jag kŠmpa framšver. Man kan aldrig leva pŒ gamla meriter, det Šr den senaste bilden man tagit som Šr intressant.

Det Šr inget skŠmt att han kanske kommer att fŒ kŠmpa i framtiden, han menar blodigt allvar.

Fšr bara nŒgra mŒnader sedan knuffades Gilles Bensimon bort frŒn hšgsta toppen pŒ amerikanska Elle. Hans namn stŒr fortfarande i lika stora bokstŠver i redaktionsrutan, men det har flyttats till nedersta raden, och hans tidigare roll som ÓCreative DirectorÓ har švertagits av en yngre fšrmŒga. Gilles har nu den diffusa titeln ÓInternational Creative DirectorÓ. Han vet sjŠlv inte riktigt vad det innebŠr.

Om Gilles Šr vag nŠr han svarar pŒ mŒnga frŒgor kan han ocksŒ vara mycket Šrlig.

- Det var inte mitt eget val att gŒ. Jag Šr fortfarande knuten till Elle, men nu Šr jag bara fotograf. Jag tar alla omslagsbilder och gšr en del modejobb, men inte alls som innan. Nu har jag flyttat mitt kontor till min studio ocksŒ. Det Šr lika skšnt det. Jag kom alltid tidigt till jobbet efter att ha lŠmnat mina dšttrar i skolan, men pŒ Elle fick jag alltid sitta ensam till tio-halvelva, nŠr de andra kom in.

 

Han sŠger sjŠlv att han och Elles ledning har haft olika syn pŒ hur bilderna ska gšras. Kvinnorna pŒ Elles omslag Šr alltid kraftigt retuscherade i Photoshop, airbrush-blanka i ansiktena och med onaturligt smala dockarmar.

- Folk šverdriver Photoshop-anvŠndandet. Jag Šr emot retuscheringen. Men jag kan inte gšra nŒgot Œt det. Jag retuscherar inte bilderna sjŠlv, Šndrar bara kurvor och nivŒer lite.

PŒ Elles hemsida kan man titta pŒ hur fotograferingarna gŒr till, och den som Šr nyfiken kan jŠmfšra kropparna pŒ videon med dem som syns pŒ omslagen.

MŒnga av filmstjŠrnorna och modellerna Šr fšrstŒs smala redan i verkligheten, men den som jŠmfšr deras verkliga kroppar med dem pŒ omslagen ser hur mycket de manipuleras. SŠrskilt tydligt blir det med American Idol-vinnaren Kelly Clarkson, en sšt tjej vars ganska vanliga armar dragits ut till dockarmar pŒ Elle-omslaget.

- Jag var emot det, sŠger Gilles. Om jag tar en bild av nŒgon vill jag att hon ska lika fin ut som i verkligheten. Jag vill inte att hon ska se ut som nŒgon helt annan Šn sig sjŠlv.

SjŠlv fšrstŒr han inte att kvinnor vill vara smala. Alla kvinnor Šr vackra sŠger han švertygat, smala eller runda eller mittemellan. Och mŠnnen, dŒ? De Šr ocksŒ vackra och intressanta. Kanske Šr det den instŠllningen som gšr att sŒ mŒnga kŠndisar gillar att stŒ framfšr hans kamera.

Samtidigt ser ju inte verkligheten i modetidningarna ut sŒ att alla kvinnor fŒr vara vackra pŒ sidorna dŠr.

Modeller blir smalare och smalare och unga flickor som vill se ut som modeller bantar. Men Gilles kan inte se att modeindustrin skulle ha nŒgon nŠrmare koppling till unga tjejers Štstšrningar.

- Alla borde bara vara sig sjŠlva. Om man vill Šta chokladtŒrta ska man gšra det. Jag tror inte att modeindustrin har sŒ mycket med anorexi att gšra. Om man blir anorektisk tror jag det Šr fšr att man mŒr dŒligt šver andra saker.

Han suckar lite.

- Fšrresten Šr inte modellerna alltid sŒ smala som folk tror. Jag tycker inte att Kate Moss Šr sŒ smal som folk sŠger.

Alla dokusŒpor och modelltŠvlingar i teve dŒ, hur har de fšrŠndrat branschen, undrar jag.

Gilles brukar sjŠlv vara med som domare i amerikanska Top Model. €ndŒ skrattar han och fnyser.

- Det enda dokumentŠra Šr sjŠlva sŒpan, sŠger han. Jag kan inte se att nŒgon av de dŠr tjejerna kommer att bli modeller. Eller ocksŒ kanske de blir det, och dŒ Šr det jŠttebra. Men det Šr inte det tŠvlingen handlar om egentligen. Det Šr bara teve, det Šr show. Jag gillar Tyra, men jag fšrstŒr inte riktigt vad hon hŒller pŒ med dŠr.

 

PŒ skrivbordet till Gilles egen bŠrbara MacbookPro finns en vacker svartvit bild av en kvinna i en bil. Det Šr hans sambo, Diana Picasso (jo, hon Šr barnbarn till Pablo). Han gillar att prata om sina flickvŠnner och fšre detta fruar, och hŒller oombedd en liten utlŠggning om hur han inte Šr otrogen nufšrtiden eftersom han inte tycker det Šr roligt lŠngre.

- Min flickvŠn klagar mest pŒ kameran. MŒste du alltid ta bilder? frŒgar hon. Men det mŒste jag. Ibland kŠnner jag sŒ starkt att jag mŒste ta just den dŠr bilden, just i det šgonblicket.

Det Šr inte arbete. Det Šr passion. Ytterst handlar det om att tŠnka pŒ dšden. Gilles har en osynlig klocka runt handleden, en mental klocka som gšr att han alltid tŠnker pŒ att livet inte Šr fšr evigt. Fšr varje timma som gŒr har han en timma mindre kvar att leva. Och han kommer att ta bilder tills den dag han dšr, Šven om det Šr av sin egen fot.

- Om det Šr nŒgot jag Œngrar Šr det alla bilder jag inte tagit. Min bŠsta vŠn dog i somras, han hoppade ut genom ett fšnster. Nu kan jag inte ta fler bilder av honom.

Han blŠddrar fram en nytagen bild i datorn, av en pŒbyltad cyklist som strŠvar fram genom Stockholm i blŒsten.

- TŠnk om han ramlar ner och dšr om en stund? DŒ kommer det dŠr att vara den sista bilden som nŒgonsin tagits av honom. Dšden. Det Šr bara det allt handlar om, fšrstŒr du.

--

PŒ amerikanska Elles hemsida www.elle.com finns mŠngder av videor med scener frŒn Gilles Bensimons fotograferingar.

Stillbildsportfolio finns pΠwww.wschupfer.com