Klockan halv tre är svensklektionen slut och Einar Busse,16 år, kommer nerför den breda stentrappan på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Det är snö i luften.
Einar har grågrön keps, svart Dunderdon-jacka och Leejeans. Han drar upp axlarna lite när han går.
För att komma hem till Einar sneddar man över spårvagnsspåren på Vasagatan, och genar vid Hagakyrkan över till kullerstenarna på Haga Nygata. Det tar tio minuter, fem om man skyndar sig.
Einar har bott i Haga hela sitt liv, i en trivsam trea på 82 kvadratmeter. Huset är gammalt och trägolvet lutar så att en tappad kula rullar över hela golvet innan den stannar.
När storasyster Jorun, 23, flyttade hemifrån fick Einar och hans storebror Alf, 21, varsitt eget rum. Mamma Maja bor i bäddsoffa i vardagsrummet.
Bara katten Dennis är hemma när Einar kommer hem, hans mamma jobbar till nio i kväll på ålderdomshemmet.
Einar tänker provträna på Sats i eftermiddag, för det är gratis om man testar med en kompis som har kort.
Senare på kvällen ska han jobba på fritidsgården Allégården, dit han själv gick när han var yngre.
Efteråt hoppas han att det ska finnas någon fest att gå på. Einar brukar komma hem någon gång mellan tolv och halv två.
- Mamma brukar ringa vid tolv och fråga "kommer du hem snart?". Ibland säger jag ja, men så kommer jag ändå inte med en gång. Då blir hon arg.
Einars rum är välstädat och ganska litet. Hela väggen bakom sängen fylls av en bokhylla där tre Bert-böcker och videon Lejonkungen står bredvid halvtomma flaskor med Dolce&Gabbana och Acqua di Gio. En tom tequilaflaska tronar högst upp.
Einar sätter på datorn, och bläddrar förbi några egna färgstarka, skickligt arbetade teckningar. Han låter datorn välja bland nerladdade reggae- och hiphoplåtar medan han klickar fram till Counter-Strike. Han börjar med parkeringshusbanan och växlar mellan kniv, pistol och k-pist när han springer mot fienderna.
- Man springer fortare med kniven.
Men det hjälper inte, en terrorist dyker upp på andra sidan en lucka i väggen. Einar rycker på axlarna:
- Jag är inte så bra på CS. Jag vill inte spela för mycket, det är ett tidsfördriv bara.
Det ringer och Einar svarar.
- Hallå? Jaha. Ska ni göra nåt sen eller? Vet inte, ska vi typ festa lite eller? Jag slutar elva-halvtolv. Okej, kommer du till mig?
Benja som har kortet på Sats orkar inte träna. Einar har kort till ett annat gym billigare och mindre lyxigt och brukar träna fyra gånger i veckan, men nu orkar inte han heller.
När det ringer på dörren en stund senare har Benja en hamburgare i handen och Sebbe i släptåg. Benja och Sebbe är två i gänget som Einar umgås med, sju-åtta killar på 16-17 år.
Klockan 16.35 vänder Einar ryggen åt datorn och slår på The Simpsons.
- Men du har ju sett vartenda avsnitt redan, säger Sebbe.
- Simpsons är grymt, säger Einar.
Telefonerna ringer, fredagskvällen planeras. Fredagskvällen är veckans bästa, det är då och inte på lördagen det brukar vara mest fester, enligt Einar.
Sebbe ska på en fest i Långedrag, Benja ska på en annan fest i Långedrag, ett villaområde i västra Göteborg.
- Det brukar vara riktiga flummarfester i Långedrag, alla rikemansbarn som sitter och pundar upp sina föräldrars pengar, säger han.
- Vad jobbigt, säger Einar. Det är tråkigt när alla sitter helt nerrökta.
På Sebbes fest kan det kanske gå, men på festen Benja är bjuden till kan Einar ändå inte komma in.
- Jag kan inte göra något, det är bara för hans närmaste kompisar, säger Benja.
Einar, Benjas och Sebbes gäng är inget rikemansgäng, bara ett vanligt kompisgäng. Föräldrarna har olika jobb, men en sak har alla åtta killarna gemensamt: ingen bor med både sin mamma och pappa. Einars pappa är död sedan tre år tillbaka, de andra har skilda föräldrar.
Klockan sex på Järntorget ska Benja träffa killen som han ska handla av. Ett flak med dansk öl kostar 160 spänn. Einar byter kepsen till en stickad mössa innan han går ut.
Einar ska inte ha öl, han ska ju jobba. Och han köper gärna 3,5:or annars.
- Inte sprit eller vin. Mamma gillar inte att jag dricker starköl heller. Men hon fattar, hon var själv ute när hon var i min ålder.
Innan dess tar killarna en snabb vända in på Burger King, där Einar äter en Whopper-meny. Han känner killen i kassan, och får stamgästrabatt.
På fritidsgården är en ledare sjuk, och det blir bestämt att man ska stänga tidigare.
- Men får man lön för hela kvällen ändå? Grymt, säger Einar.
Han säljer sura band och jordgubbsklubbor till högstadieeleverna, och spelar conga med de andra fritidsledarna. På storbildsteven går Idol.
Einar blev tillfrågad om han ville ha jobbet utan att han själv sökte det. Fritidsledarna tycker att han skulle vara en bra förebild. Einar hänger med rätt gäng i Haga och de yngre ser upp till honom. Samtidigt är han ganska ordentlig, bra i skolan och en schyst kille.
Jobbet är inte alltid så lugnt som ikväll. Ibland bråkar folk med varandra på gården, och det har hänt att det kommit gäng utifrån och velat slå någon. Haga och Linnéstaden har postnummer som börjar med 413, och av och till de senaste åren har det blivit bråk med Majorna, som har 414. Många husväggar och elskåp i västra Göteborg bär klotter märkta med 413 eller 414, för att markera revir.
Einar går in på kontoret och ringer. Efter jobbet ska han hem till Jon som bor alldeles intill, kanske ska några därifrån vidare till den där festen i Långedrag. Hos Jon finns Filip, Max och Sebbe och det där ölflaket Benja köpte tidigare.
De chillar en stund. Men ingen orkar gå på fest.
Det finns inga krogar de kan komma in på, men tre svartklubbar som Einar känner till.
- Jag har varit på två av dem men det var inget kul. Rökigt, hög musik, dyr öl och inga roliga människor.
Även om det inte blir så mycket gjort en fredagkväll brukar de åtminstone gå omkring lite, se om de träffar något folk.
Men den här novemberkvällen är årets första riktigt iskalla, och det blir inte så . Sebbe och Max går hem till sig redan halv elva.
När Einar sätter nyckeln i dörren strax efter elva är det lugnt och tyst hemma. Katten Dennis möter och stryker sig mot Einars ben igen. Mamma Maja har lagt en lapp på pallen, hon sover över hos sin pojkvän i natt.
- Det här var en ganska tråkig kväll, tycker Einar. När jag inte jobbar är fredagarna roligare.
Lena Kvist