Ingress

PŒ ytan Šr allt perfekt.

Men den som ser detaljerna i Ann Eringstams fotografi har all anledning till oro.

 

Bršdtext:

Sarah Connor mŒste rŠdda sin son, vŠrlden och mŠnskligheten. Hon bŠr fullmatade patronbŠlten hŠngande šver sitt svarta linne och hon tvekar inte att anvŠnda sitt automatvapen mot mšrdarmaskinen T-1000, en robot frŒn framtiden.

Fotografen Ann Eringstam har sett scenerna ur Terminator 2 hur mŒnga gŒnger som helst. Den och andra filmer har satt djupa spŒr och format hennes fotografi.

Linda Hamilton i rollen som Sarah Connor var en av de fšrsta kvinnliga actionhjŠltarna nŠr Terminator 2 kom 1991. Ann var 14 Œr och bšrjade samla pŒ bilder frŒn filmen.

- Jag tror jag hade 700 stycken. Men det fanns inte en enda arrangerad bild av Linda Hamilton som hjŠlte. Av Arnold Schwarzenegger och de andra manliga skŒdespelarna fanns det mŠngder av arrangerade hjŠlteportrŠtt.

 

Tolv Œr senare stŠllde Ann obalansen till rŠtta. I bildserien Heros har hon skapat arrangerade portrŠtt av kvinnliga actionhjŠltar, som tagna ur Matrix eller just Terminator 2. Poserna Šr kaxiga och osŒrbara, ansiktsuttrycken beslutsamma och starka. Kvinnorna Šr vackra men inte till fšr att vara sexobjekt. Och armmusklerna – tja, de Šr faktiskt nŠstan som Linda Hamiltons stenhŒrda i T-2.

Ann skrattar till:

- Jag trŠnade armarna en del infšr just det portrŠttet. Men jag mŒste erkŠnna att jag har hjŠlpt till rŠtt mycket med ljussŠttning fšr att fŒ armmusklerna att framtrŠda tydligare.

Alla actionhjŠltarna i Heros Šr hon sjŠlv. I mŒnga Œr arbetade hon alltid med sig sjŠlv som modell.

- Det var enklast sŒ. Bilderna tog vŠldigt lŒng tid att gšra och det var svŒrt att krŠva att nŒgon annan skulle stŠlla upp pŒ de villkoren. Dessutom var det viktigt att ansiktsuttrycken blev exakta och jag visste inte hur jag skulle kunna instruera nŒgon annan sŒ att det blev rŠtt.

Bilderna i Heros Šr tydligt feministiska och ser Œtminstone pŒ ytan ut att vara okritiskt hyllande kvinnliga hjŠltar. Men Šr vŒldsamma actionhjŠltar šverhuvudtaget bra fšrebilder? Ann har sjŠlv ett ganska kluvet fšrhŒllningssŠtt till bildserien.

- ActionhjŠltar kanske inte Šr det bŠsta idealet. SjŠlvklart kan de inte existera i verkligheten, det fungerar inte om folk gŒr omkring och skjuter. €ndŒ Šr actionhjŠltar en sŒ stor del av vŒra liv. Och de ska fŒ finnas, oavsett vilket kšn det handlar om.

 

Vi trŠffas i Gšteborg, dŠr Ann har fortfarande har ena foten efter Œren pŒ Hšgskolan fšr fotografi.

Hon slutade magisterutbildningen 2006. Nu lever hon nomadliv och vŠxlar mellan fyra stŠllen: HŠllefors dŠr hon arbetar som lŠrare pŒ folkhšgskola, Ed dŠr hennes pojkvŠn finns, VŠxjš dŠr den lilla nyinkšpta sommarstugan ligger och Gšteborg dŠr hon arbetar med sina egna bilder.

- Jag Šr van att flacka runt, sŠger hon. Fast ibland kan det vara jobbigt eftersom det tar mycket tid att fšrflytta sig, jag har varken bil eller kšrkort. Och det senaste Œret har det varit svŒrt att hitta tid att arbeta med egna projekt. Men det kommande Œret kommer jag att ha mer tid till mitt arbete och det Šr underbart.

 

Filmens vŠrld Šr fortfarande viktig.

Ann tittar vŠldigt mycket pŒ film och ser fortfarande gŠrna action. Hon fascineras av šppningsscenerna. DŠr brukar filmskaparna bygga upp idealvŠrldar som snart ska raseras nŠr kidnapparen, terroristen, soldaten eller vem det nu kan vara kommer in i bilden. Det Šr lyckliga familjer i vacker natur eller hŠrliga ombonade hem. De idealbilderna funderar Ann šver i sina senaste bildserier Before the storm och Too good to be true. Before the storm visar en idyll skruvad till sin spets: en sšt liten flicka klappar ett (konstgjort) rŒdjur tillsammans med en leende muskulšs man i ledig fritidsklŠdsel, mot bakgrund av bjšrkar och vackra berg.

Vid sidan av bilden finns sanningen i sakligt svart pŒ vitt: Ann har lyft ut detaljer ur bilden och lagt dem vid sidan. Helikoptern som nŠrmar sig i fjŠrran, och pistolenÉ ja, pistolen syns inte pŒ bilden men den finns dŠr, i mannens ficka.

- Jag ville skruva den dŠr idyllen ytterligare och gšra den Šnnu mer fiktiv Šn vad den Šr pŒ film. Vi har sett sŒ mŒnga sŒdana bilder, ŠndŒ blir vi fšrfšrda av dem. Idyllen ska vara en grund vŠrd att dšda fšr. Det fascinerar mig.

 

Bilderna i Too good to be true fungerar pŒ samma sŠtt. Den som tittar nŠrmare pŒ den sšta familjen framfšr tŒget ser snart att pappan Šr militŠr. Alla betraktare med sinne fšr dramatik anar fšrstŒs att han kommer att stiga pŒ tŒget och resa ivŠg till en okŠnd krigshŠrd. Samma gŠller alla bilderna: det finns smŒ detaljer som lŒter tittaren ana den annalkande katastrofen.

Ann plockar samman bilderna som byggsatser, av delar hon fotograferat sjŠlv.

- Jag fŒr stšrre kontroll dŒ. Samtidigt Šr det en utmaning att hitta alla bestŒndsdelar bland mina egna bilder.

Den fŠrdiga bilden ska se overklig ut, sŒ det Šr viktigt att inte sŠtta samman bilden Ófšr braÓ i Photoshop. Konstgjorda detaljer som blommor eller djur ger ocksŒ den rŠtta plastiga kŠnslan.

 

Kanske bšrjade Anns konstnŠrskap med hennes dyslexi. Hon har funderat mycket pŒ det, Šven om hon tycker det Šr svŒrt att veta.

- Det var mycket lŠttare att syssla med bilder och annat estetiskt, som jag var bra pŒ och fick uppmuntran fšr.

PŒ gymnasiet hemma i VŠxjš tŠnkte hon fšrst bli dekoratšr. Men snart insŒg hon att reklamvŠrlden inte skulle passa henne, eftersom man inte skulle kunna bestŠmma sjŠlv šver sina skapelser.

IstŠllet bšrjade Ann utbilda sig till silversmed pŒ folkhšgskola. Fotografi ingick ocksŒ i alla konstnŠrliga utbildningar pŒ skolan. Hon bšrjade arrangera sjŠlvportrŠtt.

- Redan dŒ handlade mina portrŠtt om filmstjŠrnan och idealbilden.

Senare, pŒ Hšgskolan fšr fotografi i Gšteborg, fortsatte hon med de filmstjŠrneliknande sjŠlvportrŠtten. Hon tittade pŒ bilder frŒn olika epoker under 1900-talet och hŠrmade bildernas sšta flickor perfekt: ljussŠttning, dekor, hŒr, makeup, kroppshŒllning och ansiktsuttryck.

Men i varje bild la hon till nŒgon detalj som inte stŠmde. Hon ville inte manipulera i Photoshop, utan anvŠnde sig av en sminkmetod med flytande latex.

- Ibland la jag till rynkor kring šgonen, pŒ nŒgra bilder lŠt jag hŠnderna eller benen Œldras. PŒ en bild la jag latex kring magen, sŒ att det sŒg ut som om underklŠdesmodellen fštt barn.

Det som var gemensamt fšr alla fotografierna var att Ann la till bŒde nŒgot ÓfelÓ och nŒgon erfarenhet hos modellen. De Škta flickbilderna var annars oftast blanka pŒ erfarenhet, modellerna var inte egna personer utan enbart till fšr att behaga betraktaren.

- Det hŠr var flickor som lŒg vŠldigt lŒngt frŒn min egen personlighet. SjŠlv anvŠnde jag inte smink alls pŒ den tiden, men framfšr kameran mŒlade jag fram nŒgon annan. Jag pršvade nŒgon gŒng att samarbeta med en makeupartist, men fšr det mesta gjorde jag makeup och hŒr sjŠlv eftersom jag visste precis hur jag ville ha det.

I bildserien No names representerar varje bild ett decennium pŒ 1900-talet.

Hon blev tvungen att sluta vid 1960-talet, nŠr reklam- och filmstjŠrnebilder švergick till fŠrg. Ju nŠrmare hon kom nutiden, desto svŒrare blev nŠmligen det att faktiskt lura betraktaren att bilden var Škta.

- Vi Šr sŒ kŠnsliga fšr hur samtida reklambilder ser ut. Folk skulle se genast att modellen inte var nŒgon vanlig modell utan fšr kort och mullig. Jag ville att bilderna skulle kunna passera fšr vanliga bilder fšrst, innan nŒgon uppmŠrksammade den avvikande detaljen. Om man vŠl upptŠckt att nŒgot inte stŠmmer i serien kan man leta vidare i de andra bilderna.

 

Varje Ann Eringstam-bild tar ungefŠr en mŒnad att gšra, frŒn letande av rekvisita till genomfšrande.

Hon anvŠnder mellanformatskameror, numera Mamiya, scannar negativen och lŠgger samman bilderna i Photoshop.

- Jag skulle ocksŒ gŠrna vilja ha en digitalkamera men det Šr fšr dyrt om jag ska ha samma hšga kvalitet. Fšrst mŒste jag ha nya blixtar. Allt kostar.

 

No names fick god respons. HjŠltebilderna i Heros fick dŠremot blandad kritik. Efter dem bestŠmde sig Ann fšr att sluta anvŠnda sig sjŠlv som modell och trots allt pršva sig fram med att anvŠnda andra som modeller.

- Det Šr lŠttare nu, nŠr jag Šr mer etablerad att anvŠnda modeller. Jag kan fšrklara bŠttre vad jag vill ha ut av en bild. Dessutom Šr det lŠttare att ta kritik nŠr det inte Šr jag sjŠlv pŒ bilderna.

 

Ann ser fortfarande film som underhŒllning och avkoppling, men nu Šr den ocksŒ inspiration till egna bilder och en del av det konstnŠrliga arbetet. Samtidigt Šr hon kritisk till actionfilm och till allt vŒld.

- Hur kan vi tycka om en hjŠlte som mšrdar en massa mŠnniskor? Men de onda och hjŠltarna dšdar pŒ olika sŠtt i filmens vŠrld. De onda trillar ofta ner fšr berg och det rŠknas knapptÉ

DŠr nŒgonstans tar nŠsta projekt avstamp, i en mer komplicerad bild av hjŠlten och av de onda som dšdas. Det Šr ju faktiskt ett vŒldsamt brott att ta livet av nŒgon, Šven fšr filmhjŠltar.

Hennes fšrhŒllande till actionfilmen har fšrŠndrats under Œren som har gŒtt. NŠr hon var 14 kunde hon identifiera sig med Linda Hamilton, det kan hon inte lŠngre.

- Men jag tror inte att jag tog skada av att identifiera mig med Linda Hamilton som tonŒring. TvŠrtom. Hellre det Šn Barbie.

 

Fler bilder pŒ www.anneringstam.se

 

Ann stŠller ut xxx. Datum Šnnu oklart, men kolla gŠrna med henne fšre presslŠggning om det gŒr att ha med info om hennes utstŠllning till hšsten.